Gott Nytt År!

Egentligen händer inget särskilt klockan 24.00 den 31 december då vi i stället för att teckna 2016 börjar skriva år 2017.
Den 1 januari går solen upp över horisonten och en ny dag möter mänskligheten som det gjort i miljontals år.

Men i medierna summeras det gamla och spekuleras om det nya. Och av någon anledning firar vi med champagne, fyrverkerier och serpentiner att vi byter årsnummer.
Så låt oss göra en summering även här.
Medierna kommer att räkna upp händelser som timat under det gångna året och försöker dra slutsatser om framtiden. Vad har vi att minnas?

Vi människor befinner oss i en pågående ekonomisk och finansiell kris med bristande investeringar i reell hållbar produktion, med globala växande skuldproblem, med handel i värden som inte finns i verkligheten och med diverse bubblor. Vi ser en begynnande protektionism och en risk för handelskrig.
Den ekonomiska krisen ökar de nationella staternas kostnader för de grundläggande behoven. Välfärden urholkas.
Vi fortsätter att exploatera miljön och människor så att framtiden eroderar.
Det är den globala kapitalismens kris och alternativen är långt borta.

Den arabiska våren övergick i nya helveten, Islamiska staten, IS, skapar kaos, krig och elände, terrorattacker hemsöker den demokratiska världen, inbördeskrigen fortsätter i Syrien, Somalia och i andra länder.
Krig, svält, fattigdom, arbetslöshet, miljökatastrofer driver sextio miljoner människor på flykt i världen.
Och i dag finns inga nyupptäckta världsdelar att fly till som det gjorde ännu för ett par sekler sedan.

De sociala klyftorna, och därmed spänningarna, ökar.
De nationella politikerna får allt mindre möjlighet att påverka utvecklingen inom sitt eget land eller att lösa de globala ekonomiska problem som drabbar nationerna och de nationella staterna.
Extrema populistpartier kommer med enkla lösningar i demokratierna men kan inte annat än förvärra problemen. Nationalism och främlingsfientlighet löser inte problemen utan förvärrar dem.
Följden blir ogenomtänkta politiska lösningar vilket bland annat leder till ett sönderfallande EU och oöverlagda politiska yttringar som Brexit.  I stället för att bygga en internationell politik för att möta den globala krisen isolerar sig politikerna i nationalism och odemokratiska metoder. Putinism i Ryssland,
Erdoganism i Turkiet och Trumpism i USA.

Utvecklingen får kulturella följder.
Ropen på lag och ordning påverkar juridiken, kostnadsökningar för välfärden bidrar bland annat till att folkets demokratiska bildningsnivå sjunker och medborgarnas missnöje ökar.
Desperationen föder ett brutalare tilltal och språk på sociala media och i den allmänna debatten.

Så nog finns det all anledning att önska varandra en bättre ekonomisk, social och kulturell gemensam framtid.
Och låt oss fundera över vad vi kan lära av det som varit.

Gott Nytt År!

SvD Ledare 

DN Ledare 

GP Ledare 

AB Ledare 

Miljardärsmaffia tar makten i USA

Direktörer, höga militärer och miljardärer tar över makten i USA:s Cabinet, d.v.s. regering. Av de 20 nominerade är minst sex dollarmiljardärer.

Inte ens Svenskt Näringsliv skulle i sina våtaste drömmar önska sig en liknande regering i Sverige.

I Sverige har vi i stället, genom den politiskt svåraste krisen i historien, en f.d. svetsare och fackföreningsman som statsminister. Och under en tidigare kritisk period leddes vårt land av en statsminister som började sin karriär som bodbiträde. Per Albin Hansson ledde en samlingsregering genom andra världskriget och välfärdsuppbygget.

De bägge statsministrarna var väl förankrade i arbetarrörelsen.

USA riskerar nu att få en fackföreningsfientlig arbetsgivareregering för en genomkonservativ kongress ledd av en president som ärvt sina miljarder.

De viktigaste ministerposterna är utrikesministern, finansministern, försvarsminister, justitieministern, handelsministern och arbetsmarknadsministern.

Donald Trump har nominerat Rex Wayne Tillerson till utrikesminister. Tillerson är både styrelseordförande och vd för petroleumbolaget Exxon Mobil Corporation.
Bolaget har haft en total omsättning (2006–2011) på nästan $ 2,5 biljoner och $ 221 miljarder i ren vinst varav USA:s största kvartalsvinst genom alla tider som var på $14,83 miljarder för tredje kvartalet av 2008 och den näst högsta i världen.
Tillerson blev utnämnd av det amerikanska nyhetsbolaget CNN till den sjätte mäktigaste personen inom affärsvärlden. Tillerson är även medlem i den politiska konservativa kretsen, Business Roundtable, där en rad olika höga ledare för de största bolagen i USA sammanträder.

