Det är inte ovanligt bland populister inom media att raljera
över politikers klantighet och opålitlighet.
Jonas Hallberg i P1:s Spanarna tillhör dem som kniper lättköpta poäng genom att nedvärdera politiker i största allmänhet. Lyssna t.ex. på Spanarna fredag, 21 februari 2014, kl 17:00 ”Partiledarnas psykologiska paradoxer.”
Jonas Hallberg i P1:s Spanarna tillhör dem som kniper lättköpta poäng genom att nedvärdera politiker i största allmänhet. Lyssna t.ex. på Spanarna fredag, 21 februari 2014, kl 17:00 ”Partiledarnas psykologiska paradoxer.”
Men han är inte ensam. Många verkar slentrianmässigt slänga
skit på politiker.
Hur ofta möter du inte åsikter som att ”personer som blir
politiker duger inte till något annat” och liknande?
Nu är för det första politikerna inte en enhetlig grupp.
De företräder olika gruppers intressen. För det andra är politiker förutsättningen
för vår demokrati. Utan politiker ingen demokrati.
Enligt ”Sveriges kommuner och landsting” är drygt 44 000 medborgare politiker i
kommuner, landsting och regioner. Av dem är cirka 97 procent fritidspolitiker.
Det är med andra ”vanligt folk” som är politiker.
Det är med andra ”vanligt folk” som är politiker.
Jag möter politikerförakt ganska ofta i min omgivning och åsikten yttras
inte sällan av i övrigt vettiga, kloka och duktiga personer.
Men här lyser bristen på kunskap igenom.
Ofta ges kommentaren i samband med att politikers och
tjänstemäns misstag uppmärksammats i media.
Många människor tar sådana granskningar som bevis för
att politiker är odugliga. Politikerföraktet är utbrett.
Vi som följer politiken vet att de flesta politiker sköter sina uppdrag och visar ansvar och duglighet i sin gärning.
Vi som följer politiken vet att de flesta politiker sköter sina uppdrag och visar ansvar och duglighet i sin gärning.
Inte desto mindre bidrar avslöjandena till
politikerföraktet.
Det är naturligt att just politiker kritiskt granskas i
media. I ett öppet samhälle och i en demokrati måste politikerna granskas. Granskningen
är en viktig del av demokratin.
Men det finns en annan sorts makthavare som brukar
slippa sådan granskning eller så sker granskningen på tidningarnas specialsidor
för Näringsliv som inte så många läser.
Ta t.ex. de usla affärerna och falsarierna i Stora Enso.
Dessa har redovisats i SVT 2 ”Dokument inifrån” torsdag
16 maj 2013. i dokumentärprogrammet ”Dubbel bokföring”. Där anklagas
skogskoncernen Stora Ensos företagsledning och styrelse för att ha beordrat och
godkänt falsk bokföring, genomfört förbjudna överföringar av tillgångar, gjort
otillåtna aktieutdelningar med syfte att manipulera aktiemarknaden.
Programmet sändes medan grannkanalen visade
Eurovisonsschlagerfestivalens semifinal.
Hade det handlat om en politisk skandal av samma
dignitet skulle varenda nyhetsinslag och förstasida tagit upp fallet. Men nu
handlade det om Wallenberg och hans styrelse i StoraEnso. Allt tystades ner.
Det finns fler exempel på hur makthavare inom
näringslivet missköter sina jobb och bär upp ersättningar från företagen som är
många gånger högre än de bäst betalda politikerna.
Man kan ju hävda att politikernas misstag oftast
drabbar skattebetalarna.
Men storföretagens verksamhet drabbar massor av
anställda som kan kastas ut i arbetslöshet och därmed kommer även dessa misstag
att gå ut över skattebetalarna.