onsdag 11 oktober 2017

Nobels ekonomipris får en knuff

 Årets ekonomipris till Alfred Nobels minne går till Richard H Thaler. Han får priset för sina insatser inom området ”beteendeekonomi”. Det handlar bland annat om hur människor väljer i ekonomiska frågor.
En av hans slutsatser är att människan ofta faller för kortsiktiga frestelser på bekostnad av långsiktiga beslut.

”Richard H. Thaler har utvecklat analysen av ekonomiskt beslutsfattande med psykologiskt välgrundade antaganden. Genom att undersöka konsekvenserna av begränsad rationalitet, sociala preferenser och bristande självkontroll har han visat hur dessa mänskliga karaktärsdrag styr såväl individuella beslut som utfall på marknader på ett förutsägbart sätt.” skriver Kungliga Vetenskapsakademien i sitt pressmeddelande.


När det gäller ”beteendeekonomi” handlar det bland annat om att undersöka hur människor reagerar på ”nudging”, knuffar, i olika riktningar.
Är det inte vad reklammakarna har sysslat med i snart hundra år?
”Beteendeekonomin” är i varje fall en välgörande reaktion mot de ekonomer som hävdat att nationalekonomin kan beskrivas i matematiska formler och kalkyler. Ofta beskrivs den matematiska metoden som den enda vetenskapliga metoden för att hantera de ekonomiska problemen.
Det är långt mellan matematik och psykologi.

Samhällsekonomi verkar alltså vara beroende av både psykologi, matematik, sociologi, statsvetenskap, historia, filosofi, politik och många andra vetenskaper.
Frågan är om samhällsekonomi överhuvudtaget är en vetenskap.

I varje fall kan man misstänka att de nationalekonomiska teorier och hypoteser som politiker brukar hänvisa till inte ger några säkra och tillförlitliga recept för samhällsplanering.

För övrigt är inte heller ekonomipriset något riktigt nobelpris. ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” instiftades först 1968.





7 kommentarer:

Jonny sa...

Jag tycker inte ekonomi har den vetenskaplig höjd som behövs för att det skulle kunna belönas med ett sådant pris. Det smutsar ner nobelpriset att dela ut ett i ekonomi.

Fredspriset är ett annat pris som man bara kan skaka på huvudet åt, i så många fall har det delats ut till människor som definitivt inte förtjänat ett sådant pris.

Lars sa...

Ekonomipriset till Alfred Nobels minne instiftades 1968 på initiativ av Gunnar Myrdal, som själv fick priset 1974. Sveriges Riksbank anslog pengar till den fond, vars avkastning går till pristagarna. Myrdal, som under 1960-talet var utsatt för svidande kritik både från extremvänstern, anförd av sonen Jan Myrdal och den s-märkta professorn i statskunskap Nils Elvander, för boken Asian Drama respektive kvardröjande sympatier för högernationalisten Rudolf Kjellén, behövde nobelstatus för att sin egen flera gånger nedsolkade verksamhet en aura av nobelklass.

Kjellén är högaktuell idag som inspiratör till den mer salongsmässiga nationalism, som SD har gjort till sin ideologi efter fjärmandet från nazismen under andra hälften av 1990-talet. De flesta SD-medlemmar har troligen aldrig hört talas om Kjellén, som kan sägas vara den förgrundsfigur för SD som Marx är för S och 1700-tals filosoferna är för L. Enligt Jan Myrdal har Asian Drama mer präglats av Kjelléns idéer än av Marx och Keynes´.

Denna preferens för Kjellén förefaller märklig för en person, som varit ledande socialdemokratiskt politiker i över 40 år, när Asian Drama - som bortförklarade fattigdomen i Sydostasien och Vietnamkriget som något slags grekiskt drama. (Vars huvudmotiv brukat vara att gudarna eller ödet drev människorna i fördärvet genom att människors handlingar fick motsatt effekt mot den avsedd.) Men Myrdals egen karriär som en politisk anpassling, som aldrig lyckats anpassa sig helt, ger besked.

