lördag 21 juni 2014

Öppet brev till äldrevården


Jag är sjuttiosju år gammal och har börjat fundera över min krympande framtid.
Diverse krämpor gör mig stundom ofärdig medan vårdcentralens samlade medicinska kunskap helt står handfallen inför detta tillstånd. Man kan inte göra en diagnos och kan därför inte åtgärda saken. Jag får gå med min värk och knapra Alvedon.

Inget ont om läkarvetenskapen.  Doktorerna söker med hjälp av kraftfull medicinering, hindra min prostatacancer att utvecklas men medicinerna reducerar samtidigt, sakta men säkert, min redan tidigare begränsade muskelmassa. Sådana är biverkningarna.
Numera vänder jag bort blicken från min spegelbild i badrummet.
Vad kommer att hända med mig de kommande tio åren?
Min hustru är fjorton år yngre än jag och kan ännu en tid, så länge hon orkar och har lust, hjälpa mig med sådant jag inte längre klarar av. Hennes arbetsbörda blir allt större.

Men hur blir det därefter?
I annonser, i medier och i pensionärstidningar ser jag pigga, ständigt leende och vitala gamlingar som reser runt och upplever världen, sportar, äventyrar och tycks leva sin tillvaro i en evigt ungdomligt frustande livsglädje.
De verkar aldrig behöva tänka på värk i kroppen eller på åldringsvården. Hopps dessa pigga gamlingar inte utgör mall för uppbyggnaden av äldrevården.  Vi är inte alla sådana.

Själv inser jag att det med tiden blir dags för mig att flytta från vårt hus i vår lilla sörmländska by till ett äldreboende.

En tröst i sammanhanget är att jag, enligt entusiastiska politiker, som första åldringsgeneration har möjlighet att välja detta boende. Jag ska vara glad, ty jag har valfrihet.
Kanske är det därför bäst att jag redan idag, innan seniliteten slår till på allvar, förbereder mitt val.
Till en början blir det till att flytta närmare våra barn och barnbarn som bor i Stockholm.
Men det innebär samtidigt att jag och min hustru tvingas flytta bort från den bygd som vi i ett kvarts sekel har älskat, från huset som vi själva tillsammans byggde, från samvaron med alla fina grannar, från den lantliga friden, tystnaden och den friska luften. Nåväl, allt varar inte för evigt.

Men kan man kalla detta för valfrihet?


Sedan ska jag, om jag förstått rätt, också kunna välja kvaliteten på den vård jag ska få.
Naturligtvis vill jag ha högsta möjliga kvalitet i vården. Men frågan är vad det innebär. Hur kan jag jämföra olika vårdgivares kvalitet?
Innan jag går in i dimman vill jag därför formulera en kravlista på vilken vård jag, som kund och vårdtagare, vill ha då det blir dags.

De konkurrerande vårdgivarna har alltså härmed en möjlighet att erbjuda mig en vårdkvalitet som ger dem den vårdpenning som jag, under ett mer än ett sextioårigt arbetsliv, varit med om att betala in till stat och kommun. Här är min kravlista och offertförfrågan.

Bästa vårdgivare.
Undertecknad är glad över att vi idag har valfrihet och beställer härmed åldringsvård enligt följande specifikation:

