Staffan Sonning, SR:s korrespondent i London, intervjuade i dag på morgonen ekonomen Klas Eklund som är författare till läroboken Vår Ekonomi. Vår Ekonomi är
Sveriges mest sålda lärobok i ämnet och boken har hittills kommit ut i 13 upplagor.
Eklund håller nu på att arbeta på en 14:e upplaga.
Verkligheten ändrar sig ständigt mot vad som lärs ut i ekonomiläroböckerna.
Den här gången handlar det om inflationen som var ett spöke för samhällsekonomerna för 20 år sedan men som idag är ett eftersträvansvärt mål. Åtminstone en inflation upp till 2 procent.
I fjärde upplagan av Vår Ekonomi, tryckt 1993, beskrivs kampen mot inflationen som en av de viktigaste uppgifterna för regeringar under slutet av 80-talet. Inför avtalsförhandlingarna skrämdes kapitalägarna alltid med att högre löner skulle vara inflationsdrivande.
Ekonomer tvistar om orsakerna till inflation och vad som bör göras och tvistefrågorna inom det som kallas för nationalekonomi är många.
Det finns de som menar att nationalekonomi inte är en "objektiv" vetenskap bland annat för att det knappast går att tala om nationalekonomin som värderingsfri. Ekonomiska modeller bygger med nödvändighet på förenklade antaganden som varierar beroende på vad man anser vara viktigt att ta hänsyn till och att även själva tolkningen av forskningsresultaten beror på vilka värderingar uttolkaren har.
Gunnar Myrdal var inne på sådana tankar. Den indiske ekonomen Amartya Sen har kritiserat idealet om en nationalekonomi utan moraliska värderingar. Sen har argumenterat för att denna ståndpunkt är ohållbar och skadlig, både för nationalekonomin och för moralfilosofin, som skulle tjäna på att befatta sig med ekonomiska frågor i högre grad. Sen har lagt ned mycket arbete på att visa hur moraliska värderingar ofrånkomligen är inbyggda i ekonomins matematiska modeller.
Den här gången handlar det om inflationen som var ett spöke för samhällsekonomerna för 20 år sedan men som idag är ett eftersträvansvärt mål. Åtminstone en inflation upp till 2 procent.
I fjärde upplagan av Vår Ekonomi, tryckt 1993, beskrivs kampen mot inflationen som en av de viktigaste uppgifterna för regeringar under slutet av 80-talet. Inför avtalsförhandlingarna skrämdes kapitalägarna alltid med att högre löner skulle vara inflationsdrivande.
Ekonomer tvistar om orsakerna till inflation och vad som bör göras och tvistefrågorna inom det som kallas för nationalekonomi är många.
Det finns de som menar att nationalekonomi inte är en "objektiv" vetenskap bland annat för att det knappast går att tala om nationalekonomin som värderingsfri. Ekonomiska modeller bygger med nödvändighet på förenklade antaganden som varierar beroende på vad man anser vara viktigt att ta hänsyn till och att även själva tolkningen av forskningsresultaten beror på vilka värderingar uttolkaren har.
Gunnar Myrdal var inne på sådana tankar. Den indiske ekonomen Amartya Sen har kritiserat idealet om en nationalekonomi utan moraliska värderingar. Sen har argumenterat för att denna ståndpunkt är ohållbar och skadlig, både för nationalekonomin och för moralfilosofin, som skulle tjäna på att befatta sig med ekonomiska frågor i högre grad. Sen har lagt ned mycket arbete på att visa hur moraliska värderingar ofrånkomligen är inbyggda i ekonomins matematiska modeller.
Problemet är att många politiker utgår från ekonomiska
teorier som om de vore oomkullrunkeliga fakta.
Om inflation
Inlägg
3 kommentarer:
Vi som var med kommer ihåg inflationsekonomin, den gynnade de som lånade stort och var inte lika rolig för vanliga löntagare.
Nationalekonomi är på sin höjd en vetenskapsliknande verksamhet, och därför borde utdelningen av "ekonomipriset till Alfred Nobels minne" snarast upphöra.
Vetenskap bygger på långa serier av observationer av likartade fenomen, såsom solens upp- och nedgång eller på långa serier av experiment under fullt kontrollerade förhållanden. Dessa observationer och experiment ska beskrivas så detaljerat, så att andra kan göra om dem och komma till samma resultat.
