Greklands skatter II

Greklands regering vill höja bolagsskatten från 26 procent till 28. Dessutom vill regeringen införa en extra bolagsskattesats på 12 procent på företagens vinster över € 500.000.

(USA har en bolagsskatt på 40 procent)

Till detta säger trojkan nej och vill istället att Grekland höjer momsen.

EU och EMU kräver således av ett medlemsland att det ska tillämpa en nyliberal ekonomisk politik trots att den valda regeringen har en annan politisk uppfattning.

Man kan fråga sig om inte EU:s skatteregler skulle kunna vara så flexibla att medlemsländer själva kan bestämma hur de ska bygga sina skatteinkomster.

Det hör till saken att de grekiska bolagen under decennier, i enorm omfattning, smitit från skatt.

Bland annat genom offshorestrukturer har rika bolagsägare skaffat sig herrgårdar, yachter, konstmästerverk och andra tillgångar och skattefördelar som inte är tillgängliga, men väl synliga, för vanliga människor som nu tvingas till stora uppoffringar.

De rika skattesmitarna har fått hjälp av världens största banker - inklusive UBS, Credit Suisse och Deutsche Bank – som har arbetat för att förse sina kunder med sekretesskyddade  företag på Brittiska Jungfruöarna och andra offshoregömställen.

Ett välbetalt team av revisorer, mellanhänder och andra, har hjälpt offshoremecenater att gömma sina identiteter och affärsintressen och ge skydd för penningtvätt eller annan tjänstefel.

Även om den ekonomiska direkta effekten av en beskattning av rika medborgare inte blir så stor har den psykologiska verkan för skattemoralen desto större effekt. I decennier har de flesta greker anat att de rika smiter från skatt och resonerat som ”att varför ska vi betala när de rika slipper.”

Och denna rika skattesmitarmaffia tycks ha haft beskyddare långt upp i det politiska ledarskapet.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att börja fundera över var t.ex. den så kallade Legardelistan tog vägen.

Det var 2010 som den nuvarande IMF-chefen Christine Lagarde, då finansminister i Frankrike, fick ett USB-minne av den grekiske journalisten Kostas Vaxevanis.

USBminnet innehöll uppgifter om 2000 rika greker som placerat pengar i Schweiz.

Vaxevanis åtalades för brott mot personuppgiftslagen och redaktören riskerade upp till tre års fängelse men friades slutligen i domstol.

Lagarde skickade det läckta materialet till den konservative dåvarande grekiske finansministern Giorgos Papakonstantinou. Sedan är det försvunnet.

Varken George Papaconstantinou eller hans efterträdare Evangelos Venizelos från Pasok gjorde något för att granska de 2 000 namnen på listan. Varken Pasok eller Ny Demokrati brydde sig om att undersöka saken.

Nu frågar man sig om den nya regeringen orkar ta tag i saken.

SvD 

KPMG 

TheInternational Consortium of Journalist, ICIJ, 

Tax Justice Network 
New York Times om hur Wall Str. hjälpte Grekland att dölja sina skulder