Friskolornas verksamhet finansieras med skattemedel.
Bara det är ett argument för att deras verksamhet borde omfattas av
offentlighetsprincipen. Därtill kommer att skolorna utför en sorts myndighetsutövning.
Medborgarna borde kunna granska hur skattepengarna används och hur myndighetsutövningen
utövas.
Och så har vi Coronakrisens ”enskilda” företag som får cirka 255 miljarder
kronor i skattemedel för att klara krisen.
Frågan är hur pass enskilda företagen är då.
Så här fördelas statens utgifter på olika åtgärder (miljarder kronor):
Korttidspermittering 95
Omställningsstöd 39
Sänkta arbetsgivare- och egenavgifter 33
Generella statsbidrag 21
Sjuklöneansvar 16
Jobb och omställning 13
Ersättning första sjukdag, etc. 7
Ersättning till riskgrupper 6
Kostnader kommunsektorn 5
Stöd till hyror 5
Övrigt 11
Källa: Finansdepartementet (18/6 2020)
Visserligen lånar staten upp pengarna men de ska, förr eller
senare och på ett eller annat sätt, betalas av medborgarna.
När det gäller det statliga stödet till företag som har
korttidspermitterat personal är stöden belagda med sekretess. Tillväxtverket gjorde bedömningen att det annars kan skada enskilda företag. Kammarrätten gick
på myndighetens linje.
Det betyder att vi skattebetalare inte får veta vilka företag som har fått de
nästan 30 miljarder kronor som hittills betalats ut. Vi vet inte heller hur
mycket varje verksamhet har fått eller på vilka grunder, vilket innebär att det
är omöjligt att granska om skattepengarna används på ett effektivt sätt.
I fredags, den 4 september, meddelade finansminister
Magdalena Andersson (S) att hon har inlett ett arbete med att se över möjligheterna
att lätta på sekretesslagstiftningen.
Eftersom vi skattebetalare, via stat och myndigheter, pumpar in en massa pengar
i företagen borde vi också ha motsvarande insyn i företagen.
Och vi borde med Leif Östling, tidigare ordförande i Svenskt
Näringsliv, ställa oss frågan: Vad fan får jag för pengarna.
Regeringskansliet: För företagare med anledning av covid-19
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar