Förra
året beviljades 34 787
uppehållstillstånd för asylsökande flyktingar i Sverige.
Länder som
människor idag flyr ifrån är Syrien: 3 miljoner,
Afghanistan: 2,7 miljoner, Somalia: 1,1 miljoner, Sudan: 670 000 ,
Sydsudan: 509 000, Demokratiska republiken Kongo: 493 000,
Myanmar: 480 000, Irak: 426 000
Av debatten får vi lätt
uppfattningen att Sverige är ett stort mottagarland.
Men de länder som tar emot flest flyktingar är Pakistan: 1,6 miljoner, Libanon: 1,1 miljoner, Iran: 982 000, Turkiet: 824 000, Jordanien: 737 000, Etiopien: 588 000, Kenya: 537 000, Tchad: 455 000.
Men de länder som tar emot flest flyktingar är Pakistan: 1,6 miljoner, Libanon: 1,1 miljoner, Iran: 982 000, Turkiet: 824 000, Jordanien: 737 000, Etiopien: 588 000, Kenya: 537 000, Tchad: 455 000.
Det
är alltså de redan fattiga länderna, i närområdena, som tar de största
kostnaderna för människor på flykt.
Sveriges flyktingmottagande ligger visserligen på
en högre nivå än de övriga nordiska länderna men mottagandet är inte
imponerande i jämförelse med behovet och med andra länder. Om man räknar antal flyktingar per 1 dollar av
BNP/capita kommer Frankrike som det första europeiska landet på listan och
totalt på plats 42. De fyrtio länderna ovanför tillhör med enstaka undantag utvecklingsländerna,
och hälften av dem tillhör gruppen "lägst utvecklade länder”. De översta,
Etiopien, Pakistan, Uganda och Kenya, hade en belastning som var 70 till 160
gånger högre än Sverige, med färre än tre flyktingar per 1 dollar BNP/capita.
Se uppgift i UNHCR
Se uppgift i UNHCR
I Migrationsverkets nya prognos för antalet asylsökande beräknas att antalet i år blir 140.000 och 190.000 personer, varav 29.000–40.000 är ensamkommande barn.
Migrationsverket säger sig behöva 29 miljarder kronor i
extra anslag.
Att stoppa flyktingarna är ingen lösning på problemen.
Man bara förvärrar dem.
Fler länder måste ställa upp och bidra, inte
minst ekonomiskt om vi vill undvika risken för att ännu fler utsatta människor
ska stå utan stöd och hjälp.
Resurserna för flyktingmottagande måste bli permanenta
i både EU:s och medlemsländernas budgetar.
Flyktinghjälpen är nödvändig och behovet av att
hjälpa försvinner inte utan ökar framöver på grund av krig, miljökatastrofer
och relativ fattigdom.
4 kommentarer:
Jas, vi har råd att hjälpa IS med deras etniska rensningar. Du ser över huvud taget inte det moraliska dilemmat. Vi krigar inte. Vi hjälper offren för krigen. Vi är så moraliskt högstående, så att vi INTE ENS KAN TÄNKA OSS att ta till militära medel för att göra slut på krigen.
Utan några som helst krav på västerländsk välfärd eller bidrag vilket gäller mottagningen i utvecklingsländerna kan vi ta emot miljontals flyktingar. Ge dessa ett landområde i Norrlands inland och verktyg samt utrustning för att bygga sina egna bostäder och skaffa sin egen mat. De slipper ju förföljelse eller risk att bli dödade vilket flyktingmottagandet primärt handlar om.
Vi har inte råd om vi måste låna pengar.
Det är alltså kommande generationer som får dras med skulderna och de etniska konflikter som kommer som ett brev på posten (den gamla fungerande posten).
Oavsett om vi har råd eller inte, så är utgifter, något som man bör vara överens om. Det är vi inte.
Du spenderar våra gemensamma pengar för att du skall kunna känna dig som en god människa. Det är ett klassiskt sätt att starta konflikter.
Det svenska samhället har bara i år därmed tagit på sig en kostnad på ca 100 miljarder per år , nästa år med samma inföde så ligger vi då på 200 miljarder per år.
Så nej, vi har inte råd.
Nu tar vi pengar från biståndet. Varje ensamkommande ung man kostar ca 1 miljon / år , för dessa pengar skulle biståndet räcka till ca 200 -300 personer i flyktingläger i närområder. Detta är helt enkelt huvudlöst.
Skicka en kommentar