Katrine Marçal, tidigre Kielos, publicerar en intressant ledarkrönika
i dagens Aftonblad - ”Marxisten i mig vrålar i protest”.
Texten handlar bland annat om hur den ekonomiska makteliten
är ett relativt litet och slutet nätverk. Men den handlar också om vänstern.
Katrine Marçal refererar till den engelske
vänsterjournalisten Owen Jones bok om den brittiska eliten, ”The
establishment”.
Men hon vänder sig emot att Owen Jones definierar eliten som "dom som tror på avreglering av marknader". De som skyddar varandra och i hög
grad personligen har tjänat på de reformer som de drivit igenom.
Hon skriver att Owen Jones inte gillar privatiseringar,
därför definierar han alla som tror på sådana automatiskt som ”elit”. ”Detta leder honom i sin tur till den
märkliga slutsatsen att en privilegierad person som inte är höger inte heller
behöver räknas till etablissemanget.”
Katrine Marçal skriver att ”Etablissemanget inte bara är ett
ord för ”folk med makt som jag inte gillar”. Det finns på riktigt. Även i
Sverige. Och någon borde studera det.”
Hon sätter därmed fingret på dagens vänsters, i grunden
borgerliga, syn på hierarkierna i det kapitalistiska samhället som om de vore
idéstrukturer. En vänster som tror att det är politiska idéer som formar kapitalismens
hierarkier. Somliga tror till och med att kapitalismen är en politisk ideologi.
Dagens vänster är borgerlig eftersom den saknar marxistisk bildning och blir på sin höjd en rörelse för rättvisa inom ramen för den hierarkiska ordningen. En socialliberal vänster mot den nyliberala högern. För att inte tala om den vänster som ofta hemfaller till konspirationsteorier som t.ex. Naomi Klein.
Dagens vänster är borgerlig eftersom den saknar marxistisk bildning och blir på sin höjd en rörelse för rättvisa inom ramen för den hierarkiska ordningen. En socialliberal vänster mot den nyliberala högern. För att inte tala om den vänster som ofta hemfaller till konspirationsteorier som t.ex. Naomi Klein.
Tyvärr kom den s.k. 68-vänstern, precis som
öststatstatskommunisterna, att göra marxismen till dogmer och regelverk. Klasskampen
definierades som ett slagsmål mellan folket och kapitalet. Knytnävsvänstern
vulgariserade marxismen ytterligare.
Att marxisten i Katrine Marçal vrålar i protest beror på att
hon är klar över att hierakierna i grund och botten skapas utifrån historiskt
betingade, kulturella, ekonomiska och sociala strukturer.
Hierakier har funnits i över åtta tusen år men dagens vänster, även de som kallar sig socialistisk, antar att dagens hierarkier bara är en orättvisa.
Hierakier har funnits i över åtta tusen år men dagens vänster, även de som kallar sig socialistisk, antar att dagens hierarkier bara är en orättvisa.
Faktum är att det är inom delar av socialdemokratin som det
ännu finns en levande marxistisk ådra.
Katrine Marçal tycks vara ett barn av denna marxistsikt
bildade vänster.
Det gläder en gammal stofil som jag.
Medan jag skrivit detta blogginlägg har rubriken till ledarkommentaren ändrats på webbplatsen till "Nya eliten bygger på den gamla"
1 kommentar:
Visst är det så, Mario. För att formulera det enklare: Vänstern har gett upp den ekonomiskt-politiska kampen och till stora delar accepterat nyliberalismen. Istället ägnar man sig fullt ut åt så kallad identitetspolitik. Identitetspolitik kan närmast beskrivas som en socialliberal ideologi som förespråkar särrättigheter för invandrare, icke-vita, kvinnor och udda sexuella läggningar.
// Jan
Skicka en kommentar