tisdag 28 april 2009

Socialdemokratins grundproblem

Kanske är det begreppet ”ideologi” som gjort att debatten om arbetarrörelsens grundidéer under decennier lämnats åt sidan och att den socialdemokratiska värdegrunden därmed fått gå i träda. Begreppet ”ideologi” har fått något akademiskt inåtvänt, mossigt och tokstolleaktigt över sig, så låt oss i stället tala om värdegrunden.

Jag tror att socialdemokratins dilemma är att rörelsen idag saknar en dynamisk och framtidsanpassad värdegrund.

I dag äger partiet endast en uppsättning partipolitiska policyn som till 70 procent består av överbudspolitik frammejslad av konsulterade valstrateger. 10 procent är färdigsmidda åsikter från en auktoriserad tankesmedja och resten resultat från diskussioner i rådslagsgrupper som penetrerat frågeställningar som partiledningen valt ut.

Avsaknaden av en öppen, odogmatisk och intellektuellt fri debatt har lett till ett ideologiskt vakuum inom socialdemokratin och att den fackliga idédebatten inte orkar lyfta över avtalsdiskussioner.

Utan värdegrund förlorar dagspolitiken både mål och mening. Moderaterna kan, hur lätt som helst, etablera sig som det nya arbetarepartiet. Och inte nog med det. De blir trodda.
Den socialdemokratiska oppositionspolitiken tycks i dag gå ut på att i stort sett föra samma politik som alliansen men mer och bättre. Paroller om ”återställare” och ”återtåg” verkar inte framåtsyftande. Att bara påstå att socialdemokratin är originalet kommer inte att räcka.

För att arbetarrörelsen ska kunna få tillbaka väljarnas förtroende 2014 måste en diskussion om grundidéerna få utrymme och fora inom rörelsen fram till dess.

SvD
SvD2
DN




fredag 24 april 2009

Regeringen hjälper hemlösa

Högerregeringen tar krafttag för att avhjälpa hemlösas situation.
Skänker bostad till behövande.
Victoria och Daniel får Haga slott.

SvD
DN
AB

torsdag 23 april 2009

Oförmögna förmögna

Allt färre arbetsgivare förmår giva arbete.
Orsaken är att det saknas kapital.
Det saknas förvisso inte kapitalister. Det är ju kapitalisterna som har till uppgift att samla kapital och satsa detta i produktion och arbete. Men även kapitalisterna tycks ha förlorat förmågan. I vart fall tycks själva kapitalet vara förlorat.
Således finns för närvarande en massa oförmögna arbetsgivare och kapitalister. Förvisso är de förmögna men inte till att ordna arbete och produktion.

Förvisso saknas inte heller pengar. Men pengar är inte kapital för då skulle problemet lätt kunna lösas genom att man lät sedelpressarna gå. Nu är emellertid problemet att det är just så som många stater försöker lösa kapitalbristen. Det är som att kissa i sängen, du vet. Det värmer i början.
Syftet med detta, säger man, är att få fart på konsumtionen. Om folk konsumerar mer kan företagen producera mer. Ty ju mer vi konsumerar dess mer kan vi producera. Nu har det emellertid blivit något fel så att det produceras mer än det konsumeras. Maskineriet verkar ha gått i baklås.

Det gäller också att ingjuta förtroende och tillit i marknaden så att kapitalägarna vågar satsa sitt kapital, sägs det.
Tyvärr tror jag att de inte låter sig luras. Är det några som genomskådar sånt så är det kapitalägarna.
Finansspekulanterna däremot älskar fagra löften, drömmar, spekulationer och rena fantasier. Det är det de lever av.
Men var det inte därför det blev en kris?

SvD

DN

E24

ETC

onsdag 22 april 2009

Norberg vs Krugman

Läs mina kommentarer till Johan Norbergs bok ” En perfekt storm – Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomin.” Hydra, 2009
och Paul Krugmans ”Krisen. Orsaker, verkan, åtgärder.”., Leopard, 2009.


Debatt på Newsmill
ETC

Borgerligt ministerstyre

Säga vad man vill om den borgerliga alliansregeringen men konsekvent liberala är de inte.
Regeringen stoppar bonusarna för statliga chefer och för de ledande befattningshavarna i AP-fonderna samtidigt som AP-fonderna får nya direktiv att aktivt agera mot bonusar i företag där fonderna är ägare.
De nya riktlinjerna för AP-fonderna kan komma att påverka många bolag. Staten är tillsammans med AP-fonderna den största ägaren på börsen.

