Den globala kapitalismen och den svenska ankdammen

Allt sedan handelskapitalismen på 1500-talet utvecklades till en europeisk kolonialism och världsdominans har kapitalismen varit global.

Ändå talar lärda herrar idag om den ”svenska kapitalismen”. Vilket nys!

Lyssna t.ex. på P1:s ”Filosofiska rummet” om ”Socialismen”.

Eller Googla på ”svenska kapitalismen” och se vad du hittar!

Dessvärre anser de lärda herrarna att de talar för vänstern. Undra på att denna vänster är förvirrad!

Så snart industrikapitalismen på 1800-talet frambringat en medveten löntagarklass insåg dess företrädare att kapitalismen bara kan bekämpas (läs förändras) genom en internationell solidaritetsrörelse.

Första internationalen, eller Internationella arbetarassociationen, var en sammanslutning som bildades på initiativ av franska och engelska arbetare grundades 1864. Internationalen upprättade sektioner i många länder och hade årliga kongresser: 1866 i Genève, 1867 i Lausanne, 1868 i Bryssel och 1872 i Haag. Första internationalen upplöstes 1876 i Philadelphia, USA.

Andra internationalen bildades 14 juli 1889 i Paris. Den var en sammanslutning av europeiska socialdemokratiska organisationer.

Arbetarrörelsens internationella manifestationsdag den Första Maj firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till påminnelse av Haymarketmassakern i USA 1886 där 21 arbetare sköts ihjäl då de demonstrerade för 8-timmars arbetsdag. Tack vare en internationell kamp fick rörelsen igenom en lagstadgad 8-timmars arbetsdag.

Men dagens förstamajdemonstrationer här i Sverige samlar sig inte till internationell löntagarsolidaritet.

Brandtalen under de röda fanorna handlar mest om den svenska partipolitiken, huvudmotståndaren är alliansregeringen. Karaktären av valagitation är omisskännlig i varje tal.
Frågan är om det måste vara så?

Nästa år skulle man kanske kunna tänka sig att större delen av Första Maj ägnas åt den internationella arbetarrörelsen och solidaritet med löntagare i hela världen. Kapitalismen är global och det stora löntagarkollektivet finns i Asien, Afrika och Amerika. 

”Klasskampen” är lättare att synliggöra om man lyfter blicken utanför vårt välfärdssamhälle och vidgar synfältet till världen.

Det här kommer jag att tänka på då jag läser om en ny rapport från SwedWatch som handlar om kvinnorna som syr våra kläder
Fattigdom, undernäring, långvariga separationer från barnen och boende i slum. Så ser livet ut för många av de 3 miljoner textilarbetande kvinnorna i Bangladesh som syr våra kläder.
Trots massiv övertid tjänar textilarbetande kvinnor i Bangladesh inte tillräckligt för att ha råd med näringsriktig mat, mediciner, menstruationsskydd eller en värdig bostad. Efter 12-timmarsskiften på fabriken tar hushållsarbetet vid i hemmet. Många kvinnor lever separerade från sina barn mot sin vilja på grund av långa arbetsdagar och undermålig barnomsorg.
Precis som i Europa för hundra år sedan. Upp till kamp!