Några Sverigedemokrater har oavsiktligt väckt liv i
lobbyn som vill avskaffa domstolarnas nämndemannasystem.
Bakgrunden är
att tidningen Expressen, i samarbete med Researchgruppen, har avslöjat att tre
nämndemän, alla sverigedemokrater, anonymt har uttryckt sig rasistiskt och
nedsättande om olika folkgrupper på nätet.
SvD:s juridiske expert Mårten Schultz anser att det med anledning av detta (SvD 31 mars 2015) är hög tid att avskaffa nämndemannasystemet, Schultz är professor i civilrätt vid
Stockholms universitet.
Schultz argument är att
nämndemännen uppträder som domare trots att de saknar formell juridisk
kompetens och att det är fel att de tillsätts politiskt.
”Nämndemannasystemet producerar
återkommande händelser som skämmer den svenska rättsordningen.” skriver
Schultz.
”Nämndemän ska inte offras för SD:s oseder”
invänder EskisltunaKurirens ledarskribent i dag.
EK framhåller att domstolsjuristerna är en starkt
specialiserad yrkeskår och har sociala förhållanden samt politiska och andra
värderingar som på inget sätt är genomsnittliga för befolkningen i stort.
Ledarskribenten framhåller att nämndemän är – och i århundraden har
varit – den folkliga motvikten mot att domstolarna blir maktredskap för en
begränsad ämbetsmannaklass. Så har det undvikits att domstolarna blivit
misstrodda av stora grupper laglydiga medborgare.
EskisltunaKuriren
hävdar således nämndemannasystemet som en viktig demokratisk ordning medan
juridikprofessorn och experten vill avskaffa denna för ett renodlat expert- och
ämbetsmannastyre.
Vilket man
väljer är alltså en ideologisk fråga.
Inlägg
6 kommentarer:
Ännu mer demokratiskt vore väl då att i varje brottmål utse medborgare, lite som man väljer ut medborgare i USA till jurytjänst ...
Varför det politiska prästerskapet ska vara speciellt utvalt är oerhört märkligt. Oförsvarligt.
Med tanke på hur stor skillnad det blivit mellan heltidspolitiker vad gäller förmåner och privilegier gentemot ett genomsnitt av befolkningen kan dessa inte längre anses representera folket.
Få nämndemän är heltidspolitiker, de allra flesta är fritidspolitiker utan arvoden från partier, kommun eller landsting.
Jag har inga invändningar mot Marios inlägg. Nämndemän har mycket att tillföra. Problemet är att de flesta är alldeles för osjälvständiga i förhållande till proffsdomarna. Varför står det inte längre på Domstolsverkets webbplats att nämndemännen ska tillföra "sunt förnuft"? Det är bara i lägsta instans, som eniga nämndemän kan avgöra ett mål mot proffsdomarens mening. Och det är vanligen purfärska proffdomare som drabbas av den nesan. Det kan de behöva.
Det är stor uppmärksamhet kring SD-nämdemäns förehavanden utanför rättssalen, när det är agerandet i rättssalen, som absolut inte får styras av nämdemannens/domarens politiska uppfattning. Dåligt av journalisterna att inte gå vidare och kolla detta. En politiskt inaktiv proffsdomare kan ju ha precis samma åsikter, men kan lättare dölja detta än en aktiv politiker. Det är mest miljöpartister som dömer efter partiprogrammet.
En domstolschef har berättat att en nämndeman ordagrannt hade citerat ett långt stycke ur sitt partiprogram i sin resevation mot majoritetens (proffsdomaren + de andra nämnemännens) domslut.
Nämndemannasystemet ska inte avskaffas utan måste reformeras. 12-mannajury, som i vissa länder, skulle bli mycket dyrt, men vi hade kanske sluppit Tomas Quick-skandalen med det systemet. I övrigt föreslår jag:
1) Nämndemän ska som nu vara majoritet i lägsta instans (tingsrätt).
2) Det bör vara lika antal proffsdomare och nämdemän på mellannivån (hovrätten) med utslagsröst för rättens ordförande (som alltid är en proffsdomare).
3) Det bör sitta nämndemän även i Högsta domstolen, men där i minoritet (2/5-delar).
A) Hög ålder ska inte vara något hinder för att bli nämndman, tvärtom behövs livserfarenhet.
B) Nämndemän ska inte väljas på politiska grunder. Jag har svårt att se något alternativ till att de utses av politiskt valda organ, som kommunfullmäktige, men kanske förbud att rösta på egna partikamrater.
C) Alla nämndemän ska ha en nämndemannautbildning på minst två veckor (åttio timmar) före sim första tjänstgöring, och återkommande fortbildningar.
