Storföretagen är inga privatföretag

Den enskilda äganderätten och egendomsrätten är en av samhällets viktigaste rättsprinciper.

Oavsett om du äger en blyertspenna eller en fabrik som tillverkar sådana, ger dig lagen rätt att bestämma över din egendom.

I Förenta Nationerna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna heter det:

”Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.”

Privat ägande av produktionsmedlen och kapital är helt avgörande för den nuvarande globala ekonomiska, sociala och kulturella ordningen – kapitalismens - uppkomst och existens.

Handelskapitalisterna under medeltiden, som Fugger, Medici och andra, byggde ”sitt” kapital på att de kunde köpa och sälja varor i ett stort nätverk av producenter och konsumenter. Ungefär som Kamprads IKEA. De kunde samla vinsterna i detta nätverk till sig själva, och kallade kapitalet för sitt.
Men redan då var staten och kapitalet väl sammanvävda. Fugger lånade ut enorma summor till europeiska kungar och kejsare. Cosimo de' Medici grep makten i Florens 1434, Louis de Geer samarbetade intimt med Gustaf II Adolf och Oxenstierna om privilegier, lån och leveranser av bl.a. vapen.

Så småningom breddades ägandet till handelskompanier, till exempel brittiska Ostindiska Companiet som bildades år 1600 med ett hundratal köpmän i London och adliga andelstecknare.

Den tekniska utvecklingen gjorde masstillverkning i fabriker möjlig.  Fabriksägarna samlade kapital utifrån överskottet på löntagarnas arbete. Ägarna ansåg sig inte bara ha rätt att bestämma över fabriken och överskottet utan också över arbetsprocessen. ”Rätten att leda och fördela arbetet”.

I slutet av 1800-talet var de flesta företag delägda genom aktieandelar bland andra AB Separator, Asea, SKF, Alfa-Laval, AGA, Bolinders och L M Ericsson.

Aktieandelarna var först relativt få. Aktiekapitalet i SKF fördelades på totalt 110 aktier varav Gamlestadens Fabriker tecknade sig för 82 aktier och uppfinnaren Wingquist för 20 aktier.

Så småningom byggdes aktiekapitalet på tusentals sparare, och i slutet av 2017 fanns det drygt 1,8 miljoner svenskar som ägde aktier, vilket motsvarar nästan en femtedel av befolkningen.
SKF har idag cirka 53 542 aktieägare.
Aktiemarknaden hade tagit steget mot en allmän angelägenhet.

Så hur privat är egentligen kapitalet i dag?

Den nuvarande ekonomiska krisen visar ännu en gång att kapitalägandet inte längre är enskilt utan allmänt.

Det finns många belägg för att det är så. Här är fem av dem:

1. De återkommande ekonomiska kriserna där skattebetalarna tvingas gå in och stötta företagen med kapital. Så var fallet vid finanskriserna i Sverige 1990–1994 och 2008.
Så är det i den nuvarande ekonomiska krisen där staten satsar över 300 miljarder kronor i ett krispaket. I paketet betalar staten 90 procent av lönekostnaderna vid korttidspermittering, tar över arbetsgivarnas sjuklönekostnader i april-maj och ger företagen anstånd med att betala arbetsgivaravgifter, preliminärskatter och moms. Åtgärderna är kanske nödvändiga men de förskjuter ansvarsfördelningen mellan kapital och arbete.

2. Socialiseringen av kapitalmarknaden beror också på att allmänhetens pensions- och försäkringspengar är indragna i finansmarknaden. Liksom bankernas tillgångar.
Idag är det svårt för en medborgare att helt undvika att vara en del av aktie- och fondsparande, banklån, premiepensionsval, ekonominyheter och räntesvängningar, försäkringslösningar och bankappar.

3. Företagens allt större påverkan på miljön är också ett tecken på att privatintressen inte längre ensamt kan styra ekonomin. Företagen lämnar efter sig stora miljökatastrofer som skattebetalarna efteråt tvingas reparera. Oljeutsläppet i Mexikanska golfen, Love Canal, USA där företaget Hooker Chemical and Plastic Corporation grävde ned över 20 000 ton kemiskt avfall, Bhopal i Indien, Tjernobyl i Ukraina, Three Mile Island i USA, Minamata, Japan, Exxon-Valdez i USA för att nämna några.

4. Ett annat tecken på att kapitalet blir allt mer socialt är till exempel arbetsmiljökatastrofer som bland andra BT Kemi- och Eternitskandalerna i Sverige där kostnaderna har drabbat skattebetalarna men som i decennier tidigare gett aktieägarna och kapitalägarna stora vinster. Medan aktieägarna delat på företagens vinster har löntagare blivit sjuka eller dött i förtid. Här tvingades staten efteråt att gå in och städa upp.

5. Antalet anställda i januari 2017 i Sverige uppgick till 4 383 000. 1909 var antalet cirka 306 000.
1909 var SKF ett stort internationella företag med 1 300 anställda.  I dag är de 43 814.
Om företagets ledning fattar beslut om företaget berör det alltså betydligt fler än för hundra år sedan. Många anställda och underleverantörer är beroende av storföretagens beslut.
Jag har här tagit SKF och Sverige som exempel men trenden gäller företag i hela världen.

Den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen över hela världen har således gjort kapitalet allt mer socialt och allt mindre privat.

Mina tidigare funderingar kring detta problem:

Det enskilda ägandet och näringslivet I (av III)

Det enskilda ägandet och näringslivet II. (Av III) Hur privat är kapitalet och näringslivet?

Det enskilda ägandet och näringslivet III. (av III) Den kapitalistiska utvecklingen gräver sin grav.

Det enskilda ägandet och näringslivet. Sammanfattning. Hur kan politiken anpassas till de nya produktionsförhållandena