Gandhi, den svenska modellen och dialektiken

Ett oftast hörvärt program på radions P1 är ”Människor och tro”.

I dag lördag 17.00  handlar ett av inslagen om skärningspunkten mellan religion och politik. Det är Isak Svensson, professor vid institutionen för Freds- och konfliktstudier vid Uppsala universitet, och Tilde Björfors som samtalar om ickevåldets relevans idag.  Tilde Björfors är cirkusdirektör för Cirkus Cirkör och regissör för föreställningen ”Satyagrapha” på Folkoperan i Stockholm. I centrum för operan står den indiske andlige ledaren och människorättsaktivisten Mahatma Gandhi (1869-1948)
Mahatma Gandhi är dessutom aktuell, i nya boken "Ickevåldets vägar", Marcus förlag.
Jag har ännu inte hört programinslaget, inte läst boken och inte sett operan. Men en trailer för radioprogrammet gjorde mig intresserad.
Där talades om Gandhis framgångsrika kamp i befrielsekriget mot engelsmännen och Indiens frihet som ett resultat av Gandhis lära om ”kamp och dialog”.
Är inte samma lära tillämpbar på den svenska modellen i Saltsjöbadsandan? En fredlig klasskamp mellan kapital och arbete. Är det inte samtidigt också en tillämpning av dialektiken?
De flesta tänker kanske på marxism när de hör ”dialektik”. Men idén om motsatsernas förening i en dialektisk process tänktes redan under antiken.
Herakleitos (500-talet f.Kr.) formulerade den först kända läran om motsatsernas kamp och enhet som har påverkat nyare tiders europeiska filosofer som till exempel Hegel, Marx, Nietzsche och Heidegger.

Den som är intresserad får väl lyssna på ”Människor och tro” i eftermiddag och fundera vidare.