Gunnar och Alva Myrdal, som under 1920-talet hade drivit projekt för kollektiv barnuppfostran och en nytt slag av hyreshus för detta ändamål, gick med i Socialdemokraterna först efter partiets succéval 1932. Redan året därpå - samma år som Hitler gjorde sig till diktator i Tyskland - utkom makarna Myrdals bestseller Kris i befolkningsfrågan, där de bl. a. skrev att det i varje samhällsklass finns "en bottenstats av individer som saknar existensberättigande", vilket var ett slag på käften för överklassen och kittlade revanschlustan hos delar av underklassen. Även inom överklassen finns en bottensats!

Socialdemokraterna var då fortfarande ett arbetarparti, med så stor brist på akademiker som behövdes till de högre ämbetena i staten, så att man hade ett till ren naivitet gränsande överseende med de egentliga sympatierna hos de akademiker som skaffade partibok. Redan Bengt Lidforss, som var den första socialdemokratiska professorn, drev kravet på tvångssterliseringar. Så även statens "sinneslöhetsinspektör" Alfred Petrén, som var riksdagsman för S under 1910-talet. De sådde rasbiologins draksådd inom partiet.

När Rasbiologiska institutets grundare och chef Herman Lundborg tick i pension 1936, utsåg Gunnar Myrdal, som egentligen var nationalekonom till professionen med orakel inom partiet i alla vetenskapliga frågor, Gunnar Dahlberg till ny chef. Medan Lundborg hade förordat "positiv eugenik" (d.v.s arrangerade parningar mellan kvinnor och män med önskade anlag) förespråkade Dahlberg, stödd av Myrdal, "negativ eugenik" (d.v.s. slumpmässig med selektiv avel genom tvångssterilisereingar). Tack vare sitt politiska inflytande över nobelprisen l förmådde Myrdal nobelkommitstén vid KI att ge medicinpriset till den amerikanska kommunisten Herman Muller, som lämnat USA i början av 1930-talet för en forskartjänst i Tyskland, varifrån han flytt till Sovjetunionen, där hans människoavelsidéer inte föll i god jord hos Stalin, som stödde en annan vetenskaplig bedragare. Trofim Lysenko. (forts)

Lars sa...

(forts) Ekonomipriset är alltså inte enda exemplet på att Myrdal har använt nobelprisstatus för att ge vetenskapligt sken åt sina egna politiska analyser. 1944 utkom Gunnar Myrdals bok Varning för fredsoptimism, där han beskrev Tysklands nära förestående nederlag i världskriget i mycket mörka färger och Englands väntade dominans i världspolitiken som en värre katastrof än om Tyskland hade vunnit kriget. Hoppet stod till Sovjetunionen, vars kommunistiska system behövde reformeras. Jag har läst boken.

Myrdal var handelsminister i Erlanders regering 1945-1947. Han anses ha varit pådrivande bakom baltutlämningen 1946, och det anses att han offrades av Erlander för att blidka den borgerliga oppositionen inom landet. Men det är mer troligt att han tvingades bort av England p.g.a. sin uttalat fientliga inställning till detta land och hans nästan lika uttalade sympatier förtvå av 1900-talets värsta diktatorer, Hitler och Stalin. Vilken väg skulle det neutrala Sverige välja efter kriget?

Det råder mycket delade meningar bland forskare idag om Kjellén, som menade att han själv bara var en forskare, som beskrev det historiska skeendet under sin samtid, "vad som sker" snarare än "vad som bör ske". Men han ogillade inte alls skeendet, utan skrev att räddningen efter monarkiernas fall var "en folkhövding" som själv var sprungen ur de breda folklagren och skulle förverkliga den "sanna folkviljan".

Jag har själv läst statskunskap för Elvander, som menar att Kjellén ”var en av de politiska tänkare som förebådade nazismens ideologiska överbyggnad men inte dess fundamentala brytning med den västerländska kulturtraditionen”. Jag var då medlem i den svenska FNL-rörelsen och minns kritiken mot Asian Drama, som utan tvekan har påverkat Olof Palmes kritik mot USA:s krig i Vietnam, som en tragedi som ingen egentligen önskat.

Det är kanske dags för socialdemokratin att göra upp med arvet efter Myrdal? Går det att avskaffa ett så kallat nobelpris?