Det är alldeles självklart att man inte kan göra långa serier av experiment med ett helt lands ekonomiska förhållanden under exakt samma villkor. Man kan heller inte göra långa serier av observationer av historien, eftersom historien aldrig upprepar sig exakt.
Man kan däremot beskriva ett historiskt eller ekonomiskt skeende i vetenskapliga termer, och omge denna verksamhet med en vetenskaplig nimbus, såsom fina akademiska titlar, avhandlingar och doktorshattar samt prestigefyllda "vetenskapliga pris" - som delas ut av en relativt lågutbildad monark.
Och man kan använda "vetenskapliga metoder" för att eliminera uppenbara felkällor i de observationer som görs, exempelvis avTrumps ekonomiska politik. Man kan kanske t.o.m. våga sig på en eller annan slutsats. t. ex att arbetslösheten ökar eller minskar till följd av presidentens politik.
Alldeles säker kan man dock inte vara. Exempelvis kan man bara bygga en mur mot Mexiko en gång. Man kan riva den och bygga upp den på nytt sådär hundra gånger för att observera om effekten blir densamma varje gång.
Men det kan aldrig bli under exakt samma politiska villkor som förra gången. Det klokaste som har sagts om nationalekonomi, är att "forskarna" undersöker vilka fel som gjordes under någon historisk kris, och på den grunden ger råd om hur framtida kriser ska hanteras. För att sedan, när nya kriser inträffar, förklara dem med att politikerna har följt dåliga råd från ekonomerna.
Alldeles hopplöst är det dock inte. Ett fullskaligt experiment i ett helt land var deflationen i Sverige 1923, Den svenska regeringen bekämpade då inflationen så effektivt, så att vi fick deflation. Penningvärdet ökad så snabbt, så att folk väntade med sina inköp till nästa dag, eftersom de då fick mer för pengarna. Butikerna tvingades avbeställa sina leveranser från grossisterna, som avbeställde leveranserna från industrin, o.s.v. Hela landet tvärbromsade.
OECD sprider nu ut rykten om en bostadsbubbla i Sverige, vilket vi i och för sig har, för att tvinga den svenska regeringen att rasera hushållens ekonomi genom att slopa ränteavdragen. Vilket verkligen skulle få bubblan att brisera. Genom att prata om ett verkligt problem, men på ett överdrivet sätt följt av krav på "impopulära" och drastiska åtgärder, förvärrar man problemet.
Och detta gör man med nationalekonomins falska nimbus av att vara vetenskap. Man undergräver därigenom det politiska beslutsfattande, som vi måste ha för att lösa problemen.Jag tycker att vi i stället skulle införa ett skärpt amorteringskrav, som ska gälla så länge som det låga ränteläget består. Bostadsägarna skulle ju därigenom betala till sig själva. De skulle sänka de lån, som räntan betalas på och därigenom lindra effekterna av en eventuell kommande räntechock.
Vi måste stå emot. Marxismen är givetvis inte heller någon vetenskap, men som beskrivning av ett ekonomisk-historiskt skeende, är marxismen lika mycket vetenskap - eller mer vetenskap . som nationalekonomin. Marx ska inte jämställas med "borgerliga" ekonomer såsom Malthus och Mill, eftersom deras bidra var politiska pamfletter till försvar för klassorättvisorna.
Det handlar inte bara om att observera någonting tidsbundet och dra osäkra slutsatser för framtiden, utan också om med vilka ögon man observerar. Det bör dock noteras att Ricardo, som var en hänförd beundrare av kapitalismen, och Marx, som var kapitalismens skarpaste kritiker, delvis kom till ungefär samma slutsats om möjligheten att skapa ett välfärdssamhälle för alla.
Är nationalekonomi en vetenskap? Ingen vetenskap som påstår sig kunna definiera vad som är bra kan vara fri från värderingar.
Nationalekonomi lider enligt mig av sitt behov att påstå att den har något att säga om verkligheten. En stor dos ödmjukhet vore välkommen där nationalekonomerna erkänner att de till stor del famlar i mörkret.
Kanske skulle det gå att dela upp nationalekonomi i två delar: en kameral del som handlar om att försöka mäta vad som händer, utan åsikter om det är bra eller inte, och en mer, mycket mer, spekulativ del som handlar om vad man tror händer om man gör det ena eller det andra.
Skicka en kommentar