På DN Debatti dag, den 13 november 2017, funderar finansmannen Mikael Nachemson underrubriken ”Kapitalismen har blivit för aggressiv och tilliten raseras” över kapitalismen.
I likhet med
Karl Marx (1818-1883) anser Nachemson att ”Kapitalismen som ekonomiskt system
har betytt oerhört mycket för samhällets välstånd” men att ”den har blivit för
aggressiv. Inkomsters och förmögenheters skeva fördelning har gått för långt”.
Vad Mikael Nachemson oroar sig över är en växande ”tillitserosion”.
Jag håller med honom om att ”tilliten” är nödvändig i marknadsekonomin som jag anser fanns långt före kapitalismen i historien. Vi måste kunna lita på överenskommelser, på pengars värde, på stabiliteten i företag och organisationer för att handeln och marknaden ska kunna fungera.
Problemet är, skriver Nachemson, att ”Dagens enögda fokusering på vinstmaximering och aktieägarvärde har fått härja alltför fritt, alltför länge, utan tillräckliga motkrafter”.
Så långt håller jag med.
Och för att komma från en väletablerad finansman är analysen intressant särskilt som vänstern, å sin sida, nästan helt givit upp analyser av kapitalismen till förmån för genusforskning, konspirationsteoretisering, greiderisering och knölpåksanarkism.
Vad Mikael Nachemson oroar sig över är en växande ”tillitserosion”.
Jag håller med honom om att ”tilliten” är nödvändig i marknadsekonomin som jag anser fanns långt före kapitalismen i historien. Vi måste kunna lita på överenskommelser, på pengars värde, på stabiliteten i företag och organisationer för att handeln och marknaden ska kunna fungera.
Problemet är, skriver Nachemson, att ”Dagens enögda fokusering på vinstmaximering och aktieägarvärde har fått härja alltför fritt, alltför länge, utan tillräckliga motkrafter”.
Så långt håller jag med.
Och för att komma från en väletablerad finansman är analysen intressant särskilt som vänstern, å sin sida, nästan helt givit upp analyser av kapitalismen till förmån för genusforskning, konspirationsteoretisering, greiderisering och knölpåksanarkism.
Svårigheten
då man vill analysera kapitalismen är dock att skilja ut vad som är
marknadsekonomi och vad som är kapitalism. De är historiskt väl sammanflätade men
i en analys måste man kunna separera de bägge företeelserna på samma sätt som
man skiljer på hönan och ägget.
Nachemson är inte helt tydlig.
Lyckas man mödosamt arbeta sig igenom hans snåriga text i DN finner man snart att den inte handlar om kapitalismen så mycket som om marknaden. Han vill ge konsumenternas intressen ökat inflytande över aktieägarnas.
”Är det verkligen rimligt att ha avkastningskrav på 10–15 procent i en värld med negativa räntor och mycket låg inflation?” frågar han.
Nachemson manar politikerna att identifiera alla hinder som företagen byggt upp för att skydda sina intressen.
Det är i alla fall intressant att det finns tänkande finansmän. Soros är en. Nachemson en annan.
Nachemson är inte helt tydlig.
Lyckas man mödosamt arbeta sig igenom hans snåriga text i DN finner man snart att den inte handlar om kapitalismen så mycket som om marknaden. Han vill ge konsumenternas intressen ökat inflytande över aktieägarnas.
”Är det verkligen rimligt att ha avkastningskrav på 10–15 procent i en värld med negativa räntor och mycket låg inflation?” frågar han.
Nachemson manar politikerna att identifiera alla hinder som företagen byggt upp för att skydda sina intressen.
Det är i alla fall intressant att det finns tänkande finansmän. Soros är en. Nachemson en annan.
Inlägg
4 kommentarer:
Problemet är inte enskilda stenrika storägare av framgångsrika företag typ IKEA utan det huvudlösa ägandet via fonder och investeringsbolag etc.
Dessa fonder drivs endast av vinstmaximering och ser bolagen som kortsiktiga investeringar att mjölka pengar ur snabbt genom spekulation.
Vi behöver mer av privat ägande och mindre av kollektivt ägande.
Det är alltid bra när kapitalister erkänner att de är kapitalister. Det är inget att skämmas för. Och det är också bra när kapitalismens försvarare erkänner att det är just kapitalismen de försvarar. Borgerliga debattörer i Sverige brukar skriva "marknadsekonomin" när de menar kapitalismen. "Marknadsekonomi" är alltså samma sak som kapitalism. Vad skulle det annars vara? Kanske Adam Smith's teorier, som Marx kallade "borgerlig nationalekonomi"? Smiths beskrev prisbildning mm i en tänkt situation, en torghandelsekonomi med ett oändligt stort antal av både köpare och säljare, med likvärdig produkter.
