Vad menar du Suhonen?

På AB Debatt den 14 december ”Dags att våga vara socialdemokrater” 

kritiserar Daniel Suhonen programkomissionens förslag till partiprogram.

Riktigt hur han menar att partiet ska förnya sig är dock svårt att förstå med ledning av artikeln.

Man får antydningar om att det var bättre förr och att socialdemokratin tidigare haft en ”förmåga att kombinera en politik som bygger på en maktanalys med en reformpolitik som skapat en bred klasskoalition kring välfärdsprojektet”, vad nu det kan betyda. Antagligen menar Suhonen att partiet tidigare lyckats ena stora väljargrupper om välfärdsprojektet.

I själva verket har partiet, i det avseendet, lyckats skapa ett så stort samförstånd om välfärdspolitiken att det idag till stora delar omfattas även av Moderaterna.

Frågan är hur socialdemokratin ska tydliggöra skillnaderna i välfärdssyn.

Till kritiken av dagens socialdemokrati anser Suhonen att partiet i dag ”saknar den reformagenda som skapade förutsättningar för att knyta samman klasser och sociala grupper”. Vad menar Suhonen med det? Vill han ha mer klassamverkan?

Precis som socialistromantikern Göran Grieder använder Suhonen klassbegreppet litet hur som helst. Ena gången som liktydigt med social grupp mer sällan, men i vissa fall, i begreppets marxistiska betydelse som att beteckna relationen till ägandet av produktionsmedlen. Med utgångspunkt från den marxistiska betydelsen blir en mening som ”att knyta samman klasser” helt obegriplig eller fascistisk.

Suhonen skissar dagens politiska situation:

”Kvar står en väljarkår som ser klyftorna öka och arbetslivet osäkras, samtidigt som välfärdsstaten är under attack: av skattesänkningar, kostnadsökningar och privatiseringar.”

Suhonen anser att socialdemokratin har medverkat till denna utveckling.

Nu gäller det att ”ompröva den politik som gett oss ökade klyftor, social utslagning och en krympning av politikens verkningskrets.”

Suhonen resonerar här som om dagens nationella politik utformas i en sluten politisk sfär oberoende av den kapitalistiska världsordningens påverkan.

Att klyftorna ökar och arbetslivet osäkras, samtidigt som välfärdsstaten är under attack beror på kriserna i kapitalismen och globaliseringens effekter mer än på alliansens politik. Alliansen kan visserligen något påverka utvecklingen genom att manövrera åt ena eller andra hållet. Men det politiska manövreringsutrymmet blir allt snävare i en krisande världsekonomi vilket tvingar in politiken i mitten.

Kontentan av Suhonens ”vänsterkritik” är att socialdemokratin bör höja skatterna för att rädda välfärden, stoppa vinstuttag inom välfärden, rubba på överskottsmål och budgetregler och faktiskt försöka skapa full sysselsättning.

Inte så särskilt vänstervisionärt men äntligen en smula konkret.

Hur partiet ska skapa full sysselsättning genom att slopa vinster och utan näringslivets och kapitalets medverkan är dock en gåta.
Hur löser Suhonen den?

Kanske blir det nödvändigt att höja skatterna för att rädda välfärden men med förbud mot överskott kommer skattehöjningarna att behöva ökas kontinuerligt för att täcka förlusterna. Utan näringslivets medverkan kommer dessutom stat, kommun och landsting att behöva göra betydande åtaganden inom välfärden vilket ytterligare ökar behovet av skattehöjningar.

Kommer väljarna/skattebetalarna att acceptera en sådan politik i längden?

AB