I EskilstunaKuriren skriver Jesper Bengtsson i dag en krönika, ” Rasismen har förändrats”, om att rasister har tokfel.
Inte svårt att instämma i. Raser finns helt enkelt inte.
Bengtsson konstaterar också att verkliga rasister hittar man numera bara på de nätsajter där den yttersta, svarta högern huserar.
Trots det försöker han sig på att motivera varför även kloka människor anklagar främlingsfientliga för att vara ”rasister”.
För att komma förbi det knepiga kallar Bengtsson de ”riktiga” rasisterna för ”ärkerasister” och skriver:
”De lite smartare rasisterna har ändrat sitt sätt att argumentera. Forskarna brukar tala om det som kulturell rasism.”
”Den kulturella rasismen är svårare att bemöta, eftersom kulturer de facto skiljer sig åt.”
Bengtsson konstaterar också att verkliga rasister hittar man numera bara på de nätsajter där den yttersta, svarta högern huserar.
Trots det försöker han sig på att motivera varför även kloka människor anklagar främlingsfientliga för att vara ”rasister”.
För att komma förbi det knepiga kallar Bengtsson de ”riktiga” rasisterna för ”ärkerasister” och skriver:
”De lite smartare rasisterna har ändrat sitt sätt att argumentera. Forskarna brukar tala om det som kulturell rasism.”
”Den kulturella rasismen är svårare att bemöta, eftersom kulturer de facto skiljer sig åt.”
Vad jag inte förstår är varför man ska använda begreppet ”rasism” när det inte finns raser. Följaktligen finns det inte heller kulturella raser. Eller sociala eller ekonomiska raser.
Varför inte använda begreppet främlingsfientlighet så slipper man den märkliga konstruktionen ”kulturella rasister”?
Främlingsfientlighet är enligt min mening illa nog och värd att bekämpa med information, diskussion och upplysning.
Men ”rasism” är enklare att använda som skällsord och ordet sätter punkt för vidare diskussion.
Främlingsfientlighet är enligt min mening illa nog och värd att bekämpa med information, diskussion och upplysning.
Men ”rasism” är enklare att använda som skällsord och ordet sätter punkt för vidare diskussion.
Inlägg
2 kommentarer:
Det tål tydligen att upprepas. Raser finns. Att inse det är viktigt vid framtagande av t.ex läkemedel eftersom det finns stora skillnader mellan raserna hur vissa mediciner interagerar med kroppen.
Det här inlägget ska du ha en eloge för. Vi måste skilja mellan olika företeelser, som vi ogillar, och inte klumpa ihop dem. Vi ska inte hjälpa de riktigt fula fiskarna att gömma sig i allehanda grumliga vatten. Och dessutom är ju inte all kritik mot den förda politiken, eller alla förslag till lösning av diverse problem grumliga vatten.
Frågan om det finns olika (människo-)raser är en definitionsfråga. Det anses numera allmänt bland biologer att skillnaderna mellan olika s.k. människoraser inte är så stora, så att man kan tala om olika raser. Genetiska variationer finns. Å andra sidan talas det om både ras och hudfärg i antidiskrimineringslagstiftningen. Det går för långt när t.o.m. anti-rasister anklagas för rasism, för att de använder ett numera föråldrat (eller "inkorrekt") språkbruk.
Men det behövs tydliga defintioner för att skilja obahagliga företeelser åt. Det är skillnad mellan nazism, fascism och högerpopulism. ("Högerextremis" är väl närmast ett samlingsbegrepp för dessa företeelser). Men det blir förstås problem, när en företeelse låtsas vara någonting, som den i verkligheten inte är. SD grundades av nazister, men låtsas nu vara ett högerpopulistiskt parti av samma slag som Dansk Folkeparti, Sannfinnländarna och Fremskrittspartiet i Norge.
Rasism och Främlingsfientlighet är inte begränsad till de högerextrema rörelserna och partierna. Rasism och Främlingsfientlighet är inte heller samma sak.
Begreppet främlingsfientlighet är sammansatt av orden främling / främmande, som är en benämning på alla, som inte tillhör den egna allra närmaste släktkretsen. Till och med kusiner kan vara "främmande" (typ "Jag väntar främmande i kväll. Det är mina kusinbarn, som kommer på besök"), och "fientlig", som är betecknar en förhållandevis stark aversion. Det räcker inte att man svagt ogillar någon, utan det handlar om en önskan att det ska gå riktigt illa för "främlingen".
Rasismen är en hörnsten i nazismen, men är - eller har åtminstone varit - en komponent även i demokratiska rörelsers ideologi. Enligt uppslagsböcker kännetecknas rasismen av 1) Föreställningen att människor kan delas i olika raser. 2) Att det inte bara finns yttre, utseendemässiga rasegenskaper, utan även generella skillnader i intellekt och moral, så att det finns "högre" och "lägre" raser, 3) att de "högre" raserna har rätt att härska över de "lägre" raserna, och t.o.m. att utplåna dem "för deras eget bästa".
Av detta följer att man inte kan vara främlingsfientlig mot sig själv (visst finns personer som vill skada sig själva, men främlingsfientlighet handlar alltid, om de "andra"), men att man däremot kan vara rasist mot sig själv. Riktigt framgångsrik är rasismen när offren för rasismen själva tror att de tillhör en "lägre" ras.
Visst förekommer en uttalad främlingsfientlig hos vänsterextremister mot sverigedemokrater, kristdemokrater och "borgare" i allmänhet, vilket ofta försvaras genom att klumpa ihop alla till "fascister". I den förment anti-rasistiska propagandan utmålas etniska svenskar allt oftare som ett särdeles odugligt folkslag, som historiskt inte har uträttat något och som det är alla möjliga fel på. Vi är för dyra i uppfödning och blir alltför gamla för att vara lönsamma. Är det inte gammal högerpolitik, som har ompaketerats till vänsterretorik?
Såg du TV4:s Kalla Fakta i tisdags om trakasserierna mot renskötande samer? Det är ett praktexempel på främlingsfientlighet. Och i den främlingsfientligheten söker både SD och vissa norrländska socialdemokrater stöd. Se mina kommentarer till ditt förra inlägg. Ibland behöver det sopas framför egen dörr.
Skicka en kommentar