I dagens SvD ledare citerar Tove Lifvendahl under rubriken ”Unga,röda, matade och otacksamma” ett uttalande av Henrik Malmrot, förbundsordförande för Ung Vänster.
"Ikeas ägare och grundare Ingvar Kamprad har dött. Han har byggt sin
förmögenhet på att utnyttja människor i Sverige och andra delar av världen för
att pressa löner och kostnader. Han har även skrivit bolaget i skatteparadis
för att smita från skatten i Sverige. Det är tid att arbetarna får tillbaka det
han stulit från dem. Vi är 150 000 arbetare som borde få dela på arvet."
Lifvendahl ironiserar över uttalandet.
Lifvendahl ironiserar över uttalandet.
Det är bara att hålla med Lifvendahl.
I en kapitalistisk värld som vår är Malmrots uttalande helt åt helsike och Lifvendahls har helt rätt.
Och utan att ett ögonblick hålla med Malmrot på en enda punkt kan jag ändå förstå att han gör sitt uttalande eftersom han tycks befinna sig i en socialistisk eller kommunistisk utopisk drömvärld.
Den som inte finns, och den som ingen ännu sett.
Det är det som är felet med en del av dagens vänsterretorik.
Men man får hoppas att Malmrot en dag i framtiden kan ta avstånd från sina ungdomssynder, bli förlåten och komma tillbaka till verkligheten.
I en kapitalistisk värld som vår är Malmrots uttalande helt åt helsike och Lifvendahls har helt rätt.
Och utan att ett ögonblick hålla med Malmrot på en enda punkt kan jag ändå förstå att han gör sitt uttalande eftersom han tycks befinna sig i en socialistisk eller kommunistisk utopisk drömvärld.
Den som inte finns, och den som ingen ännu sett.
Det är det som är felet med en del av dagens vänsterretorik.
Men man får hoppas att Malmrot en dag i framtiden kan ta avstånd från sina ungdomssynder, bli förlåten och komma tillbaka till verkligheten.
Inlägg
4 kommentarer:
"Socialistisk eller kommunistisk utopisk drömvärld" - en rejäl oxymoron du fick till där.
Dvs en konstruktion, en samhällsmodell som inte kan existera överhuvudtaget, inte ens i fantasin. Ordet utopi och drömvärld går aldrig ihop med orden socialism och kommunism.
Förklara ännu en gång hur den ens är utopisk kommunism att de som jobbar på lagret på ikea ska få tusentals gånger mer pengar än de som jobbar på ett annat lager för en mindre framgångsrik möbelaffär?
Jag trodde man skulle få resurser efter behov, inte efter hur framgångsrik arbetsgivare man har?
Jag kan inte redogöra för hur Henrik Malmrot tänker.
Däremot är min egen uppfattning att Ingvar Kamprad med rätta bör hyllats för sina insatser som entreprenör. För visst krävs det ett visst mått av geni och energi för att samordna alla dessa snickeriföretag med deras snickeriarbetare, transportföretag med transportarbetare, utvecklare av maskiner, designers, butiksanställda och kanalisera deras arbete till en effektiv affärsorganisation. Och utifrån den skapa kapitalresurser för en världsomspännande varuhuskedja.
Men ensam, utan alla sina medarbetare och anställda, hade han inte lyckats.
Ungdomsförvillelser bör förlåtas för alla. Livet ger erfarenheter.
Visst finns det anledning att respektera Kamprad för hans livsverk IKEA. Så görs i dessa dagar frånnästan alla håll, men samtidigt kan noteras att det finns plumsar i protokollet. Ikea har ägnat sig åt avancerad skatteflykt. Väl dokumenterat, till och med i moderata Smålandsposten. På den tiden det fanns många underleverantörer i Sverige var en allmän spridd uppfattning att tillverkning till IKEA var att leva på svältgränsen.
Mycken kritik har med rätta riktats mot skatteflyktande företagsledare och andra, men i pengar räknat är det nog småpotatis i jämförelse med vad IKEA undanhållit. Lite ballans i hyllningskören är därför motiverad, trots att det brukar vara tabu att nämna sådant när någon lämnar in.
Skicka en kommentar