Regeringen gör alltså AP-fonderna till politiska instrument för att styra i näringslivet. En sosseregering skulle aldrig ha vågat utmana det nyliberala etablissemanget och näringslivet på detta sätt. Och snacka om ministerstyrning. Vilket jäkla liv det skulle ha blivit om en sosseregering gjort något liknande.

SvD:s ledarredaktion är tyst, men på Näringslivssidorna kallas Odells bonusdirektiv till AP-fonderna för en sensation. Fondernas vd:ar rasar som det brukar heta.
”Mats Odell kommer att knipa sköna opinionspoäng med de nya antibonusreglerna” skriver Jan Almgren i SvD Näringsliv.
Och nog lukter det ren och skär opportunism eftersom alla, inklusive Barack Obama, just nu hatar bonusar.

Det egentliga problemet, med den hierarkiska strukturen, privilegiesystemet inom näringslivet och direktörernas orimliga ersättningar, lär dock bestå.


PS. SvD:s ledarsida kommenterar den 23 april

tisdag 7 april 2009

Kapitalisterna har misslyckats i sin roll

Nu pytsar världens stater ut miljardtals kronor för att få fart på det finansiella maskineriet. Pengarna kommer från sedelpressarna och är lån av framtidens ekonomier.
Så grattis alla ni som arbetar! Ni kommer att få arbeta värre för att betala igen pengarna. Tråkigt för er som saknar arbete. Ni kommer att få det ännu sämre framöver.

Men det finns inga alternativ inom ramen för kapitalismen. Och det finns inga alternativ till kapitalismen.
Enda lösningen på krisen är, som politikerna nu gör, att trycka pengar och låna av framtiden. Det blir till ett gigantiskt pyramidspel av samma sort som finansmannen L. Madoffs som lånade pengar av investerare som fick igen sina pengar med ränta, pengar som Madoff lånat av nya investerare som fick igen sina pengar med ränta, pengar som Madoff lånat av nya investerare o.s.v. tills bubblan sprack.

På sikt kan ändå en förändring ske. Men det kräver att världens politiker tillsammans med produktiva krafter försöker stävja den finansmarknad som kommit att bygga på pyramidspel och fantasivärden. Vi måste se till att kapitalbildningen inriktas på investeringar i arbete och produktion.
Vi lever i en ekonomi som bygger på produktion för konsumtion och konsumtion för produktion. Men produktionen behöver ständigt tillförsel av kapital. Kapitalisternas uppgift är att se till att samla kapital och placera kapitalet i reellt arbete och produktion. När de nu ständigt misslyckas med detta måsta andra komma in och lösa problemet.
Grunden för allt samhällsekonomiskt tänkande måste vara att det är arbete och produktion som skapar värde och nytt kapital.
Vi måste f.ö. se till att begreppet ”värdeökning” gäller reella värden och inte upptrissade förväntningar på kommande priser. Värde och pris är två skilda saker men i dagens ekonomiska system har de fått samma betydelse vilket är en del av problemet.

Men var finns analytikerna, journalisterna, ekonomerna, politikerna, tankesmedjorna och andra skriftlärda som förklarar allt detta för oss som ska betala?



Dagens PS.
SvD
DN

lördag 4 april 2009

Prinsessan på ärten

Thomas Gürs lördagsbetraktelse i dagens SvD avslöjar en del sanningar.
Uppenbart är att nyliberaler lider av en konstant och överkänslig förföljelsemani, inte för sin egen del, utan för företagarna, entreprenörerna och näringslivet. Och nu är det inte bara ”vänstern” som förföljer utan också borgerligheten, klagar Gür.
Kritik mot företeelser i finanssektorn uppfattas genast som angrepp på hela näringslivet och enskilda småföretagare. Det är att vara prinsessan på ärten, det.

Men Gür har tyvärr rätt i att det finns en rå sluggervänster som utser näringslivet och privata arbetsgivare till motståndare och i sin retorik blir ytterst onyanserad. Det är ärtan som plågar genom sju madrasser.

Vad Gürs artikel visar är att många nyliberaler fastnat i en verklighetsbeskrivning som en gång tecknadess av Adam Smith. Smith skrev sina geniala verk på Gustaf III:s och Bellmans tid. Trots sin framsynthet kunde Smith inte förutspå dagens kapitalism. Världen har förändrats sedan dess.