Fråga Luuk

Det verkar som om den stillsamma humorn från TV-programmet ”Fråga Lund” inte passar dagen publik.

Vad som var underhållande åren 1962 – 2000 duger inte längre 2016.

Dagens publik vill ha knalleffekter, överlastade scenografier och barocka överdrifter för att bli road och för att kunna svälja en smula kunskap.
Teveproducenter och programledare måste leverera infantil humor, svulstiga överdrifter i uttrycken och övertydliga illustrationer för att få folk att titta. Åtminstone tror programmakarna att det måste vara så.

Överdrifternas estetik, uppblåsthet och gigantomani tycks vara en allmänt tidens melodi inom underhållning och folkbildning på TV.
Återhållsamhet, finstämdhet, naturlighet och eftertänksamhet är ute. Det ska vara fullt ös, tillgjordhet och gåpåaranda för att accepteras. Programledarna måste vara fullfjädrade exhibitionister.
Jämför till exempel enkelheten i Melodifestivalen från 60-talet med dagens barocka överlastade Eurovision Song Contest med sina rökiga och blinkande sceneffekter.
Underhållningsmanin inom mediernas folkbildningssträvanden, särskilt i TV:s, påminner om Krusty the Clowns patetiska och cyniska verksamhet i Simpsons.

När ska den tjatiga nybarockens överdrifter avlösas av en finstämd och kreativ nyenkelhet?

Nu var första avsnittet av nya Fråga Lund inte den värsta sorten. Panelen verkade kunnig och visade att de har humor.
Men måste Luuk skrika och tjoa hela tiden? Och var det inte burkade skratt i bakgrunden?
Läs mer:

Kristian Luuk om sitt program
”Gamla” Fråga Lund
Sven-Eric Liedman och Ida Östenberg i SvD inför nya ”Fråga Lund” 
Min kritik av tvprogrammet ”Tänk om”