Finns det rättvisa orättvisor?

Alla skillnader mellan människor är inte orättvisa. Tvärt om. Skillnader kan innebära rättvisa.

Det är t.ex. skillnad mellan mig, som är soffpotatis, och min kompis som springer maraton.
Inget rättvisepatos skulle få mig att springa 4,2 mil eller kunna förmå min kompis att sitta framför datorn sex timmar om dagen.
Rättvisan innebär att vi, var och en, får utvecklas och leva utifrån våra egna förutsättningar och intressen.

Inte heller innebär jämlikhet att alla måste vara lika. Jämlikhet måste tolkas som att alla, så långt som möjligt, ska ha samma rätt till utveckling utifrån sina olika förutsättningar och kunna leva sitt liv i frihet från spärrar, hinder och förtryck.
Alla människor ska kunna bidra med sina olika erfarenheter och förmågor och kunna komplettera varandra. 

Skillnaden mellan den romska tiggerskan som tigger på gatan för att försörja sig själv och sina barn och VD:n som har flera miljoner i årsinkomst är uppenbart ojämlik eftersom den ene av dem, på grund av arbetslöshet och fattigdom, inte får utveckla sina personliga förutsättningar medan den andre har givits alla tänkbara förutsättningar för detta. Olikheterna är inte kompletterande.

Men är skillnaden orättvis?

Skillnaderna och orättvisan beror inte alltid på den enskilde utan på den strukturella hierarki som finns inbyggd i alla samhällen. I de flesta samhällen har sedan tusentals år funnits ett kulturellt, socialt och ekonomiskt toppskikt och ett bottenskikt. Där har alltid funnits styrande och styrda, rika och fattiga, en elit och en undergrupp.
Redan från en människas födelse har samhällspyramiden bestämt hur hen ska hamna i hierarkin.

Hövdingar, kungar, adel och kapitalägare har i alla tider exploaterat och lett sina egendomslösa undersåtar, slavar, feodalbönder och löntagare.
Därför kan dessa orättvisor verka vara nödvändiga för samhällsutvecklingen. Men är de det?

Ser man till historien tycks orättvisan ha en gräns. Blir den för stor når den en bristningsgräns som bryter den hierarkiska ordningen och samhället revolutioneras.
Men intrycket av att orättvisorna är nödvändiga eller ofrånkomliga förstärks genom att dessa samhällen som sökt vända på pyramiden snabbt förvandlas till nya hierarkiska samhällen.
Revolutionen skapar kaos och möjligen en tillfällig rättvisa men mycket snart uppstår nya makthavare och eliter. Pyramiden består men toppen byter namn.

I dagens DN Debatt refereras, i en debattartikel från SKL, som säger att”Skillnad mellan kommuner kan vara bra för välfärden”.

Det som gör artikeln intressant är att undertecknarna kommer från de sju etablerade partierna, även V och S.
Jag slås av artikeln andas en samsyn om att statlig inblandning inte innebär rättvisa mellan kommuner men också av en märklig oförmåga att diskutera utifrån samhällshierarkin och de ekonomiska, sociala och kulturella orättvisorna i samhället.

Rent naiv är meningen att skillnaderna mellan kommuner ”kan spegla att invånarna har olika uppfattningar om hur verksamheter ska utformas och att individuella behov varierar.”

Skillnaderna mellan Eskilstuna kommun och Flens skulle alltså bero på olika folkmeningar i de bägge kommunerna. Fan trot.

DN