SvD i dag meddelar att de partier som gått starkt framåt i
opinionsmätningarna, C och SD, kommer att sakna folk till alla politiska poster
i landets kommuner och landsting. Förutsatt att väljarna röstar enligt
mätningarna skulle centern behöva 5500 nya politiker och SD 1000.
Och även om partierna har folk att fylla på med så saknas
medlemmar med politisk skolning.
Detta trots att behovet av antalet förtroendevalda i Sveriges kommuner under lång tid kraftigt har sjunkit – från omkring 200 000 i början av 1950-talet till drygt 36 000 i dag.
Den stora minskningen av antalet förtroendevalda beror på
ett par kommunreformer.
1952 försvann de 2281 huvudsakligen sockenbaserade kommunerna på landsbygden som kommunala enheter och ersattes av 816 "storkommuner". Reformen blev en nödvändighet efter att landsbygden avfolkats och folk flyttat in till tätorterna.
1971 genomfördes en ny kommunreform då samtliga tidigare landskommuner, städer och köpingar ombildades till enbart kommuner.
I dag finns det 290 kommuner och 20 landsting i Sverige.
Det totala antalet förtroendevalda i kommunerna år 2015 var drygt 36 800 personer, vilket är cirka 1 200 personer färre än föregående mandatperiod. Även antalet förtroendeuppdrag minskar i kommunerna. Totalt är det cirka 60 600 uppdrag vilket är cirka 2 000 uppdrag färre än 2011.
Samtidigt med den här utvecklingen har folkrörelserna som exempelvis nykterhetsrörelsen, frikyrkor, kvinnorörelsen, arbetarrörelsen och politiska partier minskat antalet aktiva och deltagande medlemmar.
Det var just i folkrörelserna som medborgarna lärde sig att organisera sig, hur möten går till och vad som krävs för att genomdriva en demokratisk förändring.
Den sammanlagda minskningen av förtroendevalda politiker och rörelseaktiva är ett stort demokratiskt problem.
Att den demokratiska skolningen blir sämre syns inte i någon pisa-mätning.
Men på sikt är den minskade politiska utbildningen lika förödande för samhället som de svenska skolelevernas brist på kunskaper i matte, språk, historia, naturvetenskap och andra ämnen.
1952 försvann de 2281 huvudsakligen sockenbaserade kommunerna på landsbygden som kommunala enheter och ersattes av 816 "storkommuner". Reformen blev en nödvändighet efter att landsbygden avfolkats och folk flyttat in till tätorterna.
1971 genomfördes en ny kommunreform då samtliga tidigare landskommuner, städer och köpingar ombildades till enbart kommuner.
I dag finns det 290 kommuner och 20 landsting i Sverige.
Det totala antalet förtroendevalda i kommunerna år 2015 var drygt 36 800 personer, vilket är cirka 1 200 personer färre än föregående mandatperiod. Även antalet förtroendeuppdrag minskar i kommunerna. Totalt är det cirka 60 600 uppdrag vilket är cirka 2 000 uppdrag färre än 2011.
Samtidigt med den här utvecklingen har folkrörelserna som exempelvis nykterhetsrörelsen, frikyrkor, kvinnorörelsen, arbetarrörelsen och politiska partier minskat antalet aktiva och deltagande medlemmar.
Det var just i folkrörelserna som medborgarna lärde sig att organisera sig, hur möten går till och vad som krävs för att genomdriva en demokratisk förändring.
Den sammanlagda minskningen av förtroendevalda politiker och rörelseaktiva är ett stort demokratiskt problem.
Att den demokratiska skolningen blir sämre syns inte i någon pisa-mätning.
Men på sikt är den minskade politiska utbildningen lika förödande för samhället som de svenska skolelevernas brist på kunskaper i matte, språk, historia, naturvetenskap och andra ämnen.
Inlägg
17 kommentarer:
Samtidigt blir alltfler socialdemokratiska ledamöter arbetslösa i takt med att partiet marginaliseras alltmer. Alltid något att glädjas över, eller hur !
Sedan verkar siffran för C hög. 5500 saknas för dem ? I jämförelse med att det totalt i Sverige finns (för alla partier) om jag förstod saken rätt ca 60600 folkvalda verkar 5500 väldigt högt... nog för att C dubblat från 6% till 12% i undersökningar men de har ju redan listor med massor med namn som aldrig blev invalda 2014. Alla har väl inte hoppat av, trillat pinn, bytt parti etc.