Lars sa...

Det är naturligtvis lättare att manipulera ekonomipriset än de i egentlig mening vetenskapliga nobelprisen. Men inte ens de undgår kritik. Vad gäller priserna i de s.k. exakta vetenskaperna, handlar dock kritiken mest om att priset har gått till fel mottagare, exempelvis att priserna till tyska forskare gick till icke-judar i stället för till judar. Samt att pristagare, som varit knutna till de fem mest prestigeladdade universiteten i USA har fått sina pris tio år tidigare (sett till både pristagarnas ålder och tiden från de nobelprisbelönade upptäckterna) än genomsnittet för andra nobelpristagare.

Karolinska Institutet som utser nobelpristagare i medicin har nyligen skakats av ett vetenskapligt bedrägeri (Paulo Macciarini-affären), som borde få oss att ifrågasätta institutets förmåga eller vilja att rätt bedöma vetenskapliga prestationer. Har nobelpriset givit KI en vetenskaplig status som institutet inte borde ha? Vid minst tre tillfällen har medicinpriset gått till "upptäckter" som ö.h.t. inte har fört läkarvetenskapen framåt. Och då har jag inte inräknat priset till Herman Mullers chef inom den genetiska forskningen T H Morgan 1933. Det är känt att Rasbiologiska institutet hade ett finger med i valet av pristagare.

Det är alltså intressant att samma forskning, som användes för att rättfärdiga den svenska (och tyska) rasbiologin, belönades med nobelpris både samma år som nazisterna tog makten i Tyskland OCH året efter det att nazisterna hade förlorat makten i Tyskland. Det enskilda år då flest tvångssteriliseringar utfördes i Sverige var inte - som man kanske kunde tro - något av krigsåren, utan 1953.

Detta är naturligtvis ett solkigt kapital i den svenska socialdemokratins historia, men de ledande professorerna var före krigsslutet nazister och efter kriget liberaler. De mest entusiastiska politikerna var bondeförbundare / centerpartister. De hänfördes av professorernas resonemang, som var i det närmaste identiskt med avelsplaneringen inom lantbruket. SD fanns inte på den tiden, men partiets föregångare. Kjellén dog redan 1922, men han hade många anhängare inom den högernationalistiska rörelse, som under 1930-talet alltmer närmade sig nazismen.

De flesta offren för rasbiologin, räknat i antal individer, var etniska svenskar. De flesta offren, räknat i relativa tall, procent av hela folkgruppen tillhörde resadefolket (tattarna), som ansågs vara en "blandras" mellan etniska svenskar och zigenare. Att de flesta offren var etniska svenskar eller av svensk härkomst är en sak, som nutida "pk"-debattörer försöker bortförklara. I stället utmålasd svenskar, särskilt inom samma socialgrupper som de tvångssteriliserade, för att vara "rasister". Medan samhällets elit slår sig för bröstet och påstår sig vara anti-rasister.

Jag vill gärna anknyta till det förra diskussionsämnet om tiggeriet. Som omhuldas så starkt av våra självutnämnda anti-rasister. Som påstår sig värna om alla människors lika värde. De kämpar med näbbar och klor för att unga. friska och företagsamma unga män, som har haft en säker tillflyktsort i Iran, ska få stanna i Sverige och åtnjuta det svenska välfärdssamhällets alla förmåner, som de själva inte har bidragit till på minsta sätt.

Samtidigt som de menar att de tiggande romerna från Rumänien, som faktiskt har en mörkare hudfärg än dessa ljushyade afghaner, ska leva på tiggeri-inkomster och i ren misär. Och hur mycket programtid har inte SVT givit dessa afghanska unga män i jämförelse med de könsstympade somaliska flickorna, 15 och 17 år gamla, som också ska utvisas?

När vi faktiskt inte kan hjälpa alla människor i hela världen, vilka har det svårt på ett eller annat sätt, vilka ska vi då hjälpa? Och hur? Och vilka är moraldomarna, som nu skäms för att vara medlemmar i det Socialdemokratiska partiet, inte för det som hände under Gunnar Myrdals tid som vetenskapligt orakel, utan p.g.a. det som sker nu?

fjellis sa...