Justitieminister blir åklagarchefen Jeff Sessions som har suttit i senaten fyra gånger om.
Han är advokat och har tidigare varit chef för åklagarmyndigheten i Alabama. Han är invandrarfientlig och har en gjort en del märkliga uttalanden om den svarta befolkningen.
Under sin politiska karriär har han stöttats av försäkringsbranschen, av energiföretaget Southern Company, av advokatbyrån Balch & Bingham, av finansgruppen Harbert och kolbrytningsföretaget Drummond Company.

Som försvarsminister har Trump nominerat ”Galne hunden” James N Mattis. Han var tidigare general i marinkåren och har lett styrkor i både Irak och Afghanistan. Han var fram till 2013 överbefälhavare för USA:s centralkommando. Han vill bland annat se ”en ny säkerhetsarkitektur för Mellanöstern. ”Iran är ett specialfall som måste hanteras som ett hot mot regional stabilitet”.

Blivande finansministern Steve Mnuchin studerade vid Yale-universitetet och arbetade i 17 år för investmentbanken Goldman-Sachs. Han var Trumps finansielle representant under valrörelsen.
Mnuchin arbetade som vice ordförande i hedgefonden ESL Investments. Därefter etablerade han tillsammans med finansmannen George Soros företaget SFM Capital Management. Mnuchin grundade med två ex-Goldman partners en hedgefond Dune Capital Managme, 2004. Efter starten tjänstgjorde Mnuchin som VD för företaget som investerade i åtminstone två Donald Trumpprojekt .

Andrew F Puzder äger flera restaurantkedjor, bland dem Carl’s Jr och Hardee’s. Puzter och blir nu arbetsmarknadsminister. Han är enligt tidningen Guardian kritisk till höjda minimilöner, starkt kritisk till sjukvårdsreformen ”Obamacare” och har beskyllt regeringen för ”en regeringsstyrd restaurangrecession”.

Mnuchin är inte den ende Goldman Sachs-höjdare som blivit minister i USA.
Wilbur Ross blir handelsminister. Ross är sedan tidigare mest känd för att ha tjänat stora pengar i början av 2000-talet när han köpte upp, rekonstruerade och sålde vidare krisdrabbade amerikanska stålbolag.
Ross nedskurna stålimperium såldes 2005 för 4,5 miljarder dollar till den internationella stålkoncernen Arcelor Mittal, där han än i dag sitter med i styrelsen.

SvD

DN

CNN Video 
Quartz Trump’s 17 cabinet-level picks have more money than a third of American households combined

Kapitalismen upphäver den enskilda äganderätten

 Ekonomerna Claes Svensson och Gösta Wijk skriver på DN Debatt 161211 att

”Företag ska skapa välstånd, inte bara vara vinstmaskiner”.

 ”Den nuvarande ekonomiska ordningen med dess kortsiktighet och fokus på aktieägarvärde skapar klyftor, som blir grogrund för kortsiktig missnöjespolitik”, skriver de.

Skribenterna menar att företagens kapital alltför ensidigt inriktas på att ge aktieägarna största möjliga profit vilket leder till kortsiktighet. De menar att företagens uppgift är att ”skapa välstånd – inte vara vinstmaskiner för aktieägare.”

Och vad bör göras?
”Politiker måste verka för att förändra förutsättningarna för vårt ekonomiska system så att den ensidiga aktievärdesorienteringen förändras med hjälp av lagstiftning till intressentorientering, och kanske till och med skapa skattemässiga fördelar för företag att i handling agera med en intressentbaserad värdegrund. Denna förändringsprocess mot vad man skulle kunna kalla ”intressentkapitalism” är komplicerad, men det är viktigt att politiker, näringsliv, forskare och utbildare tar tag i detta innan det är för sent.”

Ett problem i sammanhanget är att företagandet bygger på ett par grundläggande rättsprinciper:

För det första att den som satar kapital i ett företag också äger sin del av kapitalet.
Den enskilda äganderätten är urgammal och en av samhällets viktigaste rättsprinciper. Utan den skulle anarki råda och samhällen inte kunna byggas.

