måndag 16 mars 2015

Enkelspåriga direktörer

Brukar inte titta på TV-programmet Skavlan eftersom jag inte känner behov av att underhållas av pratshower.
Men vänner har berättat om att det i programmet den trettonde mars förekom en debatt mellan Norwegiandirektören Bjørn Kjos och den franske ekonomen ThomasPiketty och att den senare hade dragit brallorna av den norske höginkomsttagaren.

Så jag tittade för att se hur Piketty burit sig åt.
Men enligt min mening var det inte en debatt och inte heller fann jag att Pikettys  brilljans ”gjorde smulor av direktören”.
Däremot häpnade jag över direktörens vettlösa påstående om att han betalar över tusen  procent i skatt. En typisk direktörsöverdrift av en typisk direktörsskröna.
Hans påstående var helt enkelt korkat och föga genomtänkt. Piketty kunde bara envisas med att be om fakta och siffror vilket direktören naturligtvis inte kunde leverera.

Nu ska man inte heller kräva av direktörer att de ska kunna makroekonomi, politik, sociologi, humaniora eller etik. Eller att de ens ska kunna debattera samhällsfrågor.
Direktörerna kan bara det som de är utbildade till, och som de har oerhört bra betalt för, nämligen att förmera kapital för ”sitt” bolag. Att direktörer saknar känsla för helheter och samband i den övriga världen samt brist på allmänbildning har nu senast även demonstrerats av de 31 direktörernas så kallade debattinlägg om Sveriges handel med Saudiarabien i förra veckan.

Då jag senast på den här bloggen påstod att koncerndirektörer är enfaldiga fick jag på tafsen för att vara populist.

Men jag vill hävda att direktörer för stora koncerner är så specialiserade på att öka företagens vinster att de inte har hunnit bilda sig på andra områden. Deras utbildning är så inriktad på att lära sig öka företags vinster att de inte har en chans att sätt sig in i andra frågor. Deras debattmiljö formas ju också av att de mest umgås med varandra och där odlar sina egna berättelser om hur allting fungerar. Kårandan är kompakt på denna höga inkomstnivå.
De kan helt enkelt inte förstå hur folk med en inkomst på 20 000 i månaden lever och fungerar och hur det kan finnas andra intressen än dem som de själva har att bevaka.

Tyvärr rimmar koncerndirektörernas brist på allmänbildning illa med deras relativa makt och brist på demokratisk förankring.


3 kommentarer:

Anonym sa...

Visst är det så. Egenintresset ljuger aldrig.

// Jan

Jonny sa...

Han kanske betalar 10 ggr mer i total skatt än vad hans lön efter skatt är ?

Vad är alternativet enligt dig ?

Att låta inkompetenta politiker och fackpampar ta över styret av företagen ?

Att införa en DDR modell a'la Meidner, är det vad du drömmer om ?

De flesta "direktörer" har inte extrema löner. Det finns ett fåtal i toppen som ger varandra extrema löner och förmåner, dessa extrema löner beskattas. Att införa högre beskattning på detta fåtal ger bara smulor till statskassan.

Som aktieägare är man nog förbannat glad om VD är just specialiserade och duktiga inom sitt område. Om de kan poesi, åka längdskidor eller diskutera politik är föga värdefullt.

Lars sa...

Men arbetarrörelsen ville ju ha det så här. Man ville komma bort från en tillvaro, där lokala kapitalister ägde allting, fabriken, arbetarbostäderna, brukshandeln, och till och med skogen, så att man inte ens kunde plocka bär och svamp utan tillstånd. Det var före allemansrätten.

Och gamla arbetare, som inte kunde arbeta längre fick leva på allmosor från bruksägaren. Du har inte en aning om hur många privatkyrkor, som har funnits i bruksorterna, men har "donerats" till Svenska kyrkan när de blev för dyra för att underhållas av "företaget". Som därmed även slapp att ha prästen på sin avlöningslista.

Kapitalisterna skulle sköta företagen, och göra det bra så att företagen kunde bära högre lönekostnader. Arbetarna själva skulle sköta samhället. Det var före kommunsammanslagningarna. Nu sköts storkommunerna av proffspolitiker, som är minst lika enfaldiga som direktörerna, och uppför sig nästan på samma sätt som gamla tiders kapitalister.

Det har gått för långt, men själva idén att kapitalisterna skulle göra det som de är bra på och inte med äganderättens makt bestämma över hela tillvaron för de anställda, var alltså ett av de första kraven, som den då för 125 år sedan nybildade arbetarrörelsen kämpade för.

Också klagar du på att dagens direktörer håller sig till sin uppgift och inte bär sig åt som gamla tiders brukspatroner, som drev samhället som en filial till företaget! Jo, det kanske vidgade vyerna för dessa enväldiga jämfört med dagens direktörer, men bara en aning. Trots allt fick kapitalisterna plikta med sin egen förmögenhet om de ägnade sig mer åt altruism än åt företagande.

Vi har olika roller, och det är kanske i grunden bra. Vad som inte är bra är att klasskillnaderna återigen ökar.