VD:ars enfaldiga uppgift

Michael Treschow är ordförande i Unilever med närmare 200 000 anställda och en av svenskt näringslivs tungviktare som styrelseordförande i Ericsson. Tidigare koncernchef för Electrolux och Atlas Copco. Under 2004-2007 var han ordförande i Svenskt Näringsliv.
Enligt en intervju i Dagens Industri, i veckan, tycker Michael Treschow inte att det är någon mening att kritisera Kina för bristande demokrati och brott mot mänskliga rättigheter, utan menar helt blygsamt att "man ska hålla sig inom de områden man kan”.
Det brister således i kunnande hos denne store man.

Man kan ju fundera över VD:ars stora kompetens och kunnighet, som oftast anges som motiv för deras höga ersättningar. (35 ggr större än en arbetares)
Apropå detta skriver Bengt Lejsved, chefsrekryterare under mer än 20 år, i SvD 16/8, att
de 50 svenska toppcheferna tjänar för litet eftersom de i genomsnitt bara tjänar ungefär 30 procent av vad en tysk, brittisk, spansk eller italiensk vd tjänar på motsvarande jobb. F.d. chefsrekryteraren framhåller att värdeskapande i koncerner måste drivas av individer som besitter en djup kompetens över ett brett fält av färdigheter, från ledarskap och management till finansiella frågor, teknik/produktion och marknader.
Med all respekt för denna djupa och breda kunskap: Samhällskunskap tycks inte ingå i denna.
Men det är inte så konstigt. För tänker man efter så har en vd en ganska enfaldig uppgift, nämligen att se till att företagets investerare får utdelning på satsat kapital.
Allt annat är ovidkommande. Och all kunskap som inte hjälper vd i denna uppgift är överflödig.
Är det kanske i själva verket de begränsade kunskaperna som är mest värdefull för en vd:s enfaldiga uppgift?