Tillägg, men visst, de har ju kanske noll i erfarenhet, de där C-nybörjarna och det är givetvis ett problem, de kommer att behöva skolas in i processen om de inte redan kan den, det borde väl partierna redan tillsett.
Jag tycker vi ska se det här som en möjlighet och inte som ett problem. Istället för människor med "politisk skolning" kan vi få in ledamöter med andra erfarenheter, som kan annat än politik som kanske rent av har arbetat inom den sektor de blir satta att ansvara för.
Först "demokratisk socialism" sedan "politisk ekonomi" och nu "politisk skolning". Vad gäller det sista; vad är det de ska ha lärt sig? Att man ibland måste kompromissa, alla som har haft någon form av ansvar i arbetslivet vet att man ofta måste kompromissa, alla kan inte få som de vill.
Inte heller blir jag klok på vad detta ska betyda: "Men på sikt är den minskade politiska utbildningen lika förödande för samhället som de svenska skolelevernas brist på kunskaper i matte, språk, historia, naturvetenskap och andra ämnen."
En väl fungerande demokrati behöver informerade väljare. Den viktigaste politiska utbildningen väljarna behöver är kunskapen om att de ska tänka själva. Deras röst är just deras röst och den ska ingen annan bestämma över.
Väljarna behöver också förstå att demokrati är en process för att att möjliggöra ett fredligt och ordnat byte av politiska makthavare. Att demokratin fungerar vet vi först när vi byter regering. Det behöver alla väljare lära sig.
Även om jag, Jonny och ”fjällis” skulle ha samma politiska uppfattning skulle jag inte välja någon av dem i ett politiskt val. Och de skulle kanske inte välja mig.
Jag betraktar dem som alltför demokratiskt okunniga, vilket de ständigt har demonstrerat på den här bloggen. Inte för att de inte tycker lika som jag utan för deras plottriga samhällssyn, bristfälliga samhällsorientering, och förenklade analys.
De verkar sakna erfarenhet från praktiskt folkrörelsearbete, från samtalet som diskussionsform, de är alltför egotrippade, tycks ha svårt att förstå andras tankar och idéer, saknar lust att debattera väsentligheter, är inriktade på att vinna en debatt i stället för att försöka belysa den fråga som diskuteras.
Kort sagt de demonstrerar brist på det som jag kallar politisk eller demokratisk skolning.
Det sitter inte bara i hjärnan utan är också en social förmåga, tillägnad eller som en del av deras personligheter.
Då träningstillfällen i till exempel folkrörelser saknas menar jag att sådana erfarenheter försvinner från stora grupper människor.
Med politisk och demokratisk skolning menar jag den träning som många fick som aktiva medlemmar inom folkrörelserna.
Kanske bör jag tillägga att jag inte väljer politiska företrädare till kommun, landsting eller riksdag enbart efter kandidaternas partibeteckning.
Jag är medlem i socialdemokraterna men det finns partikamrater som har vitt skilda åsikter än jag i många olika frågor.
Samtidigt kan jag delvis sympatisera med företrädare för andra partier.
Men jag anser att socialdemokraterna är det parti som på bästa sätt förvaltar det socialliberala arvet - individuell frihet i kombination med socialt ansvar.
Inom alla partier finns mer eller mindre demokratiskt skolade medlemmar. Socialdemokrater har i decennier skolats genom praktiskt arbete och utbildning i folkrörelser som fackföreningsrörelsen, hyresgästföreningar, kooperation och andra.
Det är dessa demokratiska erfarenheter som jag saknar i många andra partier och som kanske är på väg att minska även inom arbetarrörelsen.
Centern hade förr lantbruksrörelsen men där har sambandet minskat. Kristdemokraterna hade sin demokratiska grund i frikyrkorörelsen men även där har sambandet minskat.
SD saknar helt denna rörelsebakgrund. Moderaterna är kopplade till Svenskt Näringsliv men det sist nämnda är ingen demokratisk folkrörese.
