torsdag 1 december 2016

Arbetare utan arbete och utan klass


Arbetare som i desperation inför sina ekonomiska, sociala och kulturella tillkortakommanden (vi kan kalla tillståndet för ”utanförskap”) röstat på högerpopulistiska partier är en arbetarklass utan vare sig arbete eller klass.

De har kanske aldrig haft ett arbete eller så har de förlorat det arbete de en gång hade
emedan arbetsgivarna har upphört att giva dem arbete.
Den arbetslösa klassen lever på bidrag från dem som ännu har arbete så länge som dessa ännu har råd att vara solidariska.

De saknar klass därför att de saknar klassmedvetenhet. De känner inte till att den ekonomiska, sociala och kulturella samhällshierarkin är uppbyggd som en pyramid och att de utgör den usla basen i denna pyramid. De känner bara individuellt utanförskap och ingen solidaritet med dem som har arbete eller med likställda.

Men de saknar klass även för att de saknar kultur och bildning.
Politiker som viftar med järnrör och klipper till folk i krogkön är någon som de kan identifiera sig med. I varje fall mer än med politiker som står i talarstol eller skribenter som snackar om tillkortakommanden, klassmedvetenhet, arbetarklass och utanförskap.
De är klasslösa och det klasslösa samhället har blivit allt mer avlägset.

5 kommentarer:

Lars sa...

Man kan tycka illa om andra människor, och speciellt deras partival, det har man rätt att göra. Men vilken rätt har du att exkludera de arbetare, som du föraktar, ur arbetarklassen?Och orsaken till denna exkludering tycks ju vara, om man ska tro att du menar vad du skriver, inte i första hand deras partival, utan deras "ekonomiska, sociala och kulturella tillkortakommanden". Är ditt idealsamhälle kanske det indiska kastsystemet med en stor grupp "kastlösa", som inte har några rättigheter alls?

Detta var faktiskt det värsta jag läst, sedan en s-ansluten professor i statsvetenskap skrev att SD-väljare är "personer i avsomnade brukssamhällen, vilka har blivit om- och överkörda av utvecklingen".

Bestäms inte arbetslösas klasstillhörighet av den ställning i produktionen, som de hade haft om de hade haft jobb? Förr i tiden fanns en arbetarrörelse, som kämpade för arbetslösas rätt till jobb.

Idag kan vi verkligen tala om en avsomnad - om inte rentav kidnappad arbetarrörelse. Kidnappad av finvänstern.

Mario Matteoni sa...

Som vanligast missuppfattar du både mening och innehåll i det jag skriver.
I bland undrar jag om det är avsiktligt.

Lars sa...

Har du inte skrivit "Men de saknar klass även för att de saknar kultur och bildning"? Vad menar du med detta, om du inte menar exakt det som du har skrivit?

Och vad menar du med "Den arbetslösa klassen lever på bidrag från dem som ännu har arbete..."? Kan det förstås på något annat sätt än att arbetslösa är parasiter, om lever på andras arbete?

Håller du med om att det finns personer som inte ens är "anställningsbara"? Gäller det även personer med en akademisk examen, vilka inte har fått jobb inom det gebit, som de har examen inom, exempelvis forngrekisk kultur? Men de kanske också saknar "kultur och bildning", enligt ditt sätt att se saken?

De har väl lika mycket sig själva att skylla för att ha gjort fel val i livet, som dem som trodde att man kan sitta i en snabbköpskassa utan ha doktorerat i företagsekonomi?

Håller du med om att det finns en särskild slags arbetarmoral, som säger "Gör din plikt - kräv din rätt. Exakt den ordningen"? Det gör inte jag. Innan arbetarrörelsen kidnappades av akademiker, som kämpat sig fram halvvägs till en akademisk examen, eller högre, verkade arbetarrörelsen i praktiken enligt den outtalade devisen "Kräv din rätt, så att du kan göra din plikt".

Att det skulle finnas en särskild arbetarmoral, som gör klassmedvetna arbetare till mer moraliskt högtstående personer än andra, är givetvis rent nys.

Mitt människovärde beror inte på vare sig kultur, bildning eller klassmedvetenhet. Inte ens på det faktum att jag är en pensionerad arbetare med högre formell utbildning än vad som varit vanligt för min generation arbetare. Bland yngre medlemmar av arbetarklassen är det inte alls ovanligt.

Den så kallade arbetarmoral "Gör din plikt - kräv din rätt", som många långtidsutbildade socialdemokrater har lagt sig till med, är ingenting annat än det slags pliktmoral, som borgarklassen under långliga tider har pådyvlat arbetarklassen. Och som den tidiga arbetarrörelsen gjorde uppror mot.

Klassmedvetande har ingenting att göra med kultur och bildning. Men kultur och bildning har ofta använts som klassmarkör för övre medelklassen, särskilt under tider när - med få undantag - bara överklassen och övre medelklassen hade tillgång till högre utbildning.

Jag var en av de allra första eleverna i den kommunala vuxenutbildningen. Det kan vara en förklaring till att jag kan diskutera svåra filosofiska frågor, som den kunskapsteoretiska hypotesen att de enkla lösningarna oftare än de mer komplicerade, är de rätta och sanna lösningarna.

I vems klassintresse ligger det att krångla till det med onödiga teoretiska utvikningar? Jo, i den klass' intresse, som det ligger i att förneka "vanliga" människors självupplevda verklighet.

Och i dag är det många arbetares självupplevda verklighet att de ofta blir tillrättavisade av socialdemokratiska "magistrar", som anser sig veta bättre för att de har en högre utbildning och högre lön samt större anställningstrygghet.

Här har du kanske förklaringen till att så många medlemmar av arbetarklassen röstar på högerpopulistiska partier.

