lördag 17 december 2016

Miljardärsmaffia tar makten i USA



Direktörer, höga militärer och miljardärer tar över makten i USA:s Cabinet, d.v.s. regering. Av de 20 nominerade är minst sex dollarmiljardärer.

Inte ens Svenskt Näringsliv skulle i sina våtaste drömmar önska sig en liknande regering i Sverige.

I Sverige har vi i stället, genom den politiskt svåraste krisen i historien, en f.d. svetsare och fackföreningsman som statsminister. Och under en tidigare kritisk period leddes vårt land av en statsminister som började sin karriär som bodbiträde. Per Albin Hansson ledde en samlingsregering genom andra världskriget och välfärdsuppbygget.

De bägge statsministrarna var väl förankrade i arbetarrörelsen.
USA riskerar nu att få en fackföreningsfientlig arbetsgivareregering för en genomkonservativ kongress ledd av en president som ärvt sina miljarder.
De viktigaste ministerposterna är utrikesministern, finansministern, försvarsminister, justitieministern, handelsministern och arbetsmarknadsministern.

Donald Trump har nominerat Rex Wayne Tillerson till utrikesminister. Tillerson är både styrelseordförande och vd för petroleumbolaget Exxon Mobil Corporation.
Bolaget har haft en total omsättning (2006–2011) på nästan $ 2,5 biljoner och $ 221 miljarder i ren vinst varav USA:s största kvartalsvinst genom alla tider som var på $14,83 miljarder för tredje kvartalet av 2008 och den näst högsta i världen.
Tillerson blev utnämnd av det amerikanska nyhetsbolaget CNN till den sjätte mäktigaste personen inom affärsvärlden. Tillerson är även medlem i den politiska konservativa kretsen, Business Roundtable, där en rad olika höga ledare för de största bolagen i USA sammanträder.

Justitieminister blir åklagarchefen Jeff Sessions som har suttit i senaten fyra gånger om.
Han är advokat och har tidigare varit chef för åklagarmyndigheten i Alabama. Han är invandrarfientlig och har en gjort en del märkliga uttalanden om den svarta befolkningen.
Under sin politiska karriär har han stöttats av försäkringsbranschen, av energiföretaget Southern Company, av advokatbyrån Balch & Bingham, av finansgruppen Harbert och kolbrytningsföretaget Drummond Company.

Som försvarsminister har Trump nominerat ”Galne hunden” James N Mattis. Han var tidigare general i marinkåren och har lett styrkor i både Irak och Afghanistan. Han var fram till 2013 överbefälhavare för USA:s centralkommando. Han vill bland annat se ”en ny säkerhetsarkitektur för Mellanöstern. ”Iran är ett specialfall som måste hanteras som ett hot mot regional stabilitet”.

Blivande finansministern Steve Mnuchin studerade vid Yale-universitetet och arbetade i 17 år för investmentbanken Goldman-Sachs. Han var Trumps finansielle representant under valrörelsen.
Mnuchin arbetade som vice ordförande i hedgefonden ESL Investments. Därefter etablerade han tillsammans med finansmannen George Soros företaget SFM Capital Management. Mnuchin grundade med två ex-Goldman partners en hedgefond Dune Capital Managme, 2004. Efter starten tjänstgjorde Mnuchin som VD för företaget som investerade i åtminstone två Donald Trumpprojekt .

Andrew F Puzder äger flera restaurantkedjor, bland dem Carl’s Jr och Hardee’s. Puzter och blir nu arbetsmarknadsminister. Han är enligt tidningen Guardian kritisk till höjda minimilöner, starkt kritisk till sjukvårdsreformen ”Obamacare” och har beskyllt regeringen för ”en regeringsstyrd restaurangrecession”.

Mnuchin är inte den ende Goldman Sachs-höjdare som blivit minister i USA.
Wilbur Ross blir handelsminister. Ross är sedan tidigare mest känd för att ha tjänat stora pengar i början av 2000-talet när han köpte upp, rekonstruerade och sålde vidare krisdrabbade amerikanska stålbolag.
Ross nedskurna stålimperium såldes 2005 för 4,5 miljarder dollar till den internationella stålkoncernen Arcelor Mittal, där han än i dag sitter med i styrelsen.

SvD
DN

2 kommentarer:

Lars sa...

Det är trots allt en minoritet av USA:s miljardärer, som står bakom den blivande presidenten. Majoriteten av landets miljardärer stödde Clinton.

Trump är fortfarande ett oskrivet blad i amerikansk historia. Man kan faktiskt vänta sig vad som helst. Det kan bli vad som helst från ganska bra till katastrofalt dåligt.

