Tisdag 141202. Regeringen S och Mp får inte igenom sin
budget i riksdagen. Den borgerliga majoriteten Alliansen och SD röstar emot.
Onsdag 141203. Riksdagen röstar igenom alliansens budget medan
S, Mp och V lägger ner sina röster.
Resultat: Kris i den svenska politiken och extraval i mars
2015.
De flesta kommentatorerna (särskilt borgerliga
ledarskribenter) skyller den uppkomna situationen på Löfvens klantighet, oerfarenhet
och/eller brist på kunskap om politiskt förhandlingsarbete.
Regeringen skyller på att alliansen inte tagit Löfvens utsträckta hand utan i stället vägrat samarbeta.
SD, som givit upphov till situationen, säger inte så mycket men gnuggar händerna.
Den s.k. ”vänstern” som före valet kände starka vänstervindar är som bortblåsta av högervindarna.
SD, som givit upphov till situationen, säger inte så mycket men gnuggar händerna.
Den s.k. ”vänstern” som före valet kände starka vänstervindar är som bortblåsta av högervindarna.
Mycket talar för att situationen efter extravalet inte kommer
att bli så olikt den som förelåg efter valet 2014.
Möjligen kommer en del väljare som i september gick från
moderaterna och socialdemokraterna till SD att i mars återvända till de stora
partierna.
Valdeltagandet kommer att bli lägre i mars än i september.
Valdeltagandet kommer att bli lägre i mars än i september.
Några andra avgörande förändringar kommer inte att ske, och
det parlamentariska läget blir alltså i stort sett oförändrat.
Jag anser därför att regeringen borde bjuda in till en
flerpartiregering ungefär som den i Finland.
Där består regeringen av Samlingspartiet, Finlands
Socialdemokratiska parti, Svenska folkpartiet i Finland och Kristdemokraterna i
Finland. Gröna förbundet lämnade regeringen den 26 september 2014. I statsminister
Stubbs regering ingår 17 ministrar.
För att åstadkomma en flerpartiregering krävs förhandlingar
där Alliansen måste vara beredd på att lösa upp sitt inre samarbete för att
kunna delta. För att åstadkomma det måste den nuvarande regeringen kompromissa
på en del viktiga punkter. Bl.a. måste förbudet mot vinster i välfärden luckras
upp, förbifarten kring Stockholm måste sättas igång.
Vilka krav allianspartierna tvingas ge efter på kommer att visa sig i förhandlingarna.
Vilka krav allianspartierna tvingas ge efter på kommer att visa sig i förhandlingarna.
Hur som helst blir det svårt att driva en renodlad vänsterpolitik
mot en borgerlig politisk majoritet.
Inlägg
3 kommentarer:
Det enklaste vore att låta alliansen få ta över regeringsmakten, alliansen är större än S+Mp, det är alliansens budget som är vald och de har betydligt större förmåga att finna majoritet för enskilda frågor där de kan söka stöd hos S i vissa frågor, Mp i andra och SD i vissa.
LÖfven tänker dock inte på Sveriges bästa, han kämpar istället till varje pris för att få behålla makten i sedvanlig tradition.
Jag hoppas att Förbifarten stoppas för gott, och att de statliga pengarna, om de finns, används till följande:
1) Essingeleden bör byggas ut så att det blir fyra körfält i båda riktningarna, mot i nuläget bara tre i norrgående rikting.
2) Hjulstabron på väg 55 mellan Enköping och Strängnäs bör ersättas med en tunnel under Mälaren. En ny och genare sträckning byggs mellan Hjulsta och Litslena öster om Enköping, vilket skulle ge avsevärt kortare körtider mellan södra Mälardalen och västra samt norra Storstockholm, vilket skulle avlasta genomfarterna inne i Stockholm.
3) Dubbelspårig järnväg mellan Kolbäck och Valskog i västra Mälardalen, för bättre flyt mellan Stockholm och Örebro.
4) Hastighetshöjande åtgärder på södera Mälarbanan Eskilstuna - Valskog.
5) Nytt järnvägsspår i läget Stäket Rotebro, c.a 8 km, byggs mellan Västeråsbanan och Uppsalabanan, för bättre framkomlighet för Arlandatågen på den sistnämnda banan. När pågående utbyggnad till fyra spår på Västeråsbanan söder om Stäket är färdig kommer denna bana att ha bra med överkapacitet.
6) Att Arlanda inte skulle ha kapacitet att husera Bromma-flyget är rena dumheterna. Men om så behövs kan ju några hundra miljoner reserveras för ytterligare satsningar på terminaler och flygledning.
Vill man slippa liknande trubbel i regeringsbildningssammanhang så är det bara att ändra grundlagen och införa "den schweiziska ordningen" även hos oss: de fyra största partierna tvingas bilda regering efter varje val. Det pågår aldrig någon jakt på koalitionspartner i Schweiz efter ett val. Varje parti går till val med eget program. Efter väljarnas dom, enligt valutslaget sätter sig de fyra största partierna vid bordet och regerar tillsammans. Landets intressen kräver ju långsiktigt hållbara kompromisser, inga återställare enligt svensk praxis.
Efter höstens val skulle S, M, SD och MP ha fått denna uppgift i Sverige och vi skulle inte ha någon regeringskris f n.
Det är lika bra att vänja sig vid SD i politiken för alla. I värsta fall kan ju annars gå så som t ex i Danmark med Dansk Folkeparti: de är idag Danmarks största parti. Finns det alternativet i Löfven's eller Batra's m fl huvud?
MVH Karl
Skicka en kommentar