Aftonbladets Karin Pettersson tycker sig inte ha sett statsminister Stefan Löfven på länge och Agneta Berge Fokus
liknar statsministern vid tjuren Ferdinand som vägrar slåss.
De är bara två av många exempel på politiska kommentatorer
som kräver ett ”tydligare ledarskap”, en mer ”synlig politisk ledare”.
Ropen på en stark och tydlig ledare verkar bli allt
vanligare. Men vad är det man vill ha?
En fürer eller en duce? För säga vad man vill om Hitler,
Mussolini och de andra diktatorerna, nog var det tydliga och nog syntes de.
I andra sammanhang brukar man hylla det lyhörda demokratiska
ledarskapet. Tänk bara på f.d.
statsminister Ingvar Carlsson som hyllas just för sin diskreta demokratiska ledarstil.
Eller på recepten i managmentlitteraturen som nästan alltid förordar ett mjukt och känsligt ledarskap.
Eller på recepten i managmentlitteraturen som nästan alltid förordar ett mjukt och känsligt ledarskap.
Frågan är vad ropen efter en stark ledare är tecken på.
Inlägg
11 kommentarer:
"Frågan är vad ropen efter en stark ledare är tecken på."
En fråga värd att fundera på.
Ett svar kan vara att den nuvarande ledningen är så klen att den tvingar fram kraven på en starkare ledning.
Det vill säga att Moderater och Socialdemokrater föser SD framför sig därför att de inte vågar göra vad som är nödvändigt.
När ni ser att SD får fler och fler sympatier så reagerar ni med ilska riktad mot SD. Fundera istället på vad ni gör för fel. Det verkar som ni beredda att driva detta hur långt som helst utan hänsyn tagen till några konsekvenser. Är ni beredda att driva detta så långt att ni tvingar fram SD till en egen majoritet innan ni tar hänsyn till att folk är uppriktigt oroliga för vad som håller på att hända?
Det skulle ju kunna uttryck för ett missnöje över att socialdemokrater vägrar vara socialdemokrater och nöjer sig med att vara nån sorts M light.
Märks allra tydligast i den ekonomiska politiken där S numera är goda moderater på så vis att de vägrar gripa in i ekonomin med offentliga investeringar vilket skulle vara det enda som fick ner arbetslösheten.
Det är den höga arbetslösheten som ytterst gör så många så känsliga för invandrare som upplevs som konkurrenter på en usel arbetsmarknad. Investera och få ner arbetslösheten så slipper vi oro över SD.
Löfven är vad han är, en fackpamp av den gamla skolan som saknar politisk know-how, som agerar som en elefant i en porslinsbutik och som upvisar oerhört dåligt politiskt ledarskap. Inte rätt man på rätt plats direkt.
Under hans korta tid av styre har Sverige gått sönder.
Märkligt, och litet skrämmande, är att ovanstående tvärsäkra och dåligt underbyggda kommentarerna alla visar en brist på kunskap om det komplicerade politiska läget och om vad som är möjligt för en demokratisk ledare att göra.
I en skärgård med grynnor och skär måste en rorsman navigera och försiktigt föra sitt fartyg framåt, backa när det blir nödvändigt och gira både babord och styrbord.
Att bara dundra fram i en given förutbestämd kurs är inte möjligt utan att haverera.
Ropen på tydligare ledarskap kan ju bero på att de som ropar saknar kunskap om demokratins villkor och metod.
Demokratin är ett långsamt, försiktigt styrelseskick där hänsyn tas till motstridiga intressen.
och enligt min mening har Löfven med regeringspartierna lyckats manövrera väl trots det ovanligt besvärliga läget.
Många av de politiska kommentatorerna verkar jämföra den svenske statsministerfunktionen med den amerikanske presidentens maktbefogenheter. Men inte ens Obama har lyckats övertyga dem som skriker efter tydligare makt i USA.
