onsdag 13 april 2016

Nationalstatens politiska och demokratiska begränsning




Spotify är ett svenskt multinationellt företag som erbjuder möjligheten att kunna lyssna till strömmad musik, podcasts och se videoklipp över Internet. Tjänsten är världens största i sitt slag, med sin omfattande musikkatalog och sitt snabbt växande antal användare; 60 miljoner användare världen över, varav 15 miljoner är betalande abonnemangskunder. Koncernen innefattar 26 kontor med 1500 anställda globalt, varav 750 på huvudkontoret i Stockholm. (maj 2015)
Spotify startades i april 2006 av entreprenörerna Daniel Ek och Martin Lorentzon i direkt samarbete med en rad av världens främsta skivbolag.

Spotify har gjort ägarna rika. De kommer 40:e plats på Veckans Affärers listaöver Sveriges rikaste personer. Enligt listan äger de 4 miljarder kronor var.

Kort sagt: Killarna är duktiga entreprenörer som utvecklat en idé och ett framgångsrikt företag vilket är bra för Sverige.

I går, den 12 april 2016, publicerade
Ek och Lorentzon ett öppet brev i media där de berättat att de måste flytta verksamheten från Sverige till New York om inte politikerna här ändrar på vissa förutsättningarna för verksamheten.

De skriver bland annat:
“Etablerade startups som Spotify, Skype, King, Mojang och Klarna utgör tillsammans med mängder av andra nystartade företag och tillgången till kapital ett kluster med högt förädlade tjänster som leder till sysselsättning, skatteintäkter, innovationsförmåga och lockar talanger från hela världen”.

De vill att politikerna fixar bostadsbristen där de bland annat efterlyser fler hyresrätter och en bättre fungerande bostadsmarknad: "Att ställa krav på att unga människor som kommer till ett nytt land direkt ska köpa dyra bostadsrätter minskar attraktionskraften och är inte långsiktigt hållbart".
Ett annat krav gäller utbildningssystemet.
“Vi behöver få in programmering tidigt i grundskolan så att vi tar vara på de talanger som finns, samt att förhindra att vi tappar alla kvinnliga programmerare”.

Det tredje hindret som Spotify-grundarna ser i Sverige är att det är svårt att göra personalen till delägare i bolagen. Den personaloptionsutredning som regeringen nyligen har gjort tycker de ska “kasseras omedelbart”.
“Lagstiftarna måste inse att vi konkurrerar på en global talangmarknad och att priset för sämre villkor i ett land är högt.”

Man kan tolka brevet som utpressning eller ett hot.” Gör ni inte som vi kräver drar vi med vår verksamhet.”
Men man kan också se brevet som ett rop på hjälp. ”Vi kan inte driva verksamheten framåt med nuvarande politik. Gör något!”

Eks och Lorentzons uppmaning drabbar ingen särskild regering. De problem som de åberopar har uppstått under den tidigare alliansregeringen. Personaloptionsutredningen tillsattes av denna.

Brevet kan ses som kritik av den politiska och därmed den demokratiska processen.
Vilket Maria Rankka (f.d. vice ordf. i Moderata ungdomsförbundet och f.d. VD för tankesmedjan Timbro) numera VD på Stockholms handelskammare uppfattat. 
”Det är bedrövligt att politikerna inte kan adressera en mängd problem som experter och andra startupbolag påpekat länge. Det måste hända något, nu har politikerna bollen. Att sitta och dricka kaffe och käka mazariner kommer inte att lösa problemet.”

Ett ohöljt uttryck för sofistikerat politikerförakt eller åtminstone okunnighet om politikens villkor.

Vad Eks och Lorentzons brev främst pekar på är nationalstatens problem.
Som de flesta andra företag är Spotify multinationellt, vars intressen och verksamhet finns i många länder och utnyttjar ny teknik.  De nationella lagstiftningarnas och enskilda länders politiska åtgärder kan inte omfatta företaget och hinner inte med i den snabba utvecklingen.

Det är politikens och demokratins problem som allt mer pockar på en lösning.

Breakit



VeckansAffärer













1 kommentar:

Leif sa...

Håller inte alls med i ditt resonemang. Ansvariga politiker sen ca 25 år tillbaka har inte tagit tag i bostadsfrågan vilket är en stor anledning till att många företag i tillväxtområden inte längre kan rekrytera kvalificerad personal. Bostadspolitiken har våra politiker fortfarande stor makt över men tyvärr har man helt lämnat över denna till marknadskrafterna vilket innebär bostadsbrist eftersom detta håller uppe priserna i rent spekulationssyfte utan hänsyn till samhällsekonomin i stort.