I dagens SvD Näringsliv skriver Andreas Cervenka om
företagens roll i samhället och den nyliberala dogmen om att ett företags enda
syfte är att berika sina aktieägare. Cervenka kallar idén om att till varje
pris maximera aktieägarvärdet för ”bisarr”.
”Hur blev det så här?
Oxford-professorn Colin Mayer menar i boken "Firm Committment" att
företag egentligen är en genial konstruktion för att samla olika intressenter,
som ägare, kunder, anställda och lokalsamhället kring långsiktiga mål. Men över
tid har aktieägarna tagit hela makten, trots att de bara bär en begränsad del
av risken (banker är det bästa exemplet). Bolagens ledningar instrueras och
belönas för att bara jobba för en enda grupp: de som råkar äga bolaget just nu.
För direktörer blir det fullt rationellt att fatta beslut som
gynnar aktieägarna och dem själva på bekostnad av alla andra, inklusive
framtida ägare. Plötsligt handlar inte företag om att skapa värden för alla
utan om att omfördela värden. Välkomna till finanskrisen.”
Det finns ett begrepp och en rörelse för idén om företags
samhällsansvar, Corporate Social Responsibility,
CSR. Idén är att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl
ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv. Även begreppet hållbarhet används
allt flitigare för att dels tydliggöra vad man menar samt för att understryka
att det ekonomiska ansvarstagandet krävs för att företagets samhällsansvar ska
vara långsiktigt och integrerat i affärsmodellen.
Cervenkas
artikel är en gränsmarkering mellan socialliberalistisk och nyliberalistisk
ideologi och syn på kapitalismen.
8 kommentarer:
Vem äger företagen, jo till stor del anonyma, ansiktslösa fonder typ de som investerar våra pensioner. Det ansiktslösa ägandet är inte bra.
En relaterad sak, bra partier har också samhällsansvar, något man inte kan säga om de partier som ingår i dagens regering att döma av hur de förstört Sveriges framtida välfärd. Det finns ingen hållbarhet i deras agerande eller snarare brist på agerande...
Konstigt. det ansiktslösa företagandet är inte bra, men det ansiktslösa tyckandet är fint.
Jag är inte anonym som jag redan påtalat, jag förstår att socialister har svårt med kritik, inget nytt under solen.
”Jonny”. Jag kan inte påminna mig att du presenterat dig på min blogg.
Men för att ta reda på hur anonym du är så har jag klickat på din signatur ”Jonny”. Då kommer jag, efter ytterligare ett klick, till en bloggsida som heter ”Disenfeldt”.
På den bloggen är du anonym eftersom där anges endast att det är ”Jonny” som gör inlägg.
Hittar ingen presentation på bloggsidan.
Vilket får mig att Googla på ”Jonny Disenfeldt” och jag får då upp ett antal länkar till bl.a. Facebook.
Jag kan så småningom få fram att Jonny Disenfeldt bor i Staffanstorp och är född 1957.
Tatarattaa!
Tillåt mig alltså att få presentera den livslevande människan Jonny Disenfält som härmed träder fram ur anonymiteten.
Det hade varit artigare om du, som man gör i civiliserade sällskap, presenterat dig själv i stället för att jag måste forska fram dig ur anonymiteten.
Jonny Disenfeldt: Jag är inte socialist i den meningen som du lägger i begreppet.
Ska du pådyvla mig någon ideologisk tillhörighet kan du kalla mig socialliberal.
Som du ser är jag inte och har aldrig varit anonym, du beter dig bara barnsligt.
Vad nu min person, min ålder och bostadsort har med mina åsikter och kommentarer att göra vet jag inte. Det kanske du kan förklara.
Att jag inte valt anonymitet har lett till hot från partikolleger till dig på vänsterkanten, människor som inte kan hantera kritik finns det gott om bland extremister. Jag är van vid det.
Om du har slutat kalla dig socialist för att socialismen oåterkalleligen är förknippad med diktatur och enorma övergrepp påverkar knappast att dina ideer ofta ansluter sig till typiska socialistiska värderingar.
Du kan kalla dig vad du vill, jag bedömer dig inte utifrån vad du heter, var du bor, hur gammal du är eller vad du kallar dig utan utifrån vad du skriver och säger...
Jonny:
På din webbplats "Disenfeldt" disenfeldt.blogspot.com/ hittar jag inga möjlighet att kommentera det du skriver.
Vad beror det på?
Det Mario, beror på att jag fick personangrepp som kommentarer från vänsterextremister istället för kommentarer baserade på mina inlägg.
Som sak, extremister blandar ihop sak och person. För MIG är person som sagt helt oväsentligt.
Skicka en kommentar