Sverige borde ha ett oberoende organ som objektivt granskar
tidningarnas ledarsidor och debattartiklar för att opartiskt bedöma deras riktighet
och samhällsekonomiska effekter. Ingen text borde kunna tryckas utan att först
genomgå denna granskning. Ett sådant organ skulle kunna kallas ”Censuren”.
Förslaget är
inte allvarligt menat men det är nästan vad SACOs samhällspolitiske chef, Robert Boije,
föreslår i dagens DN. Om han nu menar allvar.
Skillnaden är att Boije föreslår en myndighet som granskar partiernas
valprogram och att han inte kallar den nya myndigheten för ”Censuren”.
Boije avslutar sin artikel: ”Den granskande institutionen bör inte komma med egna reformförslag utan enbart ha i uppdrag att konsekvensberäkna större reformförslag och politiska program samt att offentligt redovisa resultaten. I instruktionen bör det framgå att den som har till uppgift att bedöma effekterna av reformförslag på bland annat de offentliga finanserna, tillväxt, sysselsättning och inkomstfördelning och att de modeller och metoder som används så långt möjligt ska vara förankrade i den senaste forskningen. En oberoende granskande institution med ett sådant uppdrag skulle bidra till att ge medborgarna väsentligt bättre information om de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika reformförslag. Det skulle i förlängningen också bidra till en bättre samhällsekonomisk utveckling och en stärkt demokrati i Sverige.”
Boije avslutar sin artikel: ”Den granskande institutionen bör inte komma med egna reformförslag utan enbart ha i uppdrag att konsekvensberäkna större reformförslag och politiska program samt att offentligt redovisa resultaten. I instruktionen bör det framgå att den som har till uppgift att bedöma effekterna av reformförslag på bland annat de offentliga finanserna, tillväxt, sysselsättning och inkomstfördelning och att de modeller och metoder som används så långt möjligt ska vara förankrade i den senaste forskningen. En oberoende granskande institution med ett sådant uppdrag skulle bidra till att ge medborgarna väsentligt bättre information om de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika reformförslag. Det skulle i förlängningen också bidra till en bättre samhällsekonomisk utveckling och en stärkt demokrati i Sverige.”
Jag tror att tankevurpan
uppstår genom att Boije utgår från att det existerar en politik utan ”särintressen”.
Men vad är politik om inte
uttryck för olika intressen?
I en demokrati ska
politiken vara uttryck för olika samhällsintressen och att dessa olika
intressen, genom demokratiska institutioner, regler, traditioner och sedvänjor,
jämkas samman till något så när allmänt acceptabla kompromisser.
Idealstaten är och
förblir en utopi.
Inlägg
6 kommentarer:
Censur vet jag inte om jag skulle vilja kalla det, men utgångspunkten är väl snarare en längtan efter en samhällspolitisk objektivitet. Men tanken på ett "riks-RUT" är inte helt fel, men kan inte SACO fixa det tillsammans med någon mer organisation i så fall?
Tror du, Stig-Björn, att det existerar ”en samhällspolitisk objektivitet” i ett demokratiskt öppet samhälle?
Eller att den ekonomiska vetenskapen är exakt, vilket är förutsättningen för att Boijs förslag ska vara meningsfullt.
Förslagsställaren har inte förstått demokratins grundtanke. Man kan anta att de tilltänkta förment objektiva experterna i stor utsträckning utgörs av SACO:s egna medlemmar. Således ett meta-särintresse.
Lätt att fixa! Vi har ju redan en lag som skulle kunna användas även i politiken, bara vi vill. Och det vill vi ju, men politkerna strätar emot.
Låt oss nämligen tillämpa marknadsföringslagen även på politiker och politiska löften. Ljuger de så får de skaka galler eller betala skadestånd. Hur lätt som helst! MVH Karl
Håller med signaturen "samtider". Saco är ett särintresse knappast något oberoende organ som står över politiken. Det är dock förvånande hur många särintressen som anser sig vara oberoende...
Dock har vi en ganska omfattande censur i dagens samhälle - den stavas politisk korrekthet.
// Jan
Det objektiva i samhällspolitiken består väl i att undersöka alla rimliga konsekvenser av ett förslag, utan att tro att det finns ett enda svar. Vi ska inte låta förslagsställare gömma sig bakom att det inte finns en Sanning med stort S - utan de ska naturligtvis tvingas försvara sina förslag utifrån rationella resonemang. Men det är knappast någon statlig myndighet som ska ägna sig åt slikt.
Skicka en kommentar