• Personlig vård, om nödvändigt dygnet runt, av högst tre personer som jag själv valt bland befintlig personal
• Möjlighet att sammanbo med min hustru om vi så vill.
• Eget rum med radio. Rummet städas en gång i veckan
• Bredbandsuppkoppling
• Godtagbar säng- och möbelstandard som tillåter varierande ligg- och sittställningar
• En vård som så långt som möjligt utgår från mina levnadsvanor och önskningar och som tar hänsyn till att jag är en levande tänkande och kännande medmänniska och individ.
• En vård där mina behov alltid går före ekonomin.
• En vård där vårdbehovet och vårdformerna definierats i samråd med läkare, vårdpersonal, närmast anhöriga och mig själv.
• En individuell vårdplan som utgår från ovanstående och som ses över varannan månad och revideras vid behov.
• Stimulerande sysselsättning som motsvarar mina egna krav och förmåga när jag själv orkar och vill ha aktivitet
• Närande, varierad och god mat samt dryck som passar min konstitution och mitt tillstånd. Möjlighet att ta en sup eller ett glas vin när jag vill.
• Om nödvändigt, hjälp med toalettbesök och dusch om och när jag behöver
• Ombyte av blöjor eller kläder inom minst en kvart om jag skiter eller pissar på mig.
• Hänsyn till min egen dygnsrytm så att jag får sova vid de tider jag behöver
• Lugnande samtal om jag är förvirrad och upprörd
• Smärtstillande mediciner om jag har värk
• Läkarundersökning minst en gång i kvartalet för att kolla om mediciner kan tas bort eller om nya behöver sättas in
• Ett ombud som jag själv utsett som har till uppgift att följa upp att dessa krav uppfylls och kontrollerar kvalité och mänsklighet i min personliga vård. Ombudet ska ha möjlighet att inspektera när som helst.
• Möjlighet att när som helst ta kontakt med mina anhöriga.
• Möjlighet att, om mitt tillstånd så tillåter, kunna bege mig vart jag vill, med eller utan assistans.
• Möjlighet att säga upp kontraktet med två veckors varsel för att byta till ett bättre alternativ om sådant uppenbarar sig.
• Om vårdbolaget efter kontraktets ingående inte uppfyller ovanstående krav har mitt vårdombud möjlighet att för min räkning kräva ekonomisk ersättning av vårdbolaget.
Välkommen med ert vårderbjudande enligt ovanstående specifikation oavsett om ni driver en privat eller offentlig vårdinrättning.

(Ovanstående text var i förkortad version iförd i PRO-tidningen nr 1/2014)
Tips till vårdbehövande.
Planka gärna kravlistan, lägg till dina personliga preferenser och gör den till din då du ska välja vård.
Enligt vad jag kunnat utröna finns det dessutom ett par webbplatser som ska hjälpa oss gamlingar att välja vård.
Seniorval. se http://seniorval.se/
Seniorval.se presenterar sig som Sveriges största sök- och informationstjänst kring boende, service och omsorg för seniorer. Seniorval.se ägs inte av och är inte beroende av någon myndighet, omsorgs- eller boendeverksamhet eller annan organisation som skulle kunna ha intresse av att ge partisk information. På webbplatsen finns en checklista för den som ska välja äldreboende. Seniorval.se ägs av Senior Life AB. 
Äldreguiden http://www.socialstyrelsen.se/jamfor/aldreguiden som drivs av Socialstyrelsen och som bygger på information som samlats in från landets kommuner. Här kan du göra jämförelser mellan olika vårdföretag utifrån en enkel kravlista. Du får bl.a. uppgifter om antal personal och antal platser på olika äldreboenden, aktiviteter och äldres omdömen.
Se även Marios Retroblogg http://mariosretro.bloggplatsen.se/
 

söndag 15 juni 2014

Ska teknikutvecklingen resultera i ökad arbetslöshet eller i ökade välfärdsresurser?



Marx såg redan 1850-talet tendenserna i den kapitalistiska och tekniska utvecklingen. Utifrån den iakttagelsen drog han bl.a. slutsatsen att kapitalismen i framtiden skulle kunna utveckla produktionstekniken så långt att lönearbetet så småningom skulle vittra bort och bli överflödigt.
Maskinerna skulle producera allt som människor behövde för sitt materiella uppehälle. Människorna skulle befrias från lönearbetets ok för att istället kunna ägna större delen av sitt liv till att utveckla sina konstnärliga, vetenskapliga och humana sidor.
Men bara under förutsättning att löntagarna tagit makten över produktivkrafterna, annars skulle massarbetslöshet bli resultatet.
Nu ser Lars Hultman och Stefan Fölster samma utvecklingstrend som Marx.  Men de drar kanske andra slutsatser.
Lars Hultman är fysiker och professor vid Linköpings universitet. Sedan juni 2013 är han vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning. Stefan Fölster var tidigare ekonom på Svenskt näringsliv men är från början av 2013 chef för Reforminstitutet, grundat av Stiftelsen Fritt Näringsliv.