Det slår mig att samma brister i människors val när det gäller ekonomi måste finnas även när det gäller politiska frågor. Vi har inte helt rationella, vi har inte alltid full kunskap om de faktorer som borde påverka våra beslut. Trots detta anser de flesta att demokrati är det bästa vi kan göra. Samma slutsats borde kunna dras vad gäller marknadsekonomi, den har brister, men den har klara fördelerar framför de kända alternativen.

Jag får vatten på min kvarn vad gäller att det är farligt att samla för mycket makt hos enstaka grupper. Politiken behöver balanseras av näringslivet.

Mario Matteoni sa...

Håller med dig fjellis. Men vill tillägga när du skriver "Politiken behöver balanseras av näringslivet".
Och vice versa.

Lars sa...

Nobelprisen i ekonomi och medicin samt fredspriset är i sig som en grekisk tragedi. Nobelprisen i medicin 1933 och 1946 tjänade inr2raikespolitiska syften i Sverige, nämligen att lura riksdagsledmöterna att den svenska folkrasen hotades inavelsdegenation och måste räddas genom eugenik "som är ett finare ord för människoavel). Frespriset har upprepade gånger givits till krigförande politiker, som har sagt något om "fred" utan att de ens har avslutat krigen. Den senaste skandalen var fredspriset till Obama, som styrkt av priset inledde drönarattackerna mot civila i Pakistan.

Eftersom Gunnar Myrdal världen över uppfattades som något slags socialist och och anhängare av Keynes (vars idéer han - och f. ö- även folkpartiledaren under 1950-talet Bertil Olin, stödde9, gavs ekonomipriset till 1976 till Milton Friedman, som var en extrem "nyliberal".Endast två år efter att Myrdal själv fått det av honom själv instiftade ekonomipriset. Årets (2017) ekonomipris till Richard H Thaler är en direkt motsägelse till Friedmans teorier. Friedmans specialitet som "forskare" var konsumenters beteende, som enligt Friedman är identiskt med de ekonomiska beslut som tas av företagsledare i storföretagen.

Det är som om fysikpriset skulle ges till en forskare som hävdar att jorden är platt för att 40 år senare ges till en forskare som påstår att jorden är rund. Ekonomipriset belönar alltså snarare båda sidor i en pågående diskussion är verkliga upptäckter. Friedmans ande vilar fortfarande över den svenska inrikespolitiken och i synnerhet över de borgerliga partierna. Friedman, vars idéer fick nobelprisstatus endast tre år efter militärkuppen i Chile 1973, var arkitekten bakom militärjuntans ekonomiska reformer.

Diktatorn, general Augusto Pinolchet, trodde säkert att han hade räddat Chile från en ännu värre katastrof än tortyren och morden på vänsteranhängare och andra oppositionella, för det hade ju Kungliga vetenskapsakademin (i det dittills socialdemokratiskt styrda Sverige (som bara en månad tidigare hade fått sin första borgerliga regering på 44 år) intygat genom att ge ekonomipriset till Friedman. Friedman kunde alltså inte ha fel. Trots detta tvingades Pinochet kort efter kuppen att avskeda en av Friedmans medarbetare. Som var för extrem t.o.m för militärjuntan.

Vänsterdebattören Naomi Klein har skrivit följande i The Guardian: "Milton Friedman did not save Chile. Ever since deregulation caused a worldwide economic meltdown in September '08 and everyone became a Keynesian again, it hasn't been easy to be a fanatical follower of the late economist Milton Friedman. So widely discredited is his brand of free-market fundamentalism that his admirers have become increasingly desperate to claim ideological victories, however far fetched." www.theguardian.com/commentisfree/cifamerica/2010/mar/03/chile-earthquake

Eftersom ekonomipriset inte är ett av de ursprungliga nobelprisen enligt Alfred Nobels testamente, bör Sveriges regering och riksdag ta mot till sig och avskaffa detta pris. De fonderade pengarna, skänkta av Sveriges Riksbank, bör doneras till offren för militärdiktaturen i Chile.