Priset bestäms av skärningspunkten mellan utbud och efterfrågan. I ett sådant idealtillstånd, skulle det aldrig uppstå några vinster, eftersom priset skulle pressas ner till tillverkningskostnaden. Och i det läget skulle utbudet upphöra. Systemet går alltså ut på att alla säljare EFTERSTRÄVAR en maximal vinst, som i själva verket blir en minimal (om ens någon) vinst. Smith såg en osynlig hand, som ställer allt till rätta, som ett slags god Gud. Eller en ekonomins Jesus.
Marknadsekonom har därmed blivit ett religions-surrogat. Detta är särskilt frapperande bland KD-politiker, som är uppvuxna i frikyrkliga hem och behärskar de frikyrkliga jargongerna och tänkesätten, men har svårt att tro på "de gamla sagorna" (kristendomen) och därför söker nya föremål för sin auktoritetstro. Om man då tror på Adam Smith's osynliga hand som ställer allt till rätta, är regleringar av ekonomin av ondo, eftersom människan genom dem sätter sig över gudens vilja. I stället för regleringar (som ju genomförs genom politiska beslut) förordar KD en god affärsmoral på det personliga planet.
Nachemson förstår däremot, som jag har förstått honom, att regleringar behövs för en god affärsmoral. Och att det inte räcker med att bestraffa ren kriminalitet bland kapitalister.Jag har själv skrivit flera inlägg om att kapitalismen inte är självreparerande. vilket de som har ersatt Jesus med den osynliga handen, tror. Utan självförstörande, och därför behöver politiska beslut och regleringar för att inte utmynna i anarki och ett allas krig mot alla.
Och du, Mario, har helt rätt, när du skriver om Nachemsons funderingar "Och för att komma från en väletablerad finansman är analysen intressant särskilt som vänstern, å sin sida, nästan helt givit upp analyser av kapitalismen till förmån för genusforskning, konspirationsteoretisering, greiderisering och knölpåksanarkism." Det är naturligtvis genom att lägga slagorden åt sidan, och utgå från något sånär samstämmiga verklighetsbilder, som "vi på ömse sidor om barrikaderna" (som en socialdemokratisk politiker under 1930-talet uttryckte saken) kan upprätthålla en kapitalism, som är uthärdlig för alla att leva med.
Men vad om Marx och Lenin? Jag är ganska övertygad om att de flesta ledande kapitalister är väl förtrogna med i synnerhet Marx' men delvis även Lenins teorier. Båda dessa herrar har en ambition att beskriva det samtida samhället, och vad som lett fram till detsamma. Det är, när de med avstamp i historien försöker förutspå den framtida samhällsutvecklingen, som de svävar ut i det blå. Och när de genom politiskt arbete ska försöka uppnå denna "historiskt givna" samhällsomvandling i förtid, som katastrofen infinner sig.
Vi kan inte idag veta om vi om fem hundra eller tusen är kommer att leva i ett socialistiskt samhälle. Marx beskrev tre epoker av klassamhälle, nämligen slavsamhället, feodalsamhället och slutligen det kapitalistiska samhället. Få vet att denna tredelning var en filosofisk fluga för utveckling av det mesta under 1800-talet. Vi har exempelvis också begreppen stenåldern, bronsåldern och järnåldern.
Marx' sällan omtalade felslut var att han, trots vetskapen om att slavsamhället och feodalsamhället hade varat under tusentals respektive hundratals år, trodde att det kapitalistiska samhället skulle vara bara några decennier, före nästa stadium. När så inte hade skett efter drygt 50 år, försökte Lenin besvara frågorna varför och vad bör göras. Lenin skrev "Imperialismen som kapitalismens högsta stadim" 1916, där han även lanserade begreppet "monopolkapitalismen", som även beskriver den klassiska marknadsekonomin ersättande med stora oligopol.
Dagens neokapitalism visar att även Lenin hade fel om kapitalismens snara bortdöende.DEn "socialistiska" stat, som Lenin skapade, varade dock under c:a 70 år. Det märkliga är att studiet i ekonomisk vetenskap inom utbildningsväsendet i Sovjetunionen mig veterligt bara rörde kapitalismen, som den har beskrivits av Marx och Lenin. När ryska revolutionen väl var ett faktum, fanns ingen egentlig idé om socialismen som ekonomiskt system, utan man kopierade den s.k. krigskommunismen i de kapitalistiska länderna, d.v.s. den ökade statliga styrningen av den civila produktionsapparaten under kriget.
