År 1884 beslöt American Federation of
Labour, AFL att kräva åtta timmars arbetsdag för sina 400 000 medlemmar från 1
maj 1886. För att genomdriva detta gick arbetarna ut i strejk. Sju av de
strejkande dömdes till döden men straffet ändrades till femton års
straffarbete.
På andra Internationalens första kongress i Paris 1889 föreslog den amerikanska
delegationen att första maj skulle bli den internationella arbetarrörelsens
manifestationsdag vilket också kongressen beslöt. Huvudparollerna för de första
1:a majdemonstrationerna var åtta timmars arbetsdag.
Det var ett internationellt krav och i slutet av oktober 1919 höll International Labour Organisation, ILO, (i dag ett FN-organ) – som består av representanter för arbetsgivare, löntagare och regeringar från de olika länderna – sin första arbetskonferens i Washington och där formulerades konventionsförslag om åtta timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka.
Denna viktiga arbetstidsförkortning genomfördes därefter i flera länder ungefär samtidigt. I Sverige fastställdes 48-timmarsveckan i lag 1920.
I dag har förstamajparollerna krympt till nationella partipolitiska krav. De kan möjligen samla aktiva partianhängare och fackliga ledare men intresserar knappast andra. Det blir också en smula löjligt då demonstrationerna ställer krav under socialdemokratiskt regeringsinnehav. Många har svårt att förstå vitsen med detta. Sakta men säkert håller deltagandet i förstamajdemonstrationerna också att tunnas ut.
Det var ett internationellt krav och i slutet av oktober 1919 höll International Labour Organisation, ILO, (i dag ett FN-organ) – som består av representanter för arbetsgivare, löntagare och regeringar från de olika länderna – sin första arbetskonferens i Washington och där formulerades konventionsförslag om åtta timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka.
Denna viktiga arbetstidsförkortning genomfördes därefter i flera länder ungefär samtidigt. I Sverige fastställdes 48-timmarsveckan i lag 1920.
I dag har förstamajparollerna krympt till nationella partipolitiska krav. De kan möjligen samla aktiva partianhängare och fackliga ledare men intresserar knappast andra. Det blir också en smula löjligt då demonstrationerna ställer krav under socialdemokratiskt regeringsinnehav. Många har svårt att förstå vitsen med detta. Sakta men säkert håller deltagandet i förstamajdemonstrationerna också att tunnas ut.
Uppslutningen var betydligt större under 1960-70-talen
kanske på grund av konkurrensen från vänster men också för att kraven blev
internationellt inriktade: Kamp för Vietnams folk och mot apartheid i Sydafrika
var huvudparoller.
Det fanns en ideologisk nerv i paroller och plakattexter.
Det fanns en ideologisk nerv i paroller och plakattexter.
Första maj är den internationella
arbetarrörelsens dag och demonstrationerna borde återgå till att vara
internationella manifestationer i första hand som ett stöd för alla dem som
ännu inte har fått 8-timmars arbetsdag i Asien, Kina, Afrika och som lider
under samma vidriga arbetsförhållanden som de svenska löntagarna för 100 år
sedan.
Inrikespolitiska krav uppmärksammas under årets övriga dagar.
Löntagarna världen över och den internationella löntagarsolidariteten bör särskilt och uttryckligt uppmärksammas den första maj.
Den globala solidariteten är i dag viktigare än någonsin.
Inrikespolitiska krav uppmärksammas under årets övriga dagar.
Löntagarna världen över och den internationella löntagarsolidariteten bör särskilt och uttryckligt uppmärksammas den första maj.
Den globala solidariteten är i dag viktigare än någonsin.
1 kommentar:
2015 och fortfarande har vi ett kungahus som ärver sin oficiella position, status och förmåner med blodets mystik. Skandal helt enkelt
Slutligen :
”Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter dignar ner.”
Mer relevant än någonsin.
Skicka en kommentar