De har gjort en studie ”Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utmaningar för Sverige” där de tittat på teknikutvecklingen och beräknat effekterna för svenska yrken.

De visar att mer än vartannat svenskt yrke kan automatiseras. Störst risk löper jobb som kassapersonal, försäljare och maskinoperatörer. Det kräver stora reformer anser de.

”Rätt hanterat kan teknikskiftet bli ett stort lyft för levnadsstandarden, inte minst för välfärden. En stor del av vård- och omsorgspersonalens praktiska arbetsmoment kan automatiseras och förhoppningsvis frigöra mer tid för det personliga bemötandet. Det innebär emellertid också att välfärden blir mer kapitalintensiv och därmed mer beroende av en god ekonomisk tillväxt.”

De bägge anser att samhället måste reformeras så att alla skall vara efterfrågade på arbetsmarknaden.
Enligt min mening måste forskare, politiker och andra fundera över vilka konsekvenser utvecklingen har för fördelningspolitiken.
Ska teknikutvecklingen resultera i ökad arbetslöshet eller i ökade välfärdsresurser? 

En nyckelfråga inför framtiden.


lördag 7 juni 2014

Kapitalismens fysionomi i sex minuter





Det här filmklippet på 6 minuter ur stumfilmsdokumentären SAMSARA visar den kapitalistiska produktionens fysionomi.



Samsara producerades under fem år i tjugofem länder. SAMSARA är en stumfilmsdokumentär från filmskaparna Ron Fricke och Mark Magidson


Ordet samsara  betecknar i indisk religion återfödelse, tron på att allt levande är underkastat en kretsgång av liv och efter döden återuppståndelse i  ny existensform.

Det korta filmklippet visar hur kapitalismens krav på ständigt maximerad profit ökar rationaliseringen, stordriften, centraliseringen och kollektiviseringen i produktionen till omänskliga proportioner.


Det mest tragiska är att vi människor, i den globala kapitalismen, är beroende av detta.

tisdag 3 juni 2014

Löntagarna tar de största riskerna



Det påstås att investerarna tar en risk när de satsar pengar i företag.
Med det avses en ekonomisk risk. Fast inte sällan är det andras, dina och mina, pengar som investerarna riskerar.

Även löntagarna tar en ekonomisk risk i företaget eftersom deras anställning, och därmed inkomst, kan upphöra vid konjunkturförändringar eller om företaget är illa skött.
Men löntagarna kan dessutom riskera sitt liv och sin hälsa i arbetet.

FN-organet ILO uppskattar att cirka 2,3 miljoner kvinnor och män runt om i världen dör i arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar varje år. Det motsvarar mer än 6000 dödsfall varje dag. I hela världen sker det omkring 340 miljoner arbetsolyckor och 160 miljoner offer för arbetsrelaterade sjukdomar årligen.
Farliga ämnen beräknas leda till 651279 dödsfall per år.
Det finns många exempel hur löntagare fått riskera liv och hälsa i produktionen.

Ett svenskt exempel är Lomma Eternit där ett par hundra arbetare miste livet i en kvävande sjukdom på grund av arbetet i företaget.

Under årtionden blev arbetarna allt sjukare medan investerarna tjänade pengar.
 
Hos H&M:s underleverantörer i Kambodja och Bangladesh, dog hundratals arbetare då fabriker rasade på grund av bristande underhåll . Men investerarna hade hunnit kvittera ut de pengar som borde gått till att rusta fabrikerna.

Silkosens verkningar inom olika industrier är ett annat känt fall där produktionen skapat vinster till investerarna men ohälsa och död bland löntagarna.

