I historien har Åland befunnit sig i spänningsfältet
mellan Ryssland och Sverige/Finland.
1809, vid freden i Fredrikshamn, tvingades Sverige avträda
Åland och Finland till Ryssland. Ryssarna började befästa Åland mot Sveriges
protester.
Märkligt nog var det under det s.k. Krimkriget som
Åland än en gång kom i fokus. Krimkriget fördes 1853-1856 mellan Ryssland mot
Frankrike/England.
De senare lyckades 1854 spränga den ryska befästningen vid Bomarsund på Åland och erbjöd Åland till Sverige. Sverige vågade under rådande neutralitet inte ta emot erbjudandet. Men vid fredsförhandlingarna 1856 gjorde Sverige anspråk på Åland.
Ryssland vägrade att gå med det. Istället skrevs det så kallade Ålandsservitutet in i fredsavtalet enligt vilket inga befästningar skulle få uppföras på Åland.
De senare lyckades 1854 spränga den ryska befästningen vid Bomarsund på Åland och erbjöd Åland till Sverige. Sverige vågade under rådande neutralitet inte ta emot erbjudandet. Men vid fredsförhandlingarna 1856 gjorde Sverige anspråk på Åland.
Ryssland vägrade att gå med det. Istället skrevs det så kallade Ålandsservitutet in i fredsavtalet enligt vilket inga befästningar skulle få uppföras på Åland.
Men kort efter att första världskriget brutit ut
började ryska trupper överföras till Åland. Eftersom västmakterna nu var
Rysslands allierade mot Tyskland tillät de befästningen trots överenskommelsen
i fredsavtalet.
I november 1917, kort efter oktoberrevolutionen i Ryssland,
proklamerade den nya kommunistregeringen Finlands självständighet. Åland
tillhörde då Finland.
På Åland genomfördes en folkomröstning, i form av en
petition riktad till Sveriges kung och folk, om Ålands framtida status. 95
procent av de röstande skrev under på att ”den åländska befolkningens innersta
önskan och fasta vilja är att ernå landskapets införlivande med Sveriges rike.”
Tvisten om Åland fortsatte.
Tvisten om Åland fortsatte.
Under finska inbördeskriget 1918 landsteg svenska trupper på Åland för att intervenera mellan ryska trupper som fortfarande fanns stationerade på öarna och de
vita och röda styrkor som anlände över isen från Finland. Inom några veckor
hade dock tyska trupper ockuperat öarna på begäran från den vita
regeringen.
Så småningom hänsköts tvisten om Åland till Nationernas
Förbund.
1921 beslöts att Åland skulle förbli
en del av Finland som en autonom region. Finland blev tvunget att garantera
befolkningen rätten till det svenska språket, sin inhemska kultur och sina traditioner. Ett internationellt avtal
deklarerade samtidigt Åland som en neutral och demilitariserad zon.
Det svenskspråkiga Åland har idag ett omfattande självstyre inom republiken Finland och de ålänningar som vill tillhöra Sverige existerar knappast.
Det svenskspråkiga Åland har idag ett omfattande självstyre inom republiken Finland och de ålänningar som vill tillhöra Sverige existerar knappast.
Om man nu kan lära av historien kan
det kanske finnas lärdom för dagens Krimkonflikt i Ålands historia.
Inlägg
4 kommentarer:
Skillnaden är att Karlskrona ligger i Blekinge, som sedan länge är införlivat med Sverige. Åland har ingen militärstrategisk betydelse för Sverige. Sveriges enda militära intresse för Åland är att slippa ha främmande militär på Åland. Om Åland hade varit svenskt hade det säkert höjts röster idag om svensk militär närvaro på Åland, och Sverige hade därmed tvingats splittra sitt underdimensionerade försvar ännu mer. Jämför Gotland.
Krimborna själva verkar mena att överlämnandet av Krim från Ryssland till Ukraina 1954 var olagligt. Detta beslöts enväldigt av en diktator, som själv var född i Ukraina, i strid med Sovjetunionens konstitution.
Lagligheten hos åtgärder under sovjettiden, måste väl ändå bedömas enligt dåvarande sovjetisk lag? Vilka lagar annars? Tsarrysslands lagar?
Vi borde kanske även ogiltigförklara den norska folkomröstningen (för en sådan hölls väl?) om utträde ur unionen med Sverige? Norge borde kanske ha förblivit en autonom (för det var Norge, som hade en mycket hög grad av självständighet) del av det svenska konungariket?
Lars Flemströms har alltså själv åkt till Krim för att genomföra en undersökning för att styrka sitt påstående "Krimborna själva verkar mena att överlämnandet av Krim från Ryssland till Ukraina 1954 var olagligt".
Om nu ovan skulle stämma, varför kom inte frågan upp redan i samband med Sovjetunionens kollaps för ca 25 år sedan? Man måste vara blind om man inte ser sambandet med att Putins lakej Janukovytj störtats av folket. Dessutom har den nuvarande övergångsregeringen för Ukraina inte ifrågasätt den tidigare överenskommelsen med Ryssland om att dessa får ha sina flottbaser där.
Vi kan även se hur det hållits masssprotester mot diktator Putin i Moskva sedan han började agera militärt mot Ukraina.
Frågan kom upp redan i samband med Ukrainas självständighetsförklaring 1991 och flera gånger därefter, med amerikanska styrkedemonstrationer och ohållbara kompromisser som följd. Jag har inte gjort något tvärsäkert påstående om Krimbornas åsikter. Därför använde jag formuleringen "Krimborna själva verkar mena..."
Jag har ingen anledning att tvivla på att överlämnandet av Krim från Ryssland till Ukraina 1954 stred mot Sovjetunionens konstitution. (Men om någon kan bevisa att jag har fel på den punkten kommer jag att ändra mig.) Vilken konstitution borde ha följts om inte Sovjetunionens? Tsarrysslands? Krim tillhörde väl Ryssland även under tsarernas tid?
Att ockuperade länder, t.ex. de baltiska staterna, som har varit suveräna stater, inte ville tillhöra Ryssland ens efter diktaturens fall, kan jag förstå. Och samma sak med västra Ukraina, som tillhörde Polen till 1939.
Men vill verkligen alla områden, som alltid har tillhört Ryssland eller har tillhört Ryssland lika länge som Skåne har varit svenskt, utträda ur Ryssland för att man inte gillar den ryska regeringen?
Hela Ryssland borde kanske utträda ur Ryssland? Och vi svenskar borde naturligtvis förklara Sverige självständigt från Sverige eftersom vi vill byta ut statsministern.
"Hela Ryssland borde kanske utträda ur Ryssland?"
Om det skulle innebära att man blev av med Putin vore det högst önskvärt.
Skicka en kommentar