Tio motsägelsefulla punkter som inte övertygar

Daniel Suhonen, författare och chef för det fackliga idéinstitutet Katalys, har skrivit på DN Debatt. 24 juni 2021.

Daniel Suhonens tio punkter för en bättre socialdemokrati är en vacker våt dröm om hur socialdemokratin borde vara.
Det är inget fel på utopier, men i praktisk politik är det tyvärr den trista vardagen som gäller.

I drömmen kan man med fördel tänka bort alla besvärliga problem – eller utmaningar som det heter idag – och då löser sig allt.

Jag anser, som Suhonen, att en verklig genomgripande reform av arbetarrörelsens idépolitik är nödvändig. Arbetarrörelsen måste bygga på förutsättningen att grunden för all ekonomisk, social och kulturell utveckling är arbetet och produktionen.
Den rådande ekonomiska världsdoktrinen bygger i dag på helt andra faktorer.

Suhonen resonerar genomgående som om den globala kapitalismen inte finns.
Att kapitalismen är global och att alla marknader är globala bekymrar honom inte.
Politiken tycks, för honom, vara en svensk politisk ideologisk angelägenhet. Uppriktigt sagt förstår jag inte utgångspunkten från en som kallar sig vänster.
Bara man reformerar den svenska socialdemokratin och genomför dess program i hela samhället så löser sig det mesta, menar han. Lätt som en plätt.
Att vi har en kapitalistisk världsordning där bland annat den enskilda äganderätten, vinsmotivet och fri konkurrens är de viktigaste och oomkullrunkeliga sanningarna inom ekonomi och politik bekymrar inte Suhonen. Inte heller är världsmarknader, kapitalbildning i enorma multinationella företag och en global finansmarknad som ställer krav på de enskilda nationernas ekonomi och politik är något att bry sig om.
Och så är det de där borgerliga politikerna, förstås. Men de kommer säkert att charmas av den demokratiska socialismen när de äntligen förstår vad det handlar om. Häpp!

En typisk Suhonsk vändning är denna:
”Januariavtalet förhindrar socialdemokratin att driva sin egen politik i centrala frågor som vinstjakten i skola och tvingar partiet att gå emot folkrörelserna. Är detta rätt väg för socialdemokratin?”

Suhonen bortser från att det är det parlamentariska läget som tvingat fram januariavtalet.
Att nyliberala idéer drev fram privatiseringen över hela världen. Att nykonservatismen är en reaktion mot detta. Att Sverigedemokraterna därför i dag är det andra arbetarepartiet.  
Han tänker hela tiden i termerna hur det borde ha varit i stället för hur det faktiskt var.
Om han ändå hade tänkt en sekund på hur alternativet till januariavtalet sett ut.

Man kan fråga sig också varför Tage Erlander plötsligt blivit den store ideologen och visionären.

I början av sextiotalet var Tage Erlander en svekfull reformist och kohandlare för vänstern. Minns ”Tage och Geijer, Lyndons lakejer”.
Efter andra världskriget fram till 1968 hade socialdemokraterna mellan 40-50 procent av väljarna bakom sig. Det berodde främst på att Sveriges industri var intakt efter kriget och att resten av Europas näringsliv var sönderbombad. Sveriges näringsliv kunde leverera. Välståndet ökade.
Suhonen utgår från 1950-talets ekonomiska Svenska verklighet då han recenserar dagens socialdemokrati. Nostalgisocialism.

”Där Erlander fick både väljarstöd och socialdemokratiska reformer ger Löfvens modell varken eller.” Skriver Suhonen. Snacka om historielöshet.

Och så till de tio punkterna:

1. Demokratisk socialism? Verklig socialism är väl demokratisk?
Men ingen har ännu sett en verklig socialism. Socialism är än så länge en utopi. Kapitalism ett historiskt faktum.

2. Klasser? Det har i människans historia, de senaste åttatusen åren, alltid funnits en över- och en underklass. Även i stater som kallat sig socialistiska.
Överklassen har alltid haft makten över kapitalet och behövt underklassen för att skapa kapital.

3. ”Den ekonomiska medelklassen”? Vilka är det?

4. Även om det var åt helvete att göra välfärden till en affärsverksamhet där kapitalet fått skattebetalarnas pengar för att öka sina vinster är den viktiga frågan just nu: Hur ska återförstatligandet gå till? Konfiskationer? Köp av verksamheter?

5. ”En ekonomisk politik som sätter alla människor i arbete.” Jo jag tackar. Ska staten stå för alla investeringar? Även om överskottsmålet slopas måste det finnas kapital för investeringar. Ska staten låna till dessa?

6. Hur ska vi övertyga moderater och Sverigedemokrater om den demokratiska socialismens välsignelse?

7. ”Förmögenhetsskatt, arvsskatt och fastighetsskatt införs”. Går bra om man tänker bort motståndet.
Men hur ska man övertyga de borgerliga om detta? Även här saknar Suhonen insikt om att nationer är beroende av kapitalismens världsordning.

8. ?.

9. ”En demokratisering av arbetslivet genom ägande ökar delaktigheten för medborgarna, bryter storkapitalets makt och gör samhället motstånds­kraftigt. Personalägande och kooperativ i privat sektor och liknande modeller av självägande utvecklas inom den offentliga sektorn, men utan vinstkrav.”
Löntagarfonder kanske? Företag utan vinster i en kapitalistisk marknadsekonomi är dömda. Hur ska de utvecklas?

10. Socialdemokratins inre organisation kan nog behöva diskuteras.
Hellre den rätta tron än den politiska makten, är Suhonens recept. Hellre ha rätt i allt än att få rätt i en del. Ingen svag sosseregering. Hellre en stark sosseopposition. Tja, det är en smakfråga.
En tanke är tydligen att om M och SD får styra så kommer de att göra bort sig och då står arbetarrörelsen där, med nyputsade sköldar, beredda att genomföra den demokratiska socialismen.
Om man strävar efter demokratisk socialism ”kan man nå ett ganska välfungerande socialliberalt välfärdsland.” Märklig tanke.
Varför inte erkänna att socialdemokratin strävar efter att Sverige ska bli ett socialliberalt välfärdsland. Då blir det lättare att få med de övriga socialliberala väljarna på tåget.
Det kommer i alla händelser bli nödvändigt.

Suhonens debattartikel.