Efter en stunds läsning förstår man att Arpi, med ”vänstern”, menar den s.k. ”studentvänstern” eller ”68-vänstern” - en relativt liten grupp i Sverige om man jämför med arbetarrörelsens bägge grenar.
Han beskriver något förvirrat denna vänsters dogmatism och förtvinande och avslutar sin skildring med:
”Så vem är vänstern egentligen till för i dag? I alla fall inte den arbetarklass den ibland fortfarande hävdar sig representera.”
Arpi hänvisar till en nyutkommen bok av f.d. vänsterstudenterna Svante Nordin och Lennart Berntsson ”Efter revolutionen - Vänstern i svensk kulturdebatt sedan 1968.” Natur & Kultur 2017.
Jag har ännu inte läst boken så jag kan inte kommentera den, men man kan visserligen göra som Arpi, begränsa ”vänstern” till de tongivande studenterna och akademikerna som skrev i Zenit, ockuperade Stockholms universitet och skällde arbetarrörelsen för klassförräderi. De flesta av denna ”vänster” kom från ganska välsituerade hem. Patrik Engellau och Björn Wahlroos, i dag styrelseordförande för Nordea och en av Nordens mäktigaste företagsledare, för att ta ett par exempel.
Själv knegade jag som byggnadsarbetare och hemmahörande i arbetarrörelsens fackliga gren och ansåg mig stå till vänster om socialdemokratin. Men blev hånad av studentvänstern för att vara högerlakej.
Så på frågan om vem ”vänstern” egentligen är till för i dag kan jag bara svara att om du menar den dogmatiska och begränsade ”vänstern” från 1960-70-talen så har den aldrig representerat arbetarklassen.
Däremot hatade den arbetarrörelsen, hade en elitistisk människosyn och visste vad som var rätt och sant utan att behöva fundera över det.
De uppfattningarna finns nog kvar hos somliga.
Det finns dock en kärna av förnuft i Arpis beskrivning. Dagens vänster är desorienterad och splittrad om man mäter efter de gamla vänster- och högerskalorna.
Men enligt min uppfattning står idag den politiska kampen å ena sidan mellan dogmatisk konservativ nyliberalism, den som Arpi bekänner sig till, och å andra sidan en socialliberalism som bland andra dagens arbetarrörelse står för.
Nyliberalismens ideologer hävdar att politiken måste anpassa den ekonomiska politiken till den kapitalistiska världsordningen.
Alternativet, socialliberalism, innebär att politiken anpassar den politiska ekonomin till människans behov.
Om man vill kan man formulera dessa skillnader i höger och vänster.
Inlägg
3 kommentarer:
Det finns och har alltid funnits en bred skala av vänstergrupperingar, den ena mer extrem än den andra, samtliga odemokratiska i sin natur och ett i varierande grad hot mot vårt demokratiska samhälle.
68-vänstern var på sin tid den mest tongivande som skrek och hördes i media och ute på gatorna på den tiden. Inte den mest extrema men långt ut på vänsterkanten befann den sig och långt från den vanlige arbetaren som du konstaterar. Den påverkade under lång tid dåtidens S-regeringar som stödde allsköns vänstergerillor och vänsterdiktaturer, Pol Pot ej att förglömma (Birgitta Dahl med flera). Den skapade ett stort inflytande i public service och resterna syns än idag. Den lyckades påverka politiken och skapade flumskolan, den lyckades nästan driva landet till att bli en DDR liknande stat genom originaltanken med Meidnerfonderna.
Den mer våldsamma extremvänstern finns tyvärr fortfarande kvar, vi ser den sticka upp sitt extrema huvud när den kastar gatsten, vandaliserar och stjäl, när t.ex AFA genomför sina illdåd.
68-vänsterns lugnare motsvarighet ser vi även den i media, t.ex propagandaapparaten expo, dagens arena, etc. Vi ser den leva kvar i V och i socialistfraktionen av S.
Den vanlige arbetaren hade inget att hämta i denna vänster och inte heller i dagens vänster, inte heller i den socialliberala delen av S, en majoritet av arbetare röstar numera på andra partier än S.
Sag att s idag har 28% av valjarna 20% av dem har utlandsk bakgrund Och rostar
till 70% vanster (int trend ) Vilken arbetarklass representerar s idag ?
S ar beroende av asylinvandring for att Vara ett medelstort parti ! Av en
etnifierad underklass som forsorjer sig pa bidrag Och utfor sin plikt vart
fjarde ar, som I Det antika Rom
"Alternativet, socialliberalism, innebär att politiken anpassar den politiska ekonomin till människans behov."
Vad är den "politiska ekonomin"? Är det ungefär samma sak som den offentliga sektorn samt transfereringar (barnbidrag, garantipension, osv) så är det inte något unikt för socialliberalismen att dessa ska svara mot människors behov.
Jag misstänker att "politisk ekonomi" delar egenskaper med uttryck som "demokratisk socialism". De vill säga, det betyder i stort sett ingenting, dess uppgift är att det ska låta bra.
Ivar Arpi är snarare konservativ än ny liberal men det intressanta är glidningen från "demokratisk socialism" till socialliberal. Vänstern är inte socialliberal! Vore den det vore den socialliberal inte vänster.
Vilka är vänstern i dag och vilka representerar den? Vilka den representerar är enklare att svara på en vilka de är. Vänstern representerar i huvudsak sig själva. Det är den egna försörjningen som är det viktigaste och eftersom denna är svår att hitta på marknaden är vänstern mycket intresserad av en stor offentlig sektorn. I vilken den kan skapa jobb åt sig och påstå att de representerar än den ena än den andra gruppen.
Skicka en kommentar