Det handlar bland annat om att, i praktiskt föreningsarbete, lära sig lösa motsättningar genom diskussion och fatta demokratiskt fattade beslut, former för hur detta ska gå till, kunna kompromissa, ta ett steg tillbaka för att kunna ta två framåt, kunskaper i samhället så att man t.ex. kan skilja mellan olika beslutsnivåer i politiken, skaffat sig en sammanhängande världsuppfattning och mycket annat.
Men Mario Matteoni du gör ju inte ens ett försök att "förstå andras tankar och idéer".
Du skriver "...är inriktade på att vinna en debatt i stället för att försöka belysa den fråga som diskuteras."
Jag kan inte hjälpa om du anser att jag (Jonny får tala för sig, mig veterligen känner inte jag och Jonny varandra) försöker "vinna" en debatt när jag försöker belysa den fråga som du vill diskutera genom att argumentera för synpunkter du inte delar och/eller peka på viktiga aspekter som jag tycker att du inte tar upp.
Att debattera handlar om just det, att anmäla en avvikande åsikt och argumentera för denna.
Jag uppfattar det som att du ser ett problem i att medborgarna engagerar sig mindre i folkrörelser.
Det finns flera frågor att diskutera med anledning av detta, bland annat dessa:
- Är det ett problem och i sådana fall för vilka?
- Vilka omständigheter har bidragit till att intresset minskar?
På en första frågan svarar jag att det huvudsakligen är ett problem för de med sina karriärer inom folkrörelserna och för de som vill disciplinera medborgarna.
Jag tror du ser ett egenvärde i kollektivt fattade beslut. Det gör inte jag, jag anser att sådana inskränker individernas frihet och ska därför undvikas när så är möjligt. I vissa frågor måste vi fatta gemensamma beslut och då ska vi göra det under demokratiska former, men inte i fler.
På den andra frågan svarar jag att det beror på flera saker. Jag tror att det handlar om en generell trend som går från det kollektiva till det individuella. Vartefter våra livsvillkor har förbättrats har medborgarnas fokus flyttats från det generella till det individuella.
De politiska folkrörelserna har därmed blivit för mycket av en tvångströja. Istället vill människor engagera sig i enstaka frågor som de verkligen känner för. Det är inte engagemanget i sig som minskat utan formerna för det.
Stina Oscarsson har skrivit en bra text i DN, http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/stina-oscarson-stefan-lofven-har-en-hel-del-att-lara-av-nycirkusen/: "”Jag tycker så här för att jag är socialdemokrat”. Den här tankelättjan har ökat i takt med att partierna i dag alltmer organiseras som företag med egna varumärken och kommunikatörer där det närmast blivit lag att tycka som partilinjen. Om man är rädd om sin karriär vill säga."
Att allt färre medborgare, förutom de som vill göra karriär, vill vara med i den typen av "folkrörelser" är inget att förundras över.
Vill man ändra på det så tror inte jag att rätt väg att gå är att klaga på medborgarnas bristande demokratiska erfarenheter utan rätt väg, men väldigt svår, vore att reformera partierna.
Den som är demokratiskt okunnig är nog mest du själv Mario, gammal socialist som du är. Hur kan någon i modern tid ha attraherats av en så odemokratisk politisk linje ?
Hur i h*lvete kan man som tänkande individ bli kommunist, socialist, fascist,
nazist eller religiös fundamentalist ? Kan du förklara vad som fick dig att attraheras av en totalitär och avskyvärd politisk inriktning som plågat mänskligheten i 100 år ?
Att du har förenklade ideer och bristfälliga analyser har vi som kommenterat på din blogg påvisat gång efter gång. Allmänkunskap brister det i högsta grad på vad gäller dig. När man kritiserar något du skriver, påpekar fel, visar på fakta så möts man antingen av tystnad eller personpåhopp. Man kan dock inte låta felaktigheter stå oemotsagda så du får nog leva med att det finns människor som inte bara håller med dig.
Tack Jonny o ”fjällis” för att ni så tydligt illustrerar mina tankar kring det demokratiska förfallet!
Jonny har en egen bloggsida men han släpper inte in några debattörer på den och ”fjällis” är anonym och framträder inte med vare sig namn eller ansikte. Jag vet inte vem hen är.
Det hör annars till demokratisk ordning att man personligen kan stå för sina åsikter.
Däremot blir de bägge mäkta upprörda då jag inte vill hålla med dem.