Mario Matteoni sa...

Särskild förklaring till ”Lars”:
De som aldrig haft ett jobb betecknar sig oftast inte som arbetarklass eftersom de inte ser sin situation som socialt betingad utan som individuell.
Du och Göran Greider och andra kan yra om att de som befinner sig i hierarkins bottenskikt tillhör arbetarklassen men eftersom de själva inte vet om det, kan de inte identifiera sig med arbetarklassen, med arbetarrörelsen eller ens drömma om ett alternativt samhälle.
Ni sätter en etikett på dem von oben.
De försöker bara ta sig upp ur skiten eller fly från den. (Läs t.ex. Peter Kadhammars reportage som jag har länkat till.
Många på samhällsbotten har inte fått någon bildning. De läser inte vad jag, du och Greider skriver. Det intresserar dem inte. De skiter fullständigt i politiken, filosofin och sociologiska förklaringar.
De röstar på de på högerpopulistiska partierna för att de hoppas att dessa ska kunna hjälpa dem ur eländet då socialdemokratin inte gjort det. De tror på de fagra löftena.
Förr när samhällsekonomin så tillät tillhandahöll arbetarrörelsen - Arbetarnas Bildningsförbund och fackföreningsrörelsen ett omfattande bildningsarbete. Men miljarder i statsbidrag drogs in från den verksamheten på grund av sviktande samhällsekonomi, nyliberal politik och instabila majoritetsförhållanden i politiken.

För övrigt är jag inte akademiker utan, som du, fick jag del av de goda tidernas bildningsverksamhet.
Till sist: Du missade ironierna i mitt inlägg.




Lars sa...

Om jag har missat någon ironi i ditt inlägg, borde du avslöja vad. Du får gärna bunta ihop mig med Göran Greider,socialdemokratisk debattör, som du tydligen också tycker mycket illa om. Att Greider kan stämplas som utopisk socialist, vilket jag verkligen inte är, behöver inte betyda att hans analys av det nuvarande klassamhället är helt fel. Det finns väl en anledning till att vi båda är socialdemokrater.

Dina skriverier om "hierarkins bottenskikt" är direkt anstötliga och något som man normalt finner hos fascister och rasbiologer, som förnekar alla människors lika människovärde. Även en rejält nedgången missbrukare har samma människovärde som du och jag. Därmed inte sagt att botemedlet för dem är samma som för vanliga arbetslösa.

Huruvida Greider anser att alla i detta av dig påstådda hierarkins bottenskikt tillhör arbetarklassen, känner jag inte till. Om Greider anser detta (att ALLA dessa tillhör arbetarklassen), så delar jag inte hans åsikt. Men de flesta torde göra det.

Naturligtvis var det ett påstående i frågeform när jag skrev i min första kommentar "Bestäms inte arbetslösas klasstillhörighet av den ställning i produktionen, som de hade haft om de hade haft jobb?" Och det är ett faktum att när sociala myndigheter försöker skaffa jobb åt missbrukare som ett led i rehabiliteringen, så är det vanligen låglönejobb inom LO:s avtalsområden.

Men jag har alls inte förnekat att över- medelklasspersoner, kan hamna i ett så svårt missbruk, så att de super bort både förmögenhet och företag, som de ägt, och social ställning. Det är ganska så troligt, om sådana personer lyckas ta sig ur missbruket, att de återgår till tidigare social ställning. För övrigt torde de kunna räkna med hjälp från rika släktingar.

Jag har själv medverkat i ett beslut att tvångsomhänderta en sådan person till missbrukarvård på en låsta anstalt. Han hade för övrigt så hög avkastning på sina aktieaffärer, så att han inte hade en chans att supa bort sin förmögenhet, trots att han var plakatfull på krogen och bjöd sina frikostigt på krogen. Det var hans egna närstående, som hade anmält att han behövde tvångsvård, och vi tog beslutet på kriteriet "riskerar att allvarligt skada sig själv".

Över- och medelklasspersoner med närmast obegränsad tillgång på pengar och representationssprit löper för övrigt större risk att hamna i missbruk än vanliga arbetare. För dem kan missbruk till och med ses som en yrkesskada. Så försök inte pådyvla mig åsikten att alla missbrukare och kriminella skulle tillhöra arbetarklassen. Men en del gör det.

Det är närmast patetiskt att du i dina försök att tala mig till rätta hänvisar till journalisten och Aftonbladet-kåsören Peter Kadhammar, när jag skriver att det är typiskt för socialdemokratiska "magistrar" att underkänna andra människors, och särskilt arbetares, självupplevda erfarenhet. Som för min del består i att jag har mött väldigt många människor på samhällets botten, både i privatlivet och som ledamot i en nämnd, som bl.a. beslutar om tvångsomhändertagande av missbrukare. Hela deras livshistoria rullas upp.

Men du hade missbruk med Kadhammar. I hans reportage om "utanförskapet" i Los Angeles, där hemlösa sover på gatorna, skrev han också att alla inte är missbrukare. Många har jobb, men tjänar för dåligt för att få hyra en bostad. Menar du att inte ens dessa skulle inte ens dessa tillhöra arbetarklassen? Det är möjligt att de saknar den "kultur och bildning" som enligt dig skulle ge rätt till NÅGON klasstillhörighet.

Du blandar ihop klasstillhörighet och klassmedvetande. Klasstillhörighet handlar om de ekonomiska premisser man lever under, och makt och inflytande - eller brist på detta. Men du gör dig enbart löjlig, när du inbillar dig att arbetare, som har så dålig lön så att de inte ens får hyra en bostad inte skulle vara medvetna om att de tillhör en underklass Som bör kallas arbetarklassen, om de inte arbetar som egenföretagare.