Demokrati, kapitalism och utveckling

 Dambisa Felicia Moyo (född 2 feb 1969) är en zambiskfödd ekonom som analyserar makroekonomin, hur bistånd påverkar mottagarna och andra globala frågor. Hon är författare till bl.a. "Dead Aid - Why Aid is not working and how there is another way for Africa", (2009).

Hon intervjuas av Louise Andrén Meitoni gårdagens SvD Näringsliv. (finns inte på nätupplagan) Ur intervjun:

”På senare år har hon fokuserat mycket på Kina. Hon säger att Kinas styrelseskick med statskapitalism och nedprioriterad demokrati kommer att inspirera och påverka allt fler tillväxtländer. Länder som då sväng­er bort från idén med demokrati och privat kapita­lism. Det vore ett skifte i tankesätt som skulle på­verka världshandeln, utländska investeringar, inkomstskillnader och tillgångspriser, säger hon.

– Jag tycker att det är fel att tänka att politik och ekonomi är något statiskt. I stället bör man tänka vilket system som är bäst under en ekonomisk utvecklingsperiod. Kinas regering försöker få 1,3 mil­jarder människor ur fattigdom och för det har stats­kapitalismen fungerat bra.”

”Demokrati utvecklas inte över en natt, säger hon och därför kan demokratifrågan få stå tillbaka när tillväxtländer först prioriterar mat, rent vatten, minskad fattigdom och infrastruk­tur.”

– Vi skulle vilja se en miljard kineser som köar för att få rösta. Men det tar tid att skapa demokratiska processer. Det finns demokratiska strukturer på plats på lägre nivåer i det kinesiska samhället. Jag tycker att vi ska ge Kina tid.”

Eller, som Bert Brecht formulerade det, ”Först kommer maten, sen kommer moralen”

Att demokrati inte byggs på en dag eller går att i en handvändning går att överföra från ett land till ett annat vet väl de flesta. Ändå kräver vi att utvecklingsländer ska genomföra demokratiska val för att få ta del av våra rikedomar.

Problemet är att demokratin inte bara kräver politiska formaliteter som val och konstitutionella regler. Demokratin bygger först och främst på en lång utveckling av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och skyldigheter formerade och manifesterade i fria intresseorganisationer som balanseras mot varandra. Där måste finnas tillit mellan enskilda medborgare och olika grupper och till makten.

Sedan kommer de demokratiska formaliteterna av sig själva.

Den bolsjevikiska sovjetkommunismen som trodde sig ersätta kapitalismen med socialistisk planekonomi skapade i själva verket ett ekonomiskt Frankensteins monster, en avart av byråkratisk statskapitalism. Den var dödsdömd i en kapitalistisk värld.

I Kina finns ingen formell demokrati, fria intresseorganisationer förbjuds, yttrandefriheten existerar inte. Kina är en partidiktatur.

Men genom att diktaturen accepterar en fri marknad och kapitalism har den släppt loss krafter som i bästa fall kan skapa förutsättningar för demokrati.

Risken är att den råa kapitalismen tar över och stryper utvecklingen mot demokrati.