D) Inrätta en karriärstege även för nämndemän. Nämndemannauppdraget får dock inte bli en heltidssysslan.
Nämndemän, som tror att de företräder sina partier och citerar ur partiprogram, nämndemän som inte vågar säga mot proffdomaren, nämndemän som tror att de inte får ta del av sekretessbelagda handlingar om den som ska dömas, nämndemän som aldrig läser de domar, som de sjävla har medverkat till.
Lars: Trevligt med ett konstruktivt och välmotiverat inlägg.
Mario. Trevligt om vi är överens om detta, som det verkar. Vi måste motarbeta den allt värre professionaliseringen av demokratin. Men det gäller inte bara att jurister inte ska ha monopol på rättsskipningen, utan också att läkarmakten i domstolarna måste brytas.
Ta Tomas Quick-fallet som exempel. Det finns sedan långt tillbaka en djupt rotad vänskapskorruption mellan jurister och medicinare, som båda har prestigefyllda utbildningar bakom sig.
Men den lagstiftande och dömande makten måste hållas isär, och all politik är på ett eller annat sätt involverad i den lagstiftande makten. Uppdraget som nämndeman är ett medborgerligt och inte ett politiskt uppdrag. Nämndemannakårens sammansättning skall vara representativ för befolkningen.
Vi har inte nämndemän enbart för att få insyn i domstolarnas arbete utan för att tillföra en bredare kompetens än de utbildade juristerna har. De lär sig genom att döma tillsammans med nämndemän.
Offentliga rättegångar är för att vem som helst ska kunna kontrollera stt det går rätt till, och inte för att journalister ska snaska i detaljerna om olika brott. Att man har särskilda "pressrum" i domstolarna är en form av muta från professionen jurister till professionen journalister. Alltför ofta dömer domstolarna som media redan har dömt. Quick-fallet återigen ett exempel, för det är ju först under senare år - när en enskild journalist börjat granska saken - som Quicks skuld har börjat ifrågasättas. De upphetsande reportagen när han dömdes bidrog till de fällande domarna.
Anledningen till att jag föreslår utbildning av nämndemän är i första hand att de ska kunna hävda sig bättre mot jurist-.och läkarauktoriteten - inte att de ska tillägna sig samma värderingar som domarskrået. Jag har själv varit nämndeman, och minns ett försäkringsärende, då en läkare hade uttalat sig om att krockrafterna på grund av bilarnas tyngd inte kunde har varit tillräckligt stora för att orsaka patientens wiplash-skada.
Jag reserverade mig mot domstlultet (att den skadade skulle bli utan ersättning) med motivering att läkaren hade gått utanför sin medicinska kompetens och uttalat sig i en fordonstekninsk fråga. Proffsdomaren och de båda andra nämndemännen var oerhört upprörda över att en nämndeman på det viset gick emot läkarauktoriteten.
Beträffande rättens sammansättning, så har vi haft 12-mannanämnder även i Sverige, men det var under tidig medeltid. Innan det fanns någon skriven lag, fanns lagmän. som hade lärt sig lagen utantill, och läste upp denna ur minnet, innan tinget eller nämnden dömde. Det bör vara proffsdomarnas uppgift även idag, inte att döma ensamma. Idag kan vem som helst läsa på nätet, men man måste veta vad man letar efter, för att finna rätt vägledning.
En "lagsaga", som idag är det område inom vilket en domstol är verksam, var från början det område inom vilket en lagman skulle säga lagen (läsa upp den ur minnet) vid de olika tingen. Det finns mycket gammalt, både bra och dåligt.
Jag har sett en TV-återgivning av en jury-rättegång i England. Juryn avgjorde skuldfrågan, domaren bestämde straffet. Jury-rättegångarna kritiseras hår i England för bristande rättssäkerhet, men våra rättegångar med en liten nämnd och stor domarauktoritet är inte mer rättssäkra.
Den alltför stora läkarautoriteten i svenska domstolar, beror enligt min mening på att fega domare och nämndemän inte vågar döma i svårdömda mål, utan överlåter avgörandet till någon läkare, som uttalar sig om den misstänktes psykiska kapacitet att begå brottet. Är skuldfrågan osäker dömer man hellre till rättspsykiatrisk vård än till fängelse. Vård är ju en förmån, medan fängelse är ett straff.
Läkarauktoriten har ersatt den tidigare prästauktoriteten, som genom kontakter med "högre makter" hade förmågan att uttala sig om vad som hänt. Strax åker barnbarnet till blåkulla och bolar med hin Håle! Sånt kan bara präster och läkare uttala sig om. Men domstolen fattar det formella beslutet. Glad påsk!
Skicka en kommentar