På min bloggsida hade jag denna gång refererat till en artikel i SvD som meddelar att de partier som gått starkt framåt i opinionsmätningarna, C och SD, kommer att sakna folk till alla politiska poster i landets kommuner och landsting. Av artikeln framgick att det saknas politiskt skolade företrädare.
Jonny o "fjällis"! Varför inte ställa era politiska kunskaper till dessa partiers förfogande? Något av de bägge partierna torde passa. ”Fjällis” vill ju reformera partiväsendet. Var nu med om att häva bristen och börja reformera!
Lycka till! Jag lovar att inte rösta på er.
Mario Matteoni, nu blir jag besviken på dig!
Jag hade sett fram emot att du hade utvecklat dina tankar kring individuell frihet i kombination med socialt ansvar.
Inte heller har du någonting att säga om varför de gamla folkrörelserna tappar medlemmar.
Jag ser inte bristande politisk skolning som ett lika stort problem som du gör utan till och med som en möjlighet till förnyelse, men det klarade jag av att säga redan i min första kommentar.
Jag varken sympatiserar varken med C eller SD så att företräda något av dessa partier vore mig främmande.
Jag är inte mer anonym än att jag loggar in via ett konto hos Google. Det är en möjlighet du ger och som jag utnyttjar. Jag driver ingen egen blogg, istället läser jag flera regelbundet, inte minst ledarsidorna.se. Vi lever i en tid då alla som vill kan skriva men hur många läser? Jag läser och kommenterar ibland.
Frihet och socialt ansvar har ett mycket komplicerat förhållande. De både begränsar och kräver varandra. Total frihet finns inte, inte ens en Robinson Crusoe ensam på en ö kan sägas vara helt fri om hen strävar efter att överleva.
Inte heller kan man ta socialt ansvar utan att ha en viss frihet. Ansvar kan inte utkrävas av dem som inte har något att säga till om. Slavar kan inte sägas vara ansvariga för det deras herrar säger åt dem att göra. Alldeles oavsett om handlingen i sig kan sägas vara god eller inte.
Betyder ovanstående filosofiska funderingar något i praktiken? Ja, det tror jag. Jag tror det betyder att om politikerna vill att medborgarna ska ta ett socialt ansvar så måste politikerna ge medborgarna utrymme för detta. Då kan inte politikerna försöka detaljstyra allt och politikerna måste acceptera att det inte alltid blir som de vill men att det inte betyder att det blivit dåligt.
Jag hade refererat till en artikel i SvD som handlar om att Centerpartiet och Sverigedemokraterna, till valet kommer att sakna folk till alla politiska poster i landets kommuner och landsting. Av artikeln framgick att det saknas politiskt skolade företrädare.
Jag framkastade hypotesen att bidragande orsak till bristen på demokratisk skolning kunde vara att den demokratiska skolningen förr meddelades i folkrörelserna och att dessa har minskat i samband med att rörelserna och deras resurser blivit mindre. Det var det jag ville diskutera.
Så blir du besviken för att jag inte "hade utvecklat mina tankar kring individuell frihet i kombination med socialt ansvar."
Det kan jag visst göra, men inte i detta sammanhang.
En grundläggande debattregel är nämligen att man håller sig till en sak i taget. Inte börjar diskutera allt mellan himmel o jord.
Ska jag bli besviken för att du inte vill diskutera bigbangteorin eller evolutionsläran i detta sammanhang?
Att du loggat in via ett konto hos Google gör dig inte mindre anonym för mig. Jag vet fortfarande inte vem du är.
Det är svårt att samtala med personer som har en påse eller rånarluva över huvudet.
Du har väl en identitet?
Jag har flera gånger förklarat för dig Mario att jag inte släpper in debattörer efter att jag och min familj utsatts för grova personangrepp och hot från socialdemokrater och socialister. Min blogg är därför stängd zon.
För övrigt är det i en demokrati tillåtet för vem som helst att uppträda anonymt, det verkar inte passa in i din socialistiska basmodell. Själv har jag valt att inte vara anonym men jag respekterar de som väljer att vara anonyma så länge de inte använder anonymiteten för att kunna sprida personangrepp och liknande. En seriös anonym debattör har jag inget som helst emot, varför har du det ?
