Skattesänkarfundamentalister bygger på förlegade idéer

En bärande idé hos liberaldogmatiker och skattesänkarfundamentalister är att politiker alltid slösar med skattemedlen eftersom skattepengarna inte är politikernas egendom.

 

Idén härrör från Adam Smith som var samtida med Gustav III och som naturligtvis utgick från den tidens odemokratiska samhällsförhållanden.

Fast i dag ser vi att även riskkapitalister, banker, fondförvaltare m.fl. handhar och slösar andras pengar. 

I dagensSvD-ledare diskuterar Per Gudmundson Martin Borgs bok ”365 sätt att slösa med dina skattepengar” (Hydra förlag). Borg har sin bakgrund i Skattebetalarnas förening.

Gudmundson avslutar sin betraktelse med följande: ”För en utomstående betraktare ter det sig som om slöseriet är oberoende av vilka politiker som styr. Den logiska lösningen blir då rimligen att rösta på dem som på lång sikt vill sänka skatten. På så sätt minimeras i alla fall beloppen som kan slösas bort.”

Kanske försöker Gudmundson vara rolig men man vet aldrig.

Klart att man, teoretiskt, helt skulle kunna avskaffa skatter så är risken för skatteslöseri blev helt eliminerad.
Men ett skattefritt samhälle skulle snabbt gå under, det begriper antagligen även Gudmundson.

Skatter är till för att täcka sådana medborgarbehov och verksamheter som inte är ekonomiskt lönsamma på marknaden. Samhällsbevarande resurser, resursöverflyttning till ekonomiskt, socialt och kulturellt svaga och eftersatta, försäkringar för dem som råkar ut för olycka och sjukdom, välfärd, investeringar för forskning, och utveckling, bistånd m.m.

Jag är den siste att förorda slöseri med skattemedel eller generella skattehöjningar. Politiker ska vara jäkligt medvetna om att skattemedlen är medborgarnas pengar.

Det viktiga är att skatteutgifterna styrs efter demokratiska principer och att medborgarna har möjlighet att påverka skattepolitiken.

För övrigt sker det stora skatteslöseriet på inkomstsidan där skatteflykten och skattefusket drar undan enorma skatteresurser.