Gruvraset i Soma i Turkiet, där över två hundra löntagare avled, är ett närbeläget exempel.  Gruvdrift dödar ständigt människor över hela världen.
Vanligen blir arbetarna och deras anhöriga utan ersättning medan investerarna under åratal har kunnat kamma hem utdelningar och vinster tack vare bristfälliga arbetsmiljöer.
Då en olycka inträffat straffas i en del fall företagsledningarna som personligen ansvariga för olyckan.
Det brukar dock inte hjälpa de löntagare som förolyckats eller drabbats av sjukdom och invaliditet  
Och inte drabbar det de investerare som under långa tider, före katastroftillfället, profiterat på de usla arbetsmiljöerna.
Arbetsolyckorna beror vanligen på att företagsledningarna struntar i arbetarskyddet eftersom skyddet kostar pengar eller hindrar verksamheten och att därmed vinsterna minskar. Om lönsamheten minskar kommer investerarna att använda sitt investeringskapital i ett annat, mer lönsamt, företag. Företagsledningar drivs alltså att fuska med arbetarskyddet.

Självklart ska företagets ansvariga dömas för arbetsmiljöbrott men frågan är om inte även investerarna som under lång tid, före katastrofen, tjänat pengar på företagets verksamhet bör betala.
Företagen orsakar inte sällan miljökatastrofer.
Som
Bhopalkatastrofen natten till 3 december 1984 då 43 ton metylisocyanat och andra gaser från amerikanska Union Carbides fabrik strömmade ut över den sovande staden. 520 000 människor utsattes för gaserna, 8 000 dog under första veckan, och närmare 200 000 fick olika grader av skador, bl.a. lung- och ögonskador. Greenpeace uppskattar antalet omkomna i låga tal till 20 000 och åtskilliga fler under de följande åren.
De som investerat i företaget långt före katastrofen ställdes inte till svars utan kunde lugnt behålla de vinster som verksamheten givit.

PCB, polyklorerade bifenyler, är en grupp miljö- och hälsoskadliga industrikemikalier som utvecklades på 1920-talet av det multinationella kemi- läkemedels- och jordbruksföretaget
Monsanto.
Trots att PCB riskerar att ge
leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer fortsatte användningen av PCB i flera decennier. Först 1978 förbjöds all nyanvändning av PCB helt i Sverige. Ämnet finns dock fortfarande kvar i miljön på grund av dess långa nedbrytningstid.
Men de glada investerarna hade under femtio år inhöstat goda vinster.
Saneringen fick senare betalas av skattebetalarna.

Ett annat exempel på miljökatastrofer är BP i Mexikanska golfen 2010. Här tvingades företaget stå för saneringen men alla de som kunnat berika sig på verksamheten fram till katastroftillfället hade lugnt kunnat glädjas åt sina vinster.
Regnskogar som huggs ner, luftföroreningar, exploatering av icke förnyelsebara resurser m.m. är andra verksamheter som är lönsamma för investerarna men som våra barn i framtiden kommer att tvingas betala.
En nyliberal doktrin säger visserligen att företag inte ska vara några sociala inrättningar.
Men är det rätt att en del människor gör profit på andra människors olycka? Särskilt som olyckorna kanske kunna förhindrats om profitörerna investerat i miljö och säkerhet?
Vad kan man då göra för att mer rättvist fördela risker, ansvar och kostnader i produktionen?
Vi är alla beroende av en hög produktion men är vi verkligen överens om att den ska ske på bekostnad av människors liv och hälsa?
En metod till mer rättvis fördelning av risker skulle kunna vara att investerarna vore skyldiga att ur sina investeringar eller vinster fondera medel för eventuella framtida arbets- och miljökatastrofer.
De som satsar pengar i ett företag och uppbär vinster i företaget borde betala en försäkringsavgift som skulle utfalla då olyckor inträffar.
Men i en global kapitalistisk ekonomi är förslaget omöjligt att genomföra. Dels måste det omfatta alla världens företag eftersom de som står utanför skulle gynnas i konkurrensen och dels skulle investeringsviljan hämmas.
Går det att få rättvisa?


"Eternit and the Great Asbestos Trial", (Eternit och den stora asbest-rättegången).