JAG är inte det minsta upprörd över att du har andra åsikter än mig, jag är upprörd över att det finns människor som attraheras av totalitära ideologier (vilket tydligen du gjort i yngre dagar). DU verkar däremot mäkta irriterad av att jag och andra uttrycker andra åsikter.
Det stora problem med att t.ex C och SD har stora framgångar och kan få många nya platser i t.ex kommunfullmäktige är ifall de inte har tillräckligt med NAMN för att täcka de platser de vinner i ett val, något som troligen mest berör SD. Tomma stolar är ett nederlag för demokratin. Precis på samma sätt som t.ex 4%-spärren i riksdagen gör att exempelvis FI inte får representation i riksdagen. Ett antal mindre partier (Kd, Mp, V, L) ligger farligt nära att drabbas av samma odemokratiska öde.
Att invalda representanter för ett parti ska lära sig formalia för hur det politiska arbetet går till är ingen stor sak, det är något de kan snabbutbildas i.
Du, Jonny!
Du har väl polisanmält de grova personangrepp och hot som din familj utsatts för från socialdemokrater och socialister?
Att du vågar uppträda på en socialdemokratisk blogg utan rädsla visar dock en viss tro på demokratin.
De grövsta har gjorts av anonyma individer och polisen lägger inga resurser på sådant.
Jag är demokrat, det går liksom inte ihop med socialism och liknande totalitära ideologier.
Jag själv har som sagt inget alls emot de som vill hålla sig anonyma så länge de uttrycker åsikter inom lagens ramar. Anonymitet i sig är inget jag ser ner på, tvärtom är det oerhört viktigt att människor får uttrycka sig just anonymt av t.ex rädsla för att förlora sitt arbete etc.
Tycker du att man ska avskaffa anonymiteten när det gäller vilket parti man röstar på Mario ? Är det endast de som "vågar stå för sitt val" som ska få rösta ?
Maria Matteoni, det var du som först tog upp individuell frihet och socialt ansvar när du skrev: "Men jag anser att socialdemokraterna är det parti som på bästa sätt förvaltar det socialliberala arvet - individuell frihet i kombination med socialt ansvar. "
Vill du inte förklara vad du menar med individuell frihet och socialt ansvar så är det upp till dig men påstå inte att jag försöker diskutera annat än sådant du tar upp.
Inte minst när du samtidigt påstår: "...jag anser att socialdemokraterna är det parti som på bästa sätt förvaltar det socialliberala arvet".
Arvet från vem?
Dessutom har S med sin bakgrund i LO en mycket kluven inställning till individuell frihet. S har en tendens att ge rättigheter till grupper. Likaså är S väldigt förtjusta i företrädare. Först när människor organiserat sig, valt en styrelse, utsett en ordförande och/eller andra företrädare känner S igen sig.
Ett ständigt aktuellt exempel är hur S ser på skolor. Skolor ska göras mer likvärdiga, det är inte de enskilda eleverna som har vissa rättigheter oavsett vilken skola de går i.
Huvudsaken i min text var frågan om bristen på demokratisk skolning är ett samhällsproblem.
Jonny o ”fjällis” diskuterar allt annat än detta.
Möjligen kan man läsa mellan ”fjällis” många rader att det inte är ett problem.
Att i en diskussion hålla sig till dagordningen är ett grundläggande regel i demokratiska mötesordningar.
Eftersom jag på min bloggsida sätter dagordningen kräver jag att alla som mer eller mindre maskerade ramlar in på mötet åtminstone håller sig till den diskussionspunkt som frågan gäller så anser jag härmed diskussionen avslutad.
Bristen på :
* demokratisk skolning
* insikt i hur vår samhällsmodell fungerar
* vår syn på kvinnan
* vår syn på barnen
* vår syn på jämlikhet
etc
Ja, det har blivit ett mycket stort problem i samband med att vi tagit in hundratusentals ekonomiska migranter från kulturer och samhällen som är väsenskiljda vårat. Där ligger ett stort skapat problem som ingen har lösningen till.
Mitt sista inlägg i denna tråd.
Du skriver "Huvudsaken i min text var frågan om bristen på demokratisk skolning är ett samhällsproblem" och sedan vill du inte diskutera om det verkligen är ett problem och i sådana fall varför, vad det kan tänkas bero på att det blivit så och vad vi kan göra åt det om det nu är ett problem som bör åtgärdas.
Skicka en kommentar