Kulturens rika och fattiga

I söndagens SvD kunde man, intill varandra, läsa två notiser.

Den ena handlade om den ekonomiska krisen i Storbritannien och berättar att Newcastle i norra England planerar att dra in sin kulturbudget helt och hållet. Bland annat ska tio bibliotek stängas och välrenommerade Theatre Royal tvingas spara närmare sju miljoner kronor per år.

Den andra artikeln berättar att en originalaffisch med Musse Pigg auktionerades ut för drygt 6,6 miljoner. Affischen från 1928, som visar en leende välbekant mus som vinkar med sin vita handske, är en av de tidigaste Musse Pigg-affischerna som skapats.

I oktober blev tyske Gerhard Richter världens dyraste nu levande konstnär, när en av hans målningar klubbades för 242 miljoner kronor på en auktion i London.

Det berättar i dag SR P1 Kulturdokumentär i ett inslag om ”Konsten och miljarderna – om konstmarknad ochvärldsekonomi”

 
Hur är det möjligt att en målning kan säljas för 242 miljoner kronor? frågar sig programproducenten.
Trots de senaste årens alla ekonomiska kriser fortsätter konstmässorna att öka i antal och priserna på de mest eftertraktade konstverken att slå nya rekord varje säsong. 

Det finns alltså gott om pengar inom kulturområdet.

Men de stora pengarna finns inom den privata kapitalmarknaden medan den offentliga skattefinansierade kulturen svälter. Det här är en världstrend av en växande klyfta mellan privat och offentligt.

Någon logik är svår att finna i förhållandet.