”Staten är inte samhället”

Denna självklarhet rubricerar i dag ledaren i Dagens Nyheter.

Möjligen kan ledarskribenten vara oskyldig till rubriken.
Denne skriver nämligen om en påstådd motsättning mellan enskild välgörenhet och statlig.

” Det finns sedan länge en föraktfull bild av att "välgörenhet" är fult, att mottagarna "tvingas stå med mössan i hand" och att den ideella verksamheten inte ska behövas eftersom allt ska skötas av myndighetssfären och betalas med reda skattepengar.”

”För vänstern tycks "välgörenhet" där­emot vara fortsatt paria. Människors problem ska lösas med politiska beslut, och enbart så. Vilket är konstigt, eftersom ett annat uttryck för samma företeelse är praktisk solidaritet.”

Frågan är om det finns en sådan vänsterinställning och i så fall var.

Att Bill & Melinda Gates Foundation årligen skänker 3 miljarder dollar till olika väl-görande ändamål har väl, vad jag känner till, vänstern inget emot. Bland dem som skänker mest i Sverige, runt en procent av sin förmögenhet, finns enligt Veckans Affärer Robert Weil, Proventus, Krister Olsson, Balticgruppen och Niklas Zennström, grundaren av Skype. Vilken vänster protesterar mot det?

Vänsterns olika folkrörelser, fackföreningar och enskilda löntagare bidrar regelbundet till välgörenheten och solidaritet.

Själv betalar jag 200 kronor ur min fattiga pension till Rädda Barnen varje månad och ger en slant till tiggare utan att skakas i min vänsteridentitet.

Men all välgörenhet kan inte ske via enskilda bidrag.
Stater har skyldighet att bistå med skattepengar där bistånd behövs i världen.
Globaliseringen måste också innebära globalt bistånd mellan skattebetalare i olika stater.

Att ägarna till storföretag och de som gör kapital på dess verksamhet, som t.ex. Stora Enso, utnyttjar och exploaterar barn och fattiga för sina syften, kan inte rättfärdigas genom allmosor.

Nu tror jag ledarskribenten använder ett gammalt enkelt retoriskt grepp för att hävda en ståndpunkt. Hen målar upp en nidbild av motståndaren och går till attack mot den.

Frågan är vart ledarskribenten vill komma.
Vad som antyds i ledaren är att hen vill att bidragsgivare ska få statliga subventioner för sina bidrag. Sådana bidrag finns ju redan.

Reglerna om skattereduktion för gåvor till välgörenhet började gälla den 1 januari 2012 och tillämpas första gången vid årets taxering.

Utan att blinka vill ledarskribenten att staten ska blanda sig i den enskilda och ideella välgörenheten. Var finns logiken?

En annan tråd som ledarskribenten spinner på är att någon obestämd vänster är emot det civila samhället.

Vet inte vilken vänster ledarskribenten polemiserar mot men jag kan upplysa om att arbetarrörelsen var, och är, en mäktig kraft i det civila samhället.

Veckans Affärer

Miljonärer röstar på ”nya arbetarpartiet”

Enligt Veckans Affärer har tidningen Connoisseur frågat 864 svenska miljonärer hur de tänker rösta i det kommande riksdagsvalet.

Så här fördelas makten - om miljonärerna själva får välja.

Parti                            Miljonärerna, procent                                            

Vänsterpartiet                0,9                          
Socialdemokraterna         2,5                             
Centerpartiet                  1,8                            
Kristdemokraterna           4,8                            
Sverigedemokraterna       5,7                             
Folkpartiet                      7,4                            
Miljöpartiet                     12                              
Moderaterna                    71                               


Befolkningen i stort procent (Sifo)  

Vänsterpartiet                6,3
Socialdemokraterna        34,1
Centerpartiet                  4,7
Kristdemokraterna           4,7
Sverigedemokraterna        8,0
Folkpartiet                      5,4
Miljöpartiet                     10,1
Moderaterna                    24,2 


 

Intresset ljuger sällan.

Inkomst utan lönearbete inte möjlig i kapitalismen

”OBS Magasin” i Radions P1 hade, onsdagen den 26 mars, bjudit in en representant från rörelsen Baslön.se för att diskutera medborgarlöner. Där var Cecilia Paulsson, aktivist i Baslön.se samt välfärdsforskaren Andreas Berg och sociologen Roland Paulsen. Paulsen utkom 2010 med boken ”Arbetssamhället - Hur arbetet överlevde teknologin”. I boken försöker Paulsen påvisa att det mänskliga arbetet inte behövs lika mycket som förr eftersom den tekniska utvecklingen tagit över produktionen.

Programrubriken var ”Moral, plikt och friare tid - samtal om basinkomst”

Tanken på en tillvaro utan arbete är inte ny. I begynnelsen fanns Paradiset och där behövde man inte arbeta. Men redan i Bibelns inledning slänger Gud ut Adam och Eva från denna arbetsfria tillvaro och tvingar dem att arbeta i sitt anletes svett. Arbetet blev hela mänsklighetens syndastraff.
 