För det andra satsar aktieägaren sitt kapital för att kunna göra en vinst. Det gäller ju nästan all företagsamhet t.ex. då lantbrukaren använder en del av sin skörd till sådd för att den ska ge en än större avkastning.
Aktiebolag har funnits sedan medeltiden och är en del av den rådande världsordningen kapitalismen.

Samtidigt har företagen och samhället i övrigt de senaste tvåhundra åren blivit alltmer ömsesidigt beroende.

Claes Svensson och Gösta Wijk uttrycker saken så här:
”Anställda bidrar med arbete och är kreativa, leverantörer med olika insatsvaror och kunnande, banker med lånekapital och kapitalägare med insatskapital. Resurser från olika intressenter tillsammans, är grunden för företagets produktion av varor och tjänster, men också för att samhället, som omger företaget med anställda, leverantörer, kunder, banker, aktieägare etcetera skall fungera. Företagens roll är att skapa välstånd (i bred bemärkelse) för dessa intressenter.”

I korthet är den historiska bakgrunden den att företagen blivit allt mindre privata och allt mer samhälleliga.

Till en början var aktieägarna privatpersoner men så småningom började olika bolag köpa upp aktier i andra bolag vilket kollektiviserade ägandet.
Snart bildades särskilda företag, fondbolag, vars enda uppgift var att äga aktier. I dag förvaltar fondbolagen en betydande andel av svenska folkets sparmedel. Det privata ägandet har förvandlats till ett kollektivt socialt ägande. Efter globaliseringen av kapital- och finanssektorn har ägandet blivit alltmer utspritt och anonymt.
Våra gemensamma pensionspengar förvaltas till exempel av fonder och finansinstitutioner.
Det är idag helt enkelt omöjligt att urskilja privata ägare till kapital och företag.
Storföretagen styrs inte av privata ägare utan av verkställande direktörer på uppdrag av styrelser och aktieägare utan reell makt över företagen.

Stat och näringsliv har alltmer vävts samman i ett ömsesidigt beroende. Tänk bara på bankkrascherna där skattebetalarna tvingades att gå in med pengar för att rädda bankerna från konkurs. Som argument för detta brukar man ange banksystemets samhällsviktiga funktioner.

Företagen och kapitalbildningen är inte längre en privat angelägenhet, företagen har blivit alltmer samhällsberoende. ”Privatiseringen” av samhällsservice och välfärd har inte gjort det privata näringslivet mer enskilt utan gjort dem mer samhälleliga.

Den enskilda äganderätten är satts ur spel genom kapitalismens egen utveckling och inriktningen på aktieägarens rätt till profit på eget kapital har gått samma väg.

När ska vänstern ta tag i det problemet och formulera alternativ?

 Riksdagen, "Statliga stöd till innovation och företagande"

Ledare SvD 161004 Styr inte företag från Rosenbad

Urban Bäckström ”Institutionellt ägande hotar ekonomin”080827

Outgrundliga är medierapporteringens vägar

Jessica Meir, 37, utbildas av Nasa för att bli astronaut.

Hon är född i USA men hennes mamma Ulla-Britt kommer från Västerås och flera släktingar bor i Sverige.

Plötsligt, i går den 8 december, innehåller de flesta medierna i Sverige denna nyhet.
Vad som särskilt framhålls är Jessicas svenskhet.
Exempel Sveriges Radio

Läser man om Jessicas ansenliga meriter så har hon skaffat sig dem på många olika håll i världen. Faktum är att hon har en mycket internationell bakgrund,
Vill man vara riktig petig skulle man kunna undra om betoningen av svenskheten inte är ett uttryck för smula svensk nationalism.

Men så kitsliga är vi inte fast nog är det en smula ovidkommande var astronautens mamma är född på jorden: Västerås, Maine, Johannesburg, Vladivostok, Xian eller Sidney.
Dagen efter att vi hört om detta, alltså i dag den 9 december, har astronauten Christer Fugelsang och några vänner lyckats få in en debattartikel i DN där de vill att svenska staten satsar på att placera en svensk på Mars senast 2030.
Ovanligt påpassligt skrivet och extremt snabbt behandlat av DN:s debattredaktion.
Dessutom råkar det vara exakt tio år sedan svensken Christer Fugelsang skickades upp i rymden.
Väl tajmat alltså.

Outgrundliga är medierapporteringens vägar.

DN Debatt. ”Sätt målet att en svensk ska landa på Mars på2030-talet”

Om Jessica Meir på amerikanska Wikipedia 

Jessica Meirs  blogsida(eng.)