Ökade välfärdsklyftor leder till kriser

Samhällsekonomer är dåliga, för att inte säga urusla, på att förklara och förutsäga ekonomiska kriser.

Det kan bero på den vetenskapliga samhällsekonomins inriktning på att bygga sin forskning på matematiska modeller, göra skrivbordsstudier av enskildheter som prisförändringar inom perifera segment, ge psykologiska förklaringsmodeller och mikroekonomiska detaljstudier och inriktas på undersökningar av handelsrelationer.

Ofta finns dessutom ett stort inslag av ovetenskapliga ideologiska utgångspunkter som t.ex. den som s.k. chicagoskolan utvecklat.

Utgångspunkten för många ekonomiska teorier är också att de utgår från ideala tillstånd eller ”vackert-väder-modeller” som ekonomen Lars Jonung kallat dem.

Samhällsekonomisk forskning skulle tjäna på att ibland utgå från erfarenheter ur den ekonomiska historien och att använda sociologiska verktyg.

Tyvärr innebär också huvuddelen av den ekonomiska forskningen att så omsorgsfullt som möjligt, ängsligt, navigera runt Karl Marx´ forskning. Beröringsskräcken är påtaglig.

Det har naturligtvis sina historiska förklaringar men det är inte omöjligt att skala av Marx alla de ideologiska paltor som generationer klätt honom i och rensa bort de ovetenskapliga delar av hans egen forskning. Kvar torde bli en mycket noggrann studie av kapitalismen som än i dag är användbar.

Men det finns samhällsekonomer som inte följer huvudströmmen utan presenterar självständiga arbeten.

En sådan är Thomas Pikettysom med sin bok ”Kapitalet i det 21:a århundradet”

undersöker kapitalismen och hur kapitalismen bestämmer de ekonomiska och sociala klyftorna i samhället, och dessa klyftors konsekvenser för politikens villkor.

Boken har kallats för ”en vattendelare i ekonomiskt tänkande” och ”en ’Kapitalet’ för 2000-talet”. Den amerikanska ekonomen Paul Krugman menar att Piketty har skapat ”en revolution i vår förståelse av långsiktig ojämlikhet”.

I dagens SvD ”Understrecket” Agneta Berge, utredare på LO, kommenterar hon Pikettys bok ochforskning.

Det skulle vara en välgärning av arbetarrörelsen att låta översätta boken till svenska.
Katrin Kielos i AB 4 maj

Läs även  Sven-Erik Liedmans artikel i DN 28 april och Katrine Kielos´i DN 31 mars.