När det gäller journalister som sitter och ska kommentera politik tror jag att de längtar efter en dramaturgi som påminner om slagsmål och något dramatiskt att skriva om. Demokrati är ju så jäkla tråkigt.
Slentriantänkande, journalistisk slapphet är annat som färgar kommentarerna från de politiska redaktionerna.
Att de politiska motståndarna till Lövfen och till regeringen stämmer in i den växande kören som söker en stark ledare hör till demokratin.
Men ropen på en stark ledare kan missuppfattas så att det så småningom kommer en.
Märkligt, och lite skrämmande, är att bloggägaren gång efter gång avfärdar de som kommenterar med avvikande åsikt att de är okunniga.
Rorsman Löfven har definitivt problem med att styra skutan. Hans arroganta stil har helt uppenbart alienerat partiledarna inom alliansen.
Löfven har gått till sängs med miljöpartiet och ett av de saknade sängbenen har lappats genom att stödja sig på vänsterpartiet med sin utpräglade socialistiska orientering. V's bakgrund och dess historia där de arbetat som en lydig tjänare åt det forna sovjetimperiet ligger inte långt tillbaka i tiden.
Efter ett år vid makten kan man konstatera att det inte fört Sverige framåt, tvärtom har Sverige gått sönder.
Jag har inte mönstrat på båten. Jag har blivit shanghajad. Situationen blir inte bättre av att kaptenen är en snedseglare och matroserna är HBTQ-certifierade.
Sven!
Båten heter Sverige. Var bor du?
Regeringen är regering för hela landet.
Jag bor i Sverige men hade inte tänkt mig att runda Kap Horn med den jollen.
Om nu båten rör sig längs en meandrande flod så är det viktigt att ta hänsyn till att sandbankar dyker upp och försvinner dag för dag. Därför är det viktigt att kaptenen är lyhörd för den information han får från de matroser som lodar djupet. Om han inte litar på de signaler han får så kan han inte heller lägga ut kurs. Om han struntar i den information han får så är han antingen full eller galen.
Som i filmen "Rött hav" med Gene Hackman kan det leda till myteri om besättningen känner sig hotad. Ett myteri kan iscensättas med mindre än en majoritet.
Metaforen U-båt är att föredra då vi snart är under ytan.
Vi får varje dag ta emot en ny bredsida och det en gång ståtliga skeppet är nog tyvärr bortom räddning nu, det blir till att bygga en stor flotte av de spillror som blir kvar som vi får försöka segla vidare på. Har vi tur kan vi i alla fall hålla näsan över vattennivån, inte mycket mer.
Kanske går vi mot global uppvärmning men ekonomiskt sett stundar vargavintrar framöver i generationer.
Nu är det väl inte bara ropen på en stark ledare, som har ökat. Utan framförallt har ropen från en stark ledare "Här är jag" ökat till ett crescendo. Det är den nyblivna S-medlemmen Anders Forss i Umeå, som hårdlancerar sig med halvreligiösa floskler, som "kärlek" och "girighet", och mytiska föreställningar om folkmajoriteten. Som fascister alltid har gjort.
Hur kunde en socialist, som Mussolini, bli fascist? Och vad betyder egentligen ordet national-socialist? "Riktiga" socialister vill inte gärna kännas vid den typ av "socialism", som Hitler skapade, men det var en stark offentlig sektor, statlig styrning och kollektivets (flertalets) totala överordning över individen (fåtalet).
De tiggande romerna ska slängas ut, utan hänysn till derasd rättigheter som EU-medborgare, och samerna ska fråntas betesrätten för sina renar, och svenskarna ska bli en minoritet i sitt eget land, genom massinvandring av 20 miljoner nya svenskar, så fort som de bara kan integreras, alla ska mixas till en enhetsras (som paradoxalt nog kommer att ha samma hudfärg som de tiggande romerna, och mångkulturen ska ersättas av en ny monokultur. Kulturella särarter ska inte bevaras, och alla ska tvingas att tala svenska.
