Flygbolaget Germanwings flight 4U9525 hade lovat att transportera sina
passagerare från Barcelona till Düsseldorf. I stället störtade planet i
alperna.
Ingen
anklagar Germanwings för löftesbrott eller svek. Självklart inte
eftersom det tragiska inte är ett löftesbrott utan att många människor mist
livet på grund av en pilots uppenbara förvirring. Ingen kunde i förväg ha räknat
ut vad som skulle komma att ske.
Då socialdemokraterna före valet 2014 lovat att inte sänka ersättningen i rot-avdraget och inte höja bensinskatten, men ändå föreslår just detta i mars 2015, ropar oppositionen på svek och löftesbrott.
Då socialdemokraterna före valet 2014 lovat att inte sänka ersättningen i rot-avdraget och inte höja bensinskatten, men ändå föreslår just detta i mars 2015, ropar oppositionen på svek och löftesbrott.
Vilket inte är konstigt, eftersom det är
oppositionens uppgift att opponera.
Men erfarna politiker, i alla partier, vet
ju att politikens villkor är föränderliga och därmed politiken.
Under tiden mellan före och efter valet kan massor av saker inträffa som gör att så kallade löften inte kan infrias eller måste stå tillbaka för viktigare åtgärder.
Under tiden mellan före och efter valet kan massor av saker inträffa som gör att så kallade löften inte kan infrias eller måste stå tillbaka för viktigare åtgärder.
Nu har ju också en del hänt mellan
september 2014 och mars 2015.
Regeringen är i minoritet, ett främlingsfientligt parti har vågmästarställning i riksdagen, en märklig ordning råder som gör att regeringen tvingas regera med alliansens budget och naturligtvis tvingas kompromissa mellan socialdemokrater och miljöpartister.
Den nya regeringen har ju också insett att skola, vård, omsorg, infrastruktur och byggverksamhet behöver skattepengar medan den tidigare regeringen under sina åtta år har underlåtit att satsa på dessa områden för att i stället sänka statens inkomster genom skattesänkningar.
Situationen är alltså nu att staten behöver resurser för att täcka välfärdsbehoven.
Regeringen är i minoritet, ett främlingsfientligt parti har vågmästarställning i riksdagen, en märklig ordning råder som gör att regeringen tvingas regera med alliansens budget och naturligtvis tvingas kompromissa mellan socialdemokrater och miljöpartister.
Den nya regeringen har ju också insett att skola, vård, omsorg, infrastruktur och byggverksamhet behöver skattepengar medan den tidigare regeringen under sina åtta år har underlåtit att satsa på dessa områden för att i stället sänka statens inkomster genom skattesänkningar.
Situationen är alltså nu att staten behöver resurser för att täcka välfärdsbehoven.
Vad som är värt att fundera över är hur
erfarna politiker, före valet, kan ge löften om att genomföra det ena eller det
andra. Ingen politiker vet ju hur majoritetsförhållandena kommer att se ut efter
valet. Varje ”löfte” måste därför avges med förbehåll ”Ifall vi får majoritet i
riksdagen vill vi …” eller ”om vi får möjlighet vill vi…”
Det senaste valresultat är extremt i det fallet. Efter valet 2014 bör alla politiska löften avgivna före valet, avskrivas. De enda politiska ansatser som bör tas på allvar är de som uttryckts i respektive budgetförslag. Men även dessa måste betraktas mer som viljeyttringar än som löften.
Att de politiska kommentatorerna i medierna ordar om ”svikna vallöften” och ”lögner” handlar om kommentatorernas egna politiska åsikter.
Men sättet att uttrycka sig gynnar inte förståelsen för politikens villkor utan spär på politikerföraktet.