tisdag 18 januari 2011

Löntagare väljer mellan pest och kolera

Löntagarna på Fiats fabrik i Mirafiori utanför Turin har, med 54 procent av rösterna, röstat för försämring av arbetsvillkoren. De hade inget annat val.
Alternativet, enligt Fiatchefen Sergio Marchionne, var att fabriken måste stängas och produktionen flytta till Serbien.
Fiatchefens bud till löntagrna var: Jobba för sämre villkor eller bli arbetslösa!

Av de drygt 200 som varslades från Saab Automobile AB före jul får endast 55 personer stanna i fabriken.

Bilindustrin i Europa och USA konkurreras ut av industrin i Asien, främst Japan, Kina och Korea.
En kinesisk bilarbetare kostar kapitalägarna bara tiondelen av en europeisk.

Samtidigt pågår en global skattedumping. Länderna tävlar om att erbjuda kapitalet så låga skatter som möjligt.
Teorin som politiskt ska försvara skattesänkningspolitiken går ut på att sänkta skatter leder till högre skatteinkomster. Eller som Carl B Hamilton skriver i dagens SvD:
”Det viktigaste sättet att trygga välfärden är att trygga skattebaserna. Med lägre skattesatser blir det fler i jobb och då ökar skatteintäkterna samtidigt som kraven på bidragssystemen minskar. Jobbskatteavdraget är bara ett exempel på hur lägre skattesatser kunnat bidra till ökade skatteintäkter.”

Vilket borde bevisas. Erfarenheterna talar mot teorin. Ta USA som exempel.
Någonstans upphör inkomsteffekten av sänkta skatter.
Var går skärningspunkten mellan skattesänkning och den påstådda ökningen av skatteintäkter?
Någon?

Oavsett hur man teoretiskt försöker motivera skattesänkningarna så är det ett faktum att de på sikt leder till social nedrustning och en urgröpning av välfärden. Allt medan välfärden kräver allt större resurser.
Vad är alternativet till skattesänkningar?
Skattehöjning eller välfärdsminskning.

Men frågan är om löntagare med sämre arbetsvillkor och lägre reallöner kan förmås att betala högre skatt. Och högre beskattning av det rörliga kapitalet gör att kapitalet söker sig mer lönsamma marknader.
Man har arslet bak hur man än vänder sig.

Det bästa vore om våra politiker kan se pragmatiskt och realistiskt på utvecklingen och inte sköta ekonomin utifrån ekonomiska dogmer och teorier. Men har vi sådana?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vill vi inte betala för välfärden så vill vi inte. Vill vi kunna handla billigt så kommer våra löner att anpassas till den nivå som råder i de länder vi importerar från.

Vi måste på något sätt få till ett ekonomiskt system som gör att vi får betala även de dolda kostnaderna när vi köper varor tillverkade i låglöneländer.

Så länge vi tror att vi kan bygga volvobilar med svenska arbetsvillkor men köpa Fiatbilar tillverkade i Serbien för att dessa är billigare så kommer det inte att gå att lösa.

Våra löner kommer att anpassas nedåt, men det är ingen lösning, bara en biverkan.

Kent Åsberg sa...

Hamiltons 'ekonomiska' dogm går tydligen hem - att döma av, bl a, valresultatet. Nej, det är nog snarare så, att när högern (och därmed besläktade) sänker skatter, så letar sig nog huvudparten av slantarna till välbeställda borgares fickor, svinlädersplånböcker och bankkonton.
Lyckligtvis finns det, om inte ev nyval blir aktuellt, relativt gott om tid för att till kommande val avslöja skälen till att nämnda dogm körs så hårt från höger. 'Ekonomisk tillväxt' , Hamilton, är ett mått på människornas enorma dumhet - det är naturligtvis inte på något som helst sätt ekonomiskt att förstöra vår planet med dess livsformer!

Återkommer i frågan

Kent Åsberg, Vellinge
kaa@beacon.se
http://beacon.se/

Kerstin sa...

Om det nu är någon tröst så är snart tiden, då bilen är var mans egendom och resande och fraktande av varor runt hela världen, förbi.

Fast vad som händer då - det törs man ju inte tänka på. Några av oss slipper vara med när alltihop rasar samman. De som är kvar blir det synd om däremot. Men, folk har de makthavare och regeringar de förtjänar.