Global rörelse för demokrati

Hoten mot demokratin ökar i världen och dagens antidemokratiska rörelser liknar alltmer dem som fanns decennierna före andra världskriget.

I Sverige etableras det rent rasistiska och antidemokratiska ”Svenskarnas parti” och det främlingsfientliga ”Sverigedemokraterna” finns i parlamentet.
På ”vänstersidan” verkar ”Antifascistisk Front, AFA” som arbetar endast utomparlamentarisk och arbetsmetoderna anpassas efter vad situationen kräver. Detta kan innebära allt från opinionsbildning till våld.
”365-rörelsen” är en liknande organisation som är emot parlamentarism och anser att de politiska valen kan betraktas som skådespel.
”Revolutionära fronten” är en revolutionär rörelse som vill föra klasskampen som öppen strid och strävar efter revolution. Revolutionära fronten är inte främmande för våldsamma metoder för att nå sina syften.

Dessa partier utmärks av att de är intoleranta mot främlingar och mot meningsmotståndare.

I Europa uppträder ett antal mer eller mindre framgångsrika intoleranta partier.
I Danmark och Nederländerna finns Dansk Folkeparti respektive Frihetspartiet samt i Frankrike Front National och i Österrike Frihetspartiet.
I Ungern går det nyfascistiska partiet Jobbik framåt och i Litauen det populistiska ”Ordning och rättvisa”

I Storbritannien går UK independence party, UKIP, framåt och i Grekland fascistiska Gyllene gryning.
Belgien har Vlaams Belang medan Tyskland har Alternative für Deutchland och Nationaldemokraterna.
Italien har sedan länge  Lega Nord. I Polen finns Konfederacja Polski Niepodległej ,KPN, och i Finland Sannfinländarna som redan finns i riksdagen.

Men internationellt finns än farligare hot mot demokratin.
Talibaner, ISIS, Al Qaida, Boko Haram, Hezbollha m.fl. är utpräglade våldsideologier är dogmatiska, fundamentalistiska, fanatiska och antidemokratiska och de hotar den demokratiska världen.
I deras spår följer krig, summariska avrättningar av motståndare, våld och tortyr som skrämselmetod.
De vill med våld införa sharialagar, de vill avskaffa jämställdheten, yttrandefriheten och de flesta demokratiska värden.

Världens demokratier borde ena sig om att bekämpa dessa rörelser. Men för en framgångsrik kamp krävs att demokratierna organiserar en front mot dem som hotar demokratin och att de demokratiska krafterna för en gemensam, samordnad och målmedveten kamp mot dem.

Organisationen skulle kunna bildas av alla demokratiska krafter, inte bara stater, utan även organisationer, t.ex. fria fackliga organisationer och näringsliv, folkrörelser, partier, Världsforumet för demokrati m.fl.

Förutsättning för medlemskap ska vara att medlemmarna stöder grundläggande demokratiska värden som yttrandefrihet, organisationsfrihet, maktdelning, äganderätt och att de utgör en del av sitt lands demokratiska tradition.

De nationer som skulle kunna ställa sig i spetsen för den demokratiska motståndskampen skulle kunna vara det index som The Economist sammanställt ”Democracy Index”eller ”Global Democracy Ranking”
I Democracy Index räknas som fullvärdiga demokratier Norge, Island, Danmark, Sverige,
Nya Zeeland, Australien, Schweiz, Kanada, Finland, Nederländerna, Luxemburg, Irland, Österrike, Tyskland, Malta, Tjeckien, Uruguay, Storbritannien, USA, Costa Rica, Japan, Sydkorea, Belgien, Mauritius och Spanien.

Dessa länder med organisationer skulle kunna bilda en interimsstyrelse och utarbeta förslag till stadgar och program.
Länder och organisationer som sedan skulle kunna ansluta sig är Kap Verde, Portugal, Sydafrika, Frankrike, Slovenien, Italien, Grekland, Botswana, Estland, Chile samt andra som i teori och praktik kan anta organisationens principer.

De demokratiska länderna och dess organisationer har ett stort ansvar för att försvara och befästa demokratin.

Läs mer: Expo

DN

SvD