lördag 15 juli 2017

Reno Norden och den svenska modellen

 I gårdagens SvD Näringsliv bekräftar chefsanalytiker Peter Malmqvist, som var ekonomijournalist vid Svenska Dagbladet 1988–94, att det är något skumt med företaget Reno Nord.

”Jag tittade på bolaget för en tid sedan, före den här konflikten i Stockholm. Då var räkenskaperna väldigt svaga för koncernen, säger han.
Bolaget var rejält på fallrepet i både Norge och Danmark redan i våras. Det går inte att utesluta konkurs.”

Malmqvist berättar att både de danska och norska dotterbolagen har fått göra stora nedskrivningar på grund av förluster i kontrakt. Renos senaste kvartalsrapport innebär att 237 miljoner reserverats för framtida förluster, och goodwillnedskrivningar har gjorts med 134 miljoner. Under första kvartalet i år var omsättningen 447 miljoner norska kronor, och förlusten 375 miljoner.

Peter Ekholm, vd för den svenska delen av Reno Norden, har medgett att Stockholms nya sopkontrakt förutsätter sänkt lön för sophämtarna.

Lönesänkningen och den nya lönemodellen var inräknad i kalkylen hos Reno Norden som vann upphandlingen.
”Det är omöjligt att gå in i ett kontrakt som förutsätter sänkta löner. Det har jag aldrig stött på som analytiker. Däremot att produktiviteten ökar. Men inte genom lönesänkningar”, kommenterar Malmqvist.

Reno Norden har också gång på gång kritiserats av Arbetsmiljöverket för bristande och rentav hälsovådlig arbetsmiljö. Det rapporterar TV4 Nyheterna.

En fråga i sammanhanget är vilka krav Stockholms stad ställer på företagen i upphandlingarna.
Hur som helst, den uppkomna situationen kostar skattebetalarna pengar.

Sopgubbarnas strejk väcker liv i politiska krafter, både de till höger och de till vänster, som vill komma åt den svenska modellen.
Därför kan det vara läge att påminna om att det tagit hundra år av kamp mellan kapitalägare och löntagare, samt en relativt återhållsam lagstiftning, som har resulterat i en förhållandevis väl fungerande fredlig och reglerad klasskamp. Resultatet är ”den svenska modellen” med kollektivavtal, fredsplikt, strejkrätt, föreningsrätt, organisationsfrihet och andra viktiga samarbetsformer på arbetsmarknaden.
Allt detta skapar trygghet och stabilitet åt svensk arbetsmarknad, vilket bland annat gynnar den svenska konkurrenskraften.

Kollektivavtalet, till exempel, har fördelar för löntagarna men även för arbetsgivarna. Det ger arbetsgivarna stabila och likartade konkurrensvillkor. Ingen arbetsgivare kan konkurrera ut andra företag med låga löner och sämre villkor. Avtalet ger också arbetsfred. Arbetsgivare och arbetstagare kan arbeta utan konflikter under avtalsperioden.

Nu tycks Reno Nord genom sitt agerande provocerat fram konflikten med sopgubbarna som svarat med en strejk som inte följer regelverket.
Det är aldrig ens fel att två träter.

Om den svenska modellen ska kunna bevaras bör politikerna hålla fingrarna i styr och inte ingripa med lagstiftning.


Expressensledare i dag ”Sopstrejken sabbar svenska modellen”
Martin Klepke, Arbetet: Ekonomisk inkompetens och klasshat bakom kritiken mot sopåkarna”







2 kommentarer:

fjellis sa...

jo, det är något skumt med Reno Nord. I det här fallet är det väl snarast att politikerna inte velat ta ansvar som ställt till det. Jag tolkar det som att politikerna inte ville ta strid om sophämtarnas löner men inte heller ville de betala vad dessa löner kostar. Lösning: att anlita företag som Reno Nord.

Det finns inte så många alternativ: antingen vågar S ta strid för skattebetalarna och mot den offentliga sektorn eller så blir SD snart inte bara största parti utan får egen majoritet, eller så försöker S rädda de jobb som går att rädda för S karriärister genom att bilda regering med SD.

Jag kan passa på att klappa mig själv på axeln. Mindre snabbtänkta men med mer socialt kapital har börjat skriva om att S borde bilda regering med hela Alliansen. Det har jag länge kallat för den "stora Alliansen".

Det vore onekligen ett alternativ till S+SD men det kräver att två-slår-den-tredje, det vill säga att S ger upp statsministerposten.

Lars sa...

Nu har väl ändå den "feministiska" politiken kommit till vägs ände, när kvinnorna i toppen (sju av tio borgarråd är kvinnor) anlitar ett skojarföretag för att sänka lönerna i ett mansdominerat yrke. Men renhållningsarbetarna konkurrerar inte om något löneutrymme med någon skattesubventionerad verksamhet, eftersom avgiften som fastighetsägarna betalar för sophämtningen motsvarar kostnaderna inkl arbetarnas löner. Borde då inte sophämtningsavgiften sänkas, om lönerna ska sänkas? Nej, tydligen har det rödgröna rövargängen i stadshuset tänkt förvandla sophämtningen till en vinstdrivande verksamhet och dela profiten med Reno Norden. Borde de inte sänka sina egna löner i stället?

De högsta politikerna i Stockholm är som följer S:4, Mp: 3, V: 2 och Fi: 1. Tre vänsterextrema partier plus en socialdemokratisk partiavdelning som står ljusår till vänster om S på riksplanet. "Identitetspolitik", där arbetarklassen lyser med sin frånvara, för hela slanten. Fienden för en identitetspolitiker är "den vita heterosexuella mannen".

S borde bilda regering tillsammans med hela alliansen, för att hålla både SD och identitetspartierna utanför inflytande. Så här kan det inte fortsätta.