Jobben kommer inte först

Det var tydligt redan före valet 2006: Moderaterna stod för arbetslinjen, socialdemokraterna för bidragslinjen.
Jag skrev om det i tidskriften ”Arena” okt/nov. 2005, nästan ett år före förlustvalet. Min artikel slutade: ”För om inte Sveriges socialdemokratiska arbetareparti kämpar för arbetets värde kommer partiet inte vinna arbetarna för sin politik.”
Tyvärr fick jag rätt.

Parollen ”Jobben först”, blev socialdemokraternas paroll först efter att moderaterna vunnit valet genom att hävda arbetslinjen.

Nu heter det alltså ”Jobben först”. Det är bra. Men vad ligger bakom, förutom valtaktik och efterklokhet?

Arbete uppstår inte genom politiska paroller. Arbete uppstår bara genom att resurser, d.v.s. kapital, satsas i verksamheter som gagnar produktion, antingen den är privat finansierad eller att den är finansierad via skattemedel.

Jobben kommer alltså inte först, utan först kommer kapitalet och produktionsresurserna.
Vad socialdemokratin borde fundera över är alltså hur kapitalbildningen ska gå till. Frågan som bör ställas är: På vilket sätt ska kapitalresurserna ordnas för att bäst gynna produktionen och arbetet? Den frågan kan formuleras på ett pedagogiskt sätt så att ”alla kan vara med” i debatten så att den inte enbart förbehålls tankesmedjor och partieliten.
Frågan bör ha svar, inte till valet 2010 för det är för sent, men till valet därefter.

DN
Expressen
Aftonbladet

Lögnen om LAS får ännu en törn

Utan att redovisa några vetenskapliga bevis dödförklarade näringslivsforskaren Magnus Henrekson lagen om anställningsskydd (DN jan. i år)och Centerpartiet anser att turordningsreglerna för småföretag ska skrotas helt.
Efter en konfrontation med verkligheten har visserligen Moderaterna svängt i frågan och anser inte längre att LAS är något problem men Moderata ungdomsförbundet, MUF, anser att LAS dispositiva regel om sist in först ut från jobbet är en avgörande orsak till den rekordhöga ungdomsarbetslösheten. .
SvD:s ledarredaktion går på MUF:s linje. (Se mina bloggar 6 och 11 september.)
Nu, i dagens SvD, redovisas en undersökning med SEB:s Företagarpanel där 1400 företagare svarat på frågor. Panelen säger att bara 3 procent av företag med upp till nio anställda tvingats göra sig av med nödvändig kompetens på grund av turordningsreglerna i LAS.
Undersökningen, som SvD Näringsliv refererar till, visar att ju mindre företagen är, desto färre är det som ser problem med turordningen.
På frågan ”Har ni under det senaste årets kris upplevt att Las turordningsregler vid uppsägning lett till att ni tvingats göra er av med kompetens som ni hade behövt ha kvar?” svarar bara 8 procent av företagen ja, medan 81 procent säger nej.

Hur kan skrönan om LAS, som ett stort problem, vara så starkt förankrad hos s.k. nyliberaler och så spridd även utanför dessa borgerliga kretsar? Okunskap är säkert en anledning men varför har högerpropagandan haft sån effekt?
En uppgift för forskningen att ta reda på.

Etablissemanget gynnar SD

Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet är främlingsfientlig på gränsen till olaglig.
Och hela etablissemanget går självklart reflexmässigt emot.
Vilket kan gynna SverigeDemokraterna. SD vänder sig nämligen till den icke-etablerade, ”opolitiska”, opinion som snarare stärks av det massiva motståndet från etablissemanget. Det hela påminner – utan jämförelser i övrigt – om hur kommunisterna motades av de demokratiska partierna på 50-60-talen.

Denna dagens” opolitiska” allmänhet sammanfaller i långa stycken med de marginalväljare som de politiska blocken så ivrigt försöker fånga in. SD spelar på populistiska strängar som de etablerade partierna, av renlighetsskäl, försöker undvika.
Den starka reaktionen mot SD har alltså flera orsaker.
Effekten blir paradoxalt nog att SP vinner terräng.

