Vänstern och EU-valet

Alla val står inte mellan ont och gott.
Ibland finns bara dåliga alternativ att välja mellan och då gäller det att välja det minst onda.
Det vet de flesta.

Mediernas och politikens dramaturgi kräver dock att du ska välja mellan vitt och svart, antingen eller, ont och gott. Att det oftast endast finns ett antal grå nyanser att ta ställning till låtsas ingen om.

Den 7 juni, är det val till EU-parlamentet.
EU, i sin nuvarande form, är långt ifrån den perfekta organisationen.
Men alternativet, ett splittrat Europa, vore sämre. Mycket återstår att göra för att demokratisera EU. Men utan EU:s möjligheter till politiska lösningar på ekonomiska och sociala problem skulle det utomparlamentariska kapitalets intressen kunna härja fritt och spela ut löntagarnas intressen mot varandra. EU är, trots allt, ett värn mot social dumping, nationalism och protektionism.

EU är viktig eftersom den kapitalistiska världsordningen allt mer begränsar de enskilda nationalstaternas möjligheter att hävda sig mot det globala kapitalintressena. Och därför är det viktigt att rösta i valet till EU-parlamentet som är ett relativt demokratiskt organ inom organisationen.
Om du struntar i att välja ger du mer makt till kommissionen och andra högre organ samt ökat utrymme för kapitalintressena.
Vänsterrösterna i EU behövs för att bilda värn mot extremhögerpartier som t.ex. italienska ”Nationella allians” och ”Lega Nord”.

Här i Sverige är vänstern tvehågsen, för att inte säga trehågsen, gentemot EU.

Det finns en förhoppningsvis stor grupp som vill reformera EU men som ändå stöder organisationens idé. Alternativet, inget EU alls, skulle vara sämre. Därför röstar de i EU-valet.

Där finns en annan grupp, ”radikala”, som tar avstånd från EU eftersom unionen redan från början inte är den perfekta folkliga organisationen. Därför skiter de i valet eller motarbetar EU. Allt eller intet! Radikalt men kontraproduktivt om man kämpar mot kapitalintressena.

Så har vi den tredje gruppen som mera direkt önskar Sverige åt svenskarna och EU åt helvete. De som tillhör denna grupp anser sig tala för svenska folket men är mest reaktionära isolationister och nationalister.

De två sistnämnda grupperna brukar kallas EU-kritiska fastän de är EU-fientliga. De vill ha folkomröstning om EU:s stadgar i förvissningen om att folkomröstningar, i 90 procent av fallen, går i nationell riktning och för bevarande av status quo.
Rimligen borde dessa EU-negativa, i konsekvensens namn, även begära folkomröstning om den svenska grundlagen och om republik men det gör de inte.

Den borgerliga alliansen har en mer sammanhållen och målmedveten inställning till EU och kommer därför att ha större chanser att ta hem valet.
Strunta i att rösta till EU-parlamentet, och du får ett mer borgerligt EU!

SvD