Men för den svenska makt- och mediaeliten är katastrofen redan ett faktum. Medan Nato-landet Danmark är berett att hyra ut danska hamnar till ryssarna, har det svenska utrikes- och säkerhetspolitiska etablissemanget - påhejade av media - låst sig vid driva fram ett krigsliknande tillstånd mellan Sverige och Ryssland.

I detta läge utnämner Trump en affärsman, som har goda relationer med Ryssland, till utrikesminister. Man kan förstå paniken inom den svenska Nato-lobbyn. Sverige kan ju bli ensamt med sitt krig mot Ryssland.

Om Putin verkligen är så farlig som de svenska russofoberna påstår, så kommer Sverige inom ett år att vara ockuperat av ryska anläggningsarbetare, som har inkvarterats på den danska ön Bornholm, utan att Trump har annat att säga:

"USA hjälper numera inte sina vänner gratis. Jag kräver förskottsbetalning innan jag skickar amerikanska soldater till Sverige. Ni får skylla er själva. Ni ville ju ha krig med Ryssland."

Det är kanske dags att byta utrikesminister i även i Sverige? Den nuvarande är ju, med sin oförmåga att ta itu med de verkliga problemen, i det närmaste en kopia av USA:s utrikesminister, när USA:s utrikesminister hette Hillary Clinton. Båda har ju det gemensamt att de inte har lagt om utrikespolitiken, sedan densamma bestämdes av George W Bush i USA och Carl Bildt i Sverige.

George W Bush uppträdde ju synnerligen provokativt mot Ryssland och orkade inte se de nya hoten i form av en framväxande islamistisk terror. 2005, när Bush trodde att kriget i Irak redan var vunnet, landstgeg amerikanska soldater på Krim, som Ryssland - inte utan historiska skäl hävdar är ryskt - och bedrev övningar för att skydda den krimska lokalbefolkningen mot "en aggresiv granne". De amerikanska soldaterna möttes av stenkastning från den lokalbefolkning, som de trodde ville ha skydd.

Som rådgivare till den georgiska regeringen, rådde ett av den dåvarande svenska utrikesministern Carl Bildt, den georgiska regeringen 2008 att driva en extremt nationalistisk politik riktad mot den ryska minoriteten i landet.

Hemma i Sverige utmålar den svenska media- och makteliten all slags nationalism (även de danska och norska motståndsrölreserna mot den tyska ockupationen?) som någonting mycket fult - samtidigt som man göder all slags antirysk nationalism.

Detta är inte Olof Palmes politik. Han sökte avspänning även med det då kommunistiska Sovjetunionen. Vilket tolkades som "landsförräderi" av en högerextrem kamarilla inom den svenska försvarsmakten. Vilken troligen låg bakom mordet på Palme.

Finns denna kamarilla kvar, och vågar statsministern och utrikesministern inte vägra lyda densamma?

Sveriges försvarsmakt befinner sig i ett bedrövligt skick, och måste rustas upp. Men vi behöver sannerligen inte själva skapa de militära hot, som vi måste ha förmågan att försvara oss mot. Det är alltså risk att vi blir ensamma bland Rysslands fiender tillsammans med de värsta krigshetsarna bland ukrainska och polska högerextremister, när Trump har tillträtt som USA:S president.

Lars sa...

USA är ett land som styrs av sina kapitalister. Oavsett vilket parti som styr. Men vissa kapitalister har mer än andra lyckats spänna en korrumperad miljörörelse, mediaeliten och det politiska etablissemanget inom det Demokratiska partiet för sin vagn. Detta har gjort den amerikanska arbetarklassen fattig. Vissa miljardärer har också drabbats, på så sätt att deras förmögenheter inte har växt lika fort, som de hade gjort om de inte hade tvingats lägga ner så många fabriker. Detta ser de. Och det ser de arbetslösa arbetarna - som trots allt har en annan inställning till kapitalismen och kapitalister än vänsterradikalerna inom medelklassen. I USA och i ännu högre grad i Sverige.

Likväl visar väljarundersökningar att andelen Trump-väljare bland högutbildade vita bara var obetydligt lägre än bland lågubildade vita.

Så det fanns nog - över klassgränserna - ett gemensamt intresse av en politisk förändring. Det är den bistra sanningen, som den svenska vänsterintelligentian vägrar ta till sig.

Det återstår nu att se om Trump verkligen förmår uppfylla de stora förväntningar som ställs på honom från så olika ekonomiska och sociala läger.