Om man skalar bort ytterligheterna i välfärdsdebatten –
å ena sidan kravet på förbud mot privata företag i vården och å andra sidan ”privatisera
mera” – så måste politikerna (och väljarna) ta ställning till frågan hur välfärden
ska finansieras.
Kan kvalitet och humanitet i vården ökas, eller åtminstone
bibehållas på nuvarande nivå, utan att utgifterna ökar?
Kommer samhällsresurserna räcka till för att betala
behoven inom välfärden?
”Finansiera
välfärden med avgifter, föreslår Richard Murray, tidigare chefsekonom på Statskontoret och liberalpolitiker, i en debattartikel i DN.
Murray utgår från att behoven kommer att öka och att
skatteresurserna inte kommer att räcka för att täcka behoven.
Somar
Al Naher avfärdar den ”alarmistiska jargongen om framtidens utmaningar med
en åldrande befolkning”. Hon hänvisar till fackförbundet Kommunals rapport ” Välj välfärdenvi har råd!”.
”Den slår fast att den demografiska utmaningen är
överdriven. Liksom kostnadskalkylerna kopplade till den.” säger Somar Al Naher.
Men
läser man rapporten finner man en hel del reservationer och förenklingar som
inte gör den kritiske läsaren övertygad om att slutsatserna är riktiga.
Från många socialdemokratiska kommentatorer hörs också uttalanden
som t.ex. Folkbladets Fredrik Janssons att ”det är skönt att läsa fackförbundetKommunals rapport”
Vad jag saknar är en vetenskaplig undersökning av
problemet inte rapporter som bekräftar mina förutfattade meningar.
På bloggen ”Framtidens välfärd” skriver Sören Häggroth ”Dendemografiska utmaningen: Hur ska framtidens välfärd organiseras och finansieras?”hittar men en mer nyanserad bild av problemen.
Inlägg
4 kommentarer:
Mycket tyckande och lite vetenskap i valårstider. Det är väl så det ska va ?
Varför oroar du dig för något som kommer att ske tidigast efter 2035? Har inte var tid nog av sin plåga? Visst är det bra med framförhållning, men... Det handlar ju uppenbarligen om att skapa förvirring om vad som kan hända i en avlägsen framtid för att få stöd för impopulära åtgärder i nuläget.
Demografi har funnits som begrepp och vetenskap sedan 1920-talet, då man upptäckte ett fenomen, som kallas demografisk transition, d.v.s att befolkningens åldersmässiga sammansättning förändras över tid i ett land som ökar sin välfärd. Minskad barnadödlighet leder till att landets medelålder sjunker. Minskad dödlighet bland äldre leder till ökad medellivslängd.
Varför utmåla denna i grunden positiva utveckling, till en katastrof och kalla detta - som har pågått sedan 1700-talet - för "demografisk bomb"? Den enda förklaringen är att den politiska debattens trendsättare har upptäckt ett "nytt" begrepp, som trots att det är gammalt har varit relativt okänt bland politiska beslutsfattare, som kan påluras förhastade beslut, som är negativa speciellt för äldre. Det är ju de äldre, som framställs som hotet mot välfärden.
Medellivslängden har mer än fördubblats sedan vi började med folkbokföring och befolkningsstatistik, som har varit till god hjälp för att höja befolkningen hälsa, som att folk har levt längre. Detta är alltså en utveckling, som har pågått under minst 300 år, och inte går fortare nu än tidigare. Den var något snabbare än både före och efter under den tid under 1900-talet (början och mitten) då vi hade den snabbaste välfärdsutvecklingen. Vilket givetvis inte har uppfattats som någon katastrof, utan snarare som ett mått på det ökande välståndet,
Emellertid fortsätter äldres hälsa att förbättras, vilket pekar på ett fortsatt ökning av antalet äldre, som inte har allvarliga och extremt vårdkrävande sjukdomar. Det är ett märkligt resonemang att äldres allt bättre hälsa skulle kunna leda till personalbrist i äldreomsorgen. Vårdbehovet för dem, som inte dör "knal och fall" är iofs störst i livets slutskede, men är det en demografisk katastrof att denna skede inträffar vid allt högre ålder? Så har det ju varit sedan 1700-talet, att livets slutskede har skjutits allt längre uppåt i åldrarna, utan att det har varit någon katastrof.
Vi vet iofs ganska lite om vårdbehovet när medellivslängden har ökat till 100 år, då lika många kommer att då sedan de fyllt 100 som de som dör innan de fyllt 100. Men med den takt i ökningen av medellivslängden som har pågått sedan 1700-talet, kommer detta att inträffa tidigast år 2115. Så varför oroa sig redan nu?´
Under tiden kommer många tekniska hjälpmedel, som reducerar personalbehovet i äldreomsorgen att ha utvecklats. Man kommer att ha funnit bot för extremt vårdkrävande sjukdomar hos äldre, såsom alzheimer. Eftersom det finns så stora besparingar att göra på personalen inom äldreomsorgen, kommer det att finnas stora vinster att hämta, för företag som utvecklar sådana hjälpmedel.
Personalen i den framtida äldreomsorgen kommer mest att gå omkring och prata med de äldre, medan de övervakar robotarna, som gör den praktiska delen av arbetet. Extremt tidskrävande arbetstuppgifter, som att mata dementa äldre, kommer att tas över av robotarna.
Hur i helsefyr ska en vanlig lekman kunna svara på det?
// Jan
Jag söker fakta inför valet i höst.
Är det så att lägre skatteinkomster ska betala en allt dyrare välfärd?
Varför ökar kostnaderna för välfärden i relation till skatteinkomsterna?
Det handlar inte om demografi utan om skatteförmåga och välfärdsbehov.
Uppenbarligen blir vi äldre allt fler som ska ha pension och vård.
Går du tillbaka till historisk tid dog fler undan.
Den höga välfärden under 1950-1970 byggde på att vi kunde sälja skog, järn, papper, skepp, verkstadsprodukter till resten av Europa praktiskt taget utan konkurrens.
I dag är situationen helt annorlunda. Varven, textilindustrin, verkstadsprodukter, skog och papper o.s.v. har fått global konkurrens.
Visserligen uppstår nya näringsgrenar och marknader men även där är konkurrensen hård.
Jag har inte talat om katastrof, bara efterlyst fakta.
När du skriver ”Personalen i den framtida äldreomsorgen kommer mest att gå omkring och prata med de äldre, medan de övervakar robotarna, som gör den praktiska delen av arbetet. Extremt tidskrävande arbetstuppgifter, som att mata dementa äldre, kommer att tas över av robotarna.” så är det science fiction, inte dagens verklighet.
Skicka en kommentar