Det demokariska spörsmålet i sammanhanget är huruvida Aftonbladet gjorde rätt att publicera artikeln.
Enligt min mening kräver yttrandefriheten att även obehagliga åsikter bör publiceras. Ogrundade och ologiska påståenden och falska fakta borde därmed kunna bemötas och vederläggas i sann demokratisk anda. Att tiga ihjäl dumheten är inte demokratiskt. Möjligen någon gång effektivt.

Problemet för många är att tillvaron är dialektisk och sammansatt, inte enkel och rätlinjig. Rörelse skapar motrörelse som i sin tur ger upphov till ny rörelse o.s.v.


SvD
DN

Krisen fortsätter

I affärs- och ekonomitidningarnas spalter förmedlas åter igen investeringsråd, placeringstips och spekulationsanvisningar i en omfattning som före krisen.
Krismedvetandet och det långa perspektivet i ekonomin, i den mån sådan funnits, tonar sakta bort och ersätts åter av uppskruvade kortsiktiga klipp- och profitförhoppningar.
Nu ska den illa reparerade finansbubblan ännu en gång pumpas upp till sprickfärdighet. För det är ju så det fungerar. Det kallas cykler eller konjunkturer.
En av orsakerna är att alla pengar, som i krisen östs ur över finansinstitut och banker, måste sättas i omlopp i förhoppningen om att de ska genera nytt kapital. Men det gör de inte. Det kan de inte göra för de pengarna saknar substans i reella värden. De är bara lån av framtida förhoppningar om värden.
Världsekonomin och kapitalbildningen, regleringar till trots, blåses åter igen upp av tomma illusioner och av förväntade värden i stället för verkliga. ”Uppgången” i ekonomin bäddar för nästa kris.
Men kapitalbildningen måste bygga på de reella överskott och värden som genererats av verkligt arbete, produktion och sund handel. Inte på spekulationshysteri, fantasier och ägarbyten av fantasivärden.
Själva värdebegreppet bidrar till eländet då ”pris” uppfattas som ”värde”.

Samtidigt pågår konsumtionen som förut. Konsumtionen får hjulen att snurra men ju mer värdelösa pengar som pumpas in i systemet dess farligare blir situationen. Värdelösa pengar är sådana som inte motsvaras av reellt arbete och produktion. Investeringskapital används till konsumtion.

Kapitalisterna i privatkapitalismen har en viktig funktion, nämligen att samla kapital för investeringar i arbete och produktion. Den kärnuppgiften verkar alltmer gå förlorad i västvärlden. Dagens institutionskapitalister tycks sakna förmåga att investera i reella värden.
Kortsiktiga profiter i handel med finanspapper ger större och snabbare ”vinster” än långsiktiga investeringar i arbete och produktion.
Krisen fortsätter.

DagensPS
SvD
E24
SvD

Förutsade finanskrisen, blev utskrattad

Jag hade inte hört talas om Sony Kapoor innan Maria Sjöqvist P1 Morgon, i morse, 1 oktober 2009, hade ett reportage om honom.
I de affärs- och ekonomitidningar jag läser är han inte omnämnd.

Flera år innan finanskrisen föreläste Sony Kapoor för det Brittiska finansdepartementet. Han hade valt ämnet ”Hur bostadsmarknaden i USA och Storbritannien kommer att leda till finanskris” och blev utskrattad. Sony Kapoor har en bakgrund inom den finansiella sektorn där han har arbetat både som bankman och ett derivathandlare i Indien, Storbritannien och USA, bl.a. vid Lehman Brothers.
Men han tröttnade på livet som extremt välbetald investerare på Wall Street och i Londons finansvärld. Istället valde han att ändra fokus och startade en tankesmedja som avslöjar finansmarknadernas innersta väsen och som arbetar för att ändra på världsekonomin för att skapa större rättvisa i världen.
Tankesmedjan Re-Define,”Omdefiniera”, är en internationell tankesmedja som arbetar med reformen av finansiella systemet för effektiv utveckling, en hållbar miljö och god samhällsstyrning.
Tyvärr missade jag den föreläsning som Sony Kapoor höll i går på Postmuseum i Stockholm. Arrangörer var bl.a. Forum Syd och Diakonia.

Se Sony Kapoor på YouTube “Dangers of an Unregulated Financial System”