Hade utvecklingen blivit annorlunda om sovjetiska ekonomer hade analyserat den socialistiska ekonomin med lika kritiska ögon, som borgerliga nationalekonomer granskade kapitalismen under samma tid? Och finns det en möjlighet att vi får se ett nytt socialistiskt experiment, till följd av de tekniska innovationerna under senkapitalismen?
När vi äntligen ser ett seriöst försök till analys av den samtida kapitalismen i svensk press, så har artikeln skrivit av en person, som själv är kaaitalist, och vars syfte är att rädda kapitalismen (som dock inte är hotad för stunden) genom att få den att fungera bättre. Motivet är vanligt i USA, som aldrig har haft någon anti-kapitalistisk rörelse i egentlig bemärkelse.
Kritiken mot kapitalismen från vänster är däremot bedrövlig, precis som Mari skriver "genusforskning, konspirationsteoretisering, greiderisering och knölpåksanarkism." Genderiseringen är ett påfund under 1920-talet av den borgerliga vänster, som var rädd för socialismen (Sovjetunionen) och sökte avleda klasskampen frän arbetare mot kapitalister till könskamp mellan man och kvinna. I övrigt bygger den nutida svenska vänsterns kritik mot kapitalismen påde "socialistiska" staternas propaganda och indoktrinering av sina egna befolkningar. Detta är mycket genomskinligt för den, som är bekant med denna propaganda.
Inom sina egna utbildningsanstalter studerade man Marx' och Lenins beskrivningar av kapitalismen, som om samma missförhållanden alltjämt gällde i de kapitalistiska staterna. När sanningen om livet i väst uppenbarades för ryssarna, uppstod en ilska som "reformkommunisten Gorbatjov med sitt glasnost och perestrojka inte hade räknat med. För de ryssar, som studerade ekonom på akademisk nivå, kom kapitalismen att framstå som lösningen på allting. När kommunismen föll, var Ryssland som oskulden från landet, som luras av storstadens glitter och omedveten om farorna våldtas av alla.
Bristen på politisk demokrat må vara förklaring nog till misslyckandet för det socialistiska experimentet. Men som jag har skrivit ovan bidrog bristen på analys och kritik mot den socialistiska ekonomin sig. Därtill kommer de historiska misstagen av både Marx och Lenin, när de med avstamp i en teori om det förflutna trodde sig kunna förutspå framtiden (att vi går mot socialism och kommunism som högre samhällsformer efter kapitalismen är bara en teori), och försökte (gäller särskilt Lenin) åstadkomma en förtida avveckling av kapitalismen genom våld och diktatur.
I det kapitalistiska systemet ägs arbetsredskapen av kapitalisterna. som även har köpt in och äger råvarorna och dessutom äger de färdiga produkterna tills de är sålda. Och det kan vara långt efter det att arbetarna har fått sin lön. Kapitalisterna ligger alltså ute med stora belopp - och till det behövs kapital - och kan inte ens vara helt säkra på att allt blir sålt. Detta leder till återkommande överproduktionskriser, under kapitalismens tidigare skeden var 11:e år, numera med längre och mer oregelbundna intervaller.
I marxisternas ögon var det kapitalistiska produktionssättet ineffektivt, dels p.g.a. de många små produktionsenheterna och dels p.g.a. produktionen för en svårförutsebar marknad och överproduktionskriserna. Syftet med planhushållningssystemet var dels ätt bättre utnyttjande av produktionsutrusningen och dels avskaffandet av marknaden, som skulle ersätta med en planerad produktion i samklang med de verkliga behoven (till skillnad mot konstlad efterfrågan genom reklam).
Planhushållningssystemet var inledningsvis relativt framgångsriket, när behovet av stål och betong var stort och efterfrågan på konsumtionsvaror snarare styrdes av produktionsöverskottet som var litet än av de verkliga behoven. När industrialiseringen i huvudsak var genomförd och efterfrågan på konsumtionsvaror ökade, förmådde systemet inte tillgodose denna nya efterfrågan. Hade det varit annorlunda, om datoriseringen och EAN-koden hade kommit tidigare och ersatt de synnerligen ineffektiva planhushållningsbyråkratierna?
Är kapitalismen nu på väg att frambringa den teknologi. som kommer att göra kapitalismen överflödig? Nej, med den historiska erfarenhet för ögonen av misstagen av att försöka påskynda de politiska skiftena, tror jag inte det.
Skicka en kommentar