Enligt egna påstående har denne världsförbättrare ett förflutet som bankchef i flera länder och skatteplanerarere åt diktatorer som Khadaffi och Mubabe samt åt rika malaysier. Malysia tycks vara förebilden, där man tydligen väljer en ny sultan, som styr enväldigt under mandatperioden, vart femte år.
Som blivande svensk sultan, känner Forss med fingret i luften, hur de politiska vindarna blåser, för det gäller ju att bli nominerad på valsedlarna, så att "flertalet" får en chans att rösta på honom. Därför hoppar grodor ur munnnen på honom, som att hävda att kvarvarande spanska kolonier i Afrika är euroepiskt territorium, där alla flyktingar som viill in i EU ska söka asyl, efter långa och extremt farliga resor från sina hemländer i bland annat Västasien.
Aningslöst har han dessutom flyttat in SD i Mittens rike, genom att haka på den socialdemokratiska ilskan mot Kd efter DÖ-fallet, genom att beskriva Kd som ett parti till höger om SD.Det enda felet han kan finna hos SD, är att partiet pratar för mycket om invandring. Om SD bara slutar med det, kan partiet accepteras, enligt det senaste beskedet från det nya socialdemokratiska partihögkvarteret i Umeå. Partiets rötter i den övervintrade nazismen´och det som finns bakom den demokratiska fasaden, tycks inte besvära.
Naturligtvis inte heller Jimmsie Åkessons framtrände i Jokkmokk, där han hällde bensin på brasan av konfliter mellan samer och vissa markägare i Norrland. Flertalet ("svenskarna") ska ju bestämma över fåtalet (samerna). Rätten att bedriva renskötsel ska ju inskränkas till egen ägd mark, och all kulturell särart ska ju utplånas. Såg ni Kalla Fakta i TV4 igår om trakasserierna mot samerna? Det är i den bruna myllan, som Jimmie Åkesson och Anders Forss värvar stöd för sin omgörning av Sverige.
Rasismen och rasförädlingsidéerna blomstar. Den ena vill bevara "den rena svenska rasen" (= renrasavel) och den andra vill skapa en ny och kulturellt rotlös blandras (=blandrasavel). Han har försökt sätta de sverigedemokrater, som troligen kommenterar på hans blogg, på det hala, genom att fråga om det selar någon roll vilken hudfärg ens biologiska avkomma får. Men inte sverigedemokrat gick i fällan. Inte sedan 1950-talet har socialdemokratiska politiker försökt bestämma över, eller "ge råd" om människors partnerval och fortplantning.
Forss skryter med att han har bott i flera länder, och fått nya impulser. Men själv är han ett exempel på att mjukare former av rasism, fascism och kulturell likritkning är fullt acceterade fenomen i andra länder. Och bland dem, som kommmer, inklusive hämvändande utlandssvenskar?
"Ett regeringsalternativ som söker stöd hos SD är ett otänkbart scenario - SD är ett parti ingen bör samarbeta med som läget ser ut för närvarande - Den dagen SD släpper invandringen som varande sin enda fråga kan saken dock komma i ett annat läge - dock tror jag att det är oerhört långt dit."
Svar från Anders Forss till kommentar från Jonny D 13 oktober 22.20 till inlägget "Ombilda regeringen". Men faktum är ju att SD försöker framstå som ett brett parti med program för de flesta politikområden, och dessutom finns ju partimedlemmar, som har gått med i SD huvudsakligen för att driva andra frågor än invandring. SD uppfyller alltså redan kraven, enligt den blivande S-ledaren Anders Forss, för att sitta i samma regering som S?!
I sin inställning till samerna är Forss t.o.m. mer extrem än SD:s Björn Söder, som blivit internationellt kölhalad för sitt uttalande att samer inte är svenskar fullt ut. Forss är däremot den starka ledare som vågar ta bladet från munnen och säga att urbefolkningarna ska skyllflaas undan, om de hindrar "utvecklingen". Det är så starka ledare i förebildsländerna gör.
Skicka en kommentar