Gunnar Helén ledde Folkpartiet (nu Liberalerna) 1969-75. Han myntade uttrycket ”Att vara liberal är att vara kluven”.
Oavsett vad Helén egentligen menade med det, så är liberalismen kluven. Liberal kan
nämligen betyda så olika saker som socialliberal och extremliberal.
Som socialliberal månar man om individuella fri- och
rättigheter, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt,
religionsfrihet, jämlikhet, demokrati och ett fritt näringsliv med
marknadsekonomi. Staten ska inte ingripa i det civila samhället men måste gå in
och korrigera där inte kapitalismen eller kommersialismen klarar att
upprätthålla dessa värden.
Alltså, vilken socialdemokrat är inte socialliberal? (Och
vilka socialdemokrater är i dag ”socialister?”)
Extremliberaler (libertarianer) finns främst till inom
moderaterna och förespråkar att statens uppgifter ska vara begränsade till att
omfatta polis, domstolar och ett nationellt försvar.
Allt annat bör skötas av det civila samhället eller av privata företag. Tänk
avregleringar, privatisering, Milton Friedman, Margaret Thatcher.
Begreppet liberal rymmer alltså två vitt skilda politiska uppfattningar. Det
liberala partiet är kluvet.
Eftersom liberala ideologier finns inom alla partier pågår
en ständig förskjutning av väljarsympatierna. Utrymmet för ett särskilt
liberalt parti litet.
Det partipolitiska fältet släpar efter med sina gamla program och namn, vilket
gör det politiska valet för medborgarna oklart.
Partierna borde konvertera sina partiprogram och namn utifrån denna verklighet.
Förslag till namnbyte:
Sverigedemokraterna – Nationalkonservativa.
Moderaterna och Kristdemokraterna sammanslagning till – Konservativa
Socialdemokraterna och Miljöpartiet (och ev. Vänsterpartiet) – Socialliberalerna
Centern och Liberalerna – Borgerligt liberala
Därutöver finns naturligtvis extrema partier som får kalla sig vad som helst.
Ett parti som heter bara Liberalerna blir hur luddigt som helst. Vaddå liberal?
Susanna Silfverskiöld SvD Ledare
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar