Sossarna är socialliberaler och bör vara stolta över det

Det är i år sjuttio år sedan som ”Den svenska socialdemokratins idéutveckling” kom ut på Tidens förlag 1941. Författaren, Herbert Tingsten, (1886-1973) var då socialdemokrat.
Boken är en av de mest gedigna genomgångar av partiets utveckling fram till efterkrigstiden som skrivits. Tingsten påvisade då att socialdemokratin fjärmat sig från sitt marxistiska ursprung, och beskrev partiets idégrund i bokens sammanfattning:

“Kvar stå framstegs- och upplysningstron och tron på att det politiska arbetet gäller individens lycka och frihet, viljan att verka för en utjämning, som skall begränsa de samhälleligt bestämda olikheterna emellan människor, tron på att en vidare ram för den mänskliga friheten kan skapas genom högre välstånd och kultur, viljan till fred och närmande mellan folken. Men dessa idéer, som bruka betecknas som liberala, uppbäras i det moderna Sverige av alla större politiska partier. Någon särpräglad socialdemokratisk ideologi finnes sålunda icke.”

Beskrivningen var antagligen riktig då, och är det säkert nu. Socialdemokratin är ett socialliberalt parti, (vilket även gäller vänsterpartiet om man skalar bort en del populistisk retorik).
Alliansen är ”ultraliberala” av olika dogmatisk grad, kristdemokraterna med konservativa inslag.

Bland alliansens sympatisörer och väljare, särskilt inom centern och folkpartiet, finns dock en stor grupp människor som är mer socialliberala än ultraliberala.
Dem kan socialdemokratin vinna, bara partiet blir klar över sin identitet.

Men socialismen, då?
Socialismen är inte död men tämligen illa misshandlad.
Ursprungligen var socialismen en vidareutveckling av liberalismen. Socialismen skulle leda till individens frihet, inte bara som liberalerna förkunnade som ”samhällskontrakt” på papperet, utan på riktigt. Löntagarna skulle befrias från det kapitalistiska oket som tvingade den enskilde in i stora produktionskollektiv under hierarkiskt och auktoritärt styre, utsugning och exploatering.

Vi vet hur det gick med socialismen sedan. Bolsjevismens stats”socialism” och stalinismens diktatur och ofrihet förvandlade socialismen till dess motsats. Socialism = ofrihet, liberalism = frihet.

I det korta perspektivet gäller det därför för socialdemokratin att förvalta det socialliberala arvet och på längre sikt återge socialismen dess frihetliga innehåll. Det kallar jag en vänsterlinje.