Under antiken föraktades arbetet av filosofer och statsmän.
Bland andra ansåg Aristoteles (382-322 f.Kr.) att arbetet hindrar människan från att utvecklas och att arbete är skadligt för kropp och själ.
Det kunde han predika tack vare att slavar och invandrare utförde allt föraktat och nödvändigt arbete och därmed såg till att Aristoteles och andra filosofer kunde leva och filosofera.

I sin bok ”Rätten till lättja” från 1848 pläderar Paul Lafargue för att arbetarrörelsen borde befria arbetarna från arbetet. Han fick dåligt gehör.

Och enligt Marx skulle det kommunistiska samhället befria arbetarklassen från lönearbete och arbetets tvång. Först när den tekniska utvecklingen gått så långt att människorna inte behövde arbeta skulle de befriats från lönearbetets ok.
Men Marx förlade det målet till en utopisk mycket avlägsen framtid.

Marx studerade och beskrev kapitalismen och kom fram till att lönearbetet var en av kapitalismens viktigaste beståndsdelar. Övriga är konkurrensen och kapitalkoncentrationen. Alla delar är beroende av varandra.  Lönearbetet är det som håller produktionen i gång i det globala kapitalistiska samhället. 

Arbetarrörelsens krav på kortare arbetstid och ökad välfärd blev aldrig fullt ut ett krav på frihet från arbete eftersom arbetarrörelsens samhällssyn byggde på uppfattningen att arbetet är grunden för all utveckling. Arbetarrörelsens yttersta mål var att inte avskaffa arbetet men att så småningom erövra arbetet från kapitalintressena.

Kraven på att slippa arbeta är alltså varken nya eller originella.

Tråkiga, skitiga, tunga, stressande och farliga jobb är inte ovanliga i dagens arbetsliv. Särskilt inte om vi ser det globalt.
Lönearbetet innebär tvång och är något många helst vill slippa. Arbetet är något man flyr ifrån. Fritiden blir ett hägrande mål. Som arbetslivet ser ut är det inte konstigt att arbetsbefrielse är en ganska naturlig inställning.

Baslön.nu vill alltså avskaffa lönearbetet utan att först förändra kapitalismen. Eller så anser de att avskaffandet av lönearbetet kommer att leda till kapitalismens förändring.
Vilket framgår inte.

I radioprogrammet diskuterades hur hög en medborgarlön skulle kunna vara.
Cecilia Paulsson från rörelsen Baslön.nu ansåg att 10 000 kronor i månaden som medborgarlön kanske var för litet. Hon ansåg att 12 000 kronor möjligen vore bättre för att de som befriats från lönearbete skulle kunna hålla en god konsumtion.

Men vilka ska då producera för denna goda konsumtion?
Vad ersätter lönearbetet? Om staten ska betala dagens löntagare varifrån får då staten sina resurser?

Vilka ska bygga bostäder, producera kläder, livsmedel, kommunikationsmedel?

Om halva befolkningen lever av vad den andra delen av befolkningen producerar uppstår en motsättning mellan arbetande och bidragstagare.

Vilka konsekvenser har det?

Om halva delen av befolkningen lever av vad den andra delen producerar uppstår en beroendeställning.

Vårt land är extremt beroende av att det lönearbetas i andra länder. Hur kommer Sverige kunna konkurrera med dessa länder med halva befolkningen utanför produktionen?

Att avskaffa lönearbetet men inte kapitalismen är som att bota huvudvärk genom halshuggning.

 Basinkomst Nu

ETC

DN

AB

Skumma inlägg på facebook i valrörelsen

En Expressenartikel valsar runt på Facebook.

Riksdagsledamoten (s) Monica Green hängs ut med foto. Så här inleds artikeln:

”Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Monica Green vill legalisera incest.
S-kvinnan tycker inte det ska vara olagligt för två vuxna syskon att ha sex med varandra.
- Vuxna människor får ha sex med vem de vill, säger hon.”

Av facebookinlägget och av den odaterade Expressenartikeln får man intryck av att Monica Green uttalat detta nyligen.
De som lägger ut artikeln förfasar sig och gör stor affär av det hela.

Men artikeln är fyra år gammal och dessutom starkt missvisande.

På sin blogg försvarar sig Green. Hon skriver bl.a.:

”Expressen ringde mig en lördagskväll för fyra år sedan och frågade angående två syskon 18 och 19 år som stod åtalade för umgänge. Tyvärr fördömde jag inte deras handlande, det borde jag ha gjort. Syskon ska inte ha sex, inte ens om de är vuxna. Det är både osmakligt, osunt och fel. Dessutom kan någon vara i beroendeställning och det finns risk för tvång. Det ska vara tryggt för syskon att umgås i en erotisk frizon.
Mitt parti har aldrig diskuterat frågan och den är inte aktuellt över huvudtaget.
Jag har aldrig tänkt och tänker aldrig driva frågan om en förändrad lagstiftning.
Det finns betydligt större, viktigare och angelägnare frågor att driva.”

Detta är ett exempel på hur kampen om väljarna kommer att föras framöver.
Det gäller att kolla politiska inlägg och vara skeptisk till påståenden.
Oavsett vilken politiker den drabbar.