torsdag 26 november 2015

Politik är att navigera

”Politik är det möjligas konst” ("Politik ist die Kunst des Möglichen”) sa järnkanslern Otto von Bismarck (1815-1898) och han lär ha citerats av Olof Palme. Den senare har bevisligen även sagt att ”Politik är att vilja” (Anförande på SSU:s kongressfest i Blå hallen, Stockholm) vilket också är titeln på en bok av honom.

Bismarck hade mer rätt än Palme i sin karaktäristik av politikens villkor.

Att vilja kan vilken treåring som helst men att navigera mellan försåtliga grynnor, kobbar och skär och eventuellt även i minerat vatten kräver mer än vilja av den som håller i rodret.
Att vilja framåt och ha kursen klar för sig med sjökort och kompass räcker inte alltid. Verkligheten och möjligheterna kan se annorlunda ut än vad kartan och kompassen kan visa.

Att strikt dra en rät linje mellan två punkter, utgångspunkt och mål, utan att ta hänsyn till hur verkligheten ser ut och vad möjligheterna tillåter och skita i att gira för att hålla en stadig ideologisk kurs tycks alltid leda till katastrof.

Att driva politik är att navigera på möjligheternas hav och att ha vett att väja för försåtliga grund och lömska skär. Skepparen tvingas stundom att gira babord eller styrbord och kanske ibland slå till back för att komma framåt.
Det brukar kallas pragmatism.

Den nuvarande regeringen har sedan den tillträdde mer än någon annan fått navigera för att överhuvudtaget komma framåt och inte drivas tillbaka.
Aldrig tidigare har någon svensk regering ställts inför så många oförutsedda händelser och problem som den nuvarande. Den bräckligaste minoritetsregeringen sedan parlamentarismen infördes har tvingats färdas över ett upprört vatten vilket Sverigedemokraterna har isbelagt, som alliansen har minerat, som främmande makt hotat och mellan vänsterpartiets Skylla och ekonomers Karybdis och där flyktingströmmar och internationell terrorism begränsat framkomligheten.

Surrad vid masten har regeringen Löfven trots allt lyckats navigera fram till dagens politik.

Men sådant sker inte ostraffat. Till politikens villkor hör också att bli häcklad och hånad för svek och löftesbrott, passivitet och naivitet.

 

Expressen 

DN 

SvD 

Avpixlat 







5 kommentarer:

Jonny sa...

Socialdemokraterna har envist följt sin viktigaste grundregel, makt till varje pris, man har formerat en katastrofal inkompetent regering tillsammans med miljöpartiet och med stöd av vänsterpartiet.

Lövfen utlovade nyval men valde makt till varje pris.
Lövfen har sålt ut det svenska välfärdssystemet för att kunna behålla makten med Mp.

Det naturliga hade varit att utlysa nyval som utlovat alternativt låta alliansen ta över rodret. Alliansen hade på ett betydligt mer stabilt sätt kunnat formera majoritet med S i vissa frågor, med Mp i andra och med SD i många andra.

Alliansen har givetvis del i skulden, de borde agerat förra vintern och tvingat Lövfen att avgå och själva tagit ansvaret men den som raserat svensk ekonomi/välfärd är Löfven, allt för att få behålla makten.

Framtidens dom över den rödgröna regeringen blir hård, det blir vi och kommande generationer som får betala ett oerhört stort pris för denna regerings totala haveri.

Mario Matteoni sa...

Vad ska ett parti utan makt göra? Ska inte alla partier sträva efter makt att ta rodret?
Vilken politik som sedan förs och som är bäst är en värderingsfråga.
Du, Jonny, kommer sällan med argument som är annat än värderingar.

Leif sa...

Att vi har en akut bostadsbrist är ingen nyhet även om det verkar vara det för regeringen ( visserligen gjorde den förra regeringen inte heller någonting åt detta men de avlönas å andra sidan av bostadsbristkapitalisternas lobbyister).

Jonny sa...

Ett politiskt parti kanske inte ska göra vad som helst som strider mot sin ideologi bara för att få makt. Både S och Mp har det senaste året visat sig beredda att göra det i oerhört centrala frågor.

Man måste vara oerhört naiv om man inte kan se att denna regering har kapitalt misslyckats under sin tid sedan de kom till makten. Regeringen har gång efter gång uppvisat stor inkompetens och det absolut största felet är att man på tok försent vidtog åtgärder för att skydda det svenska välfärdssystemet.

Man har beskyllt de som kritiserat deras lättvindiga politik för att vara rasister och fascister. Man har hela tiden hävdat att det inte fanns ett volymproblem.

Nu sitter vi där, långt ner i avgrunden och ber resten om europa om hjälp. Vi har kritiserat andra länder för att de fört en försiktig politik och nu skrattar de åt oss.

Allt regeringen sagt ligger nu avslöjat som den falska bild det var, kejsaren står där naken och nu tvingas man ta till mer och mer extrema metoder för att hålla sverige över ytan samtidigt som skutan fortsätter att läcka som ett såll.

Det tragiska i det hela är att förutom att sveriges välfärdssystem fått sig en rejäl smäll vars effekter kommer att bli mycket starkare de kommande åren så står där miljoner människor i de fattigaste områdena utan hjälp eftersom vår regering valt att istället satsa tiotals miljarder per år s.k ensamkommande barn från Afghanistan. En makalös och helt vedervärdig politik.

Du Mario har svårt att hantera politiska motståndare, det är noterat.

olle Pålsson sa...

!
Jag tror,det finns inga enkla svar på vilka partier som skall regera Sverige framöver.
Vi har till synes ett splittrat parlamentariskt läge där ett 15% parti ingår som ingen vill samarbeta med.Om ett sådant samarbete mot förmodan skulle ske.Måste frågan ställas.Vilka konsekvenser skulle detta få på samhällsutvecklingen?Finns här en absolut given analys och ett bra svar? Tror någon med handen på hjärtat att nuvarande borgerliga partier,som inte har en tydlig partiledare av Reinfeldts kaliber, med kort varsel kan bilda ett dugligt regeringsunderlag med stöd av Åsa Romson och hennes parti.
Jag tror det inte.
Vi lever i en en svår tid där ett sammanhållet Europa känns mycket bräckligt.
Sedan andra världskriget slut har vi inte upplevt något liknande.
S Löfven känns trygg i sin roll trots det halvhjärtade stöd han får av sin vice statsminister Åsa Romson.Sannolikt får vi nog förhålla oss till detta en tid framöver ifall det skall vara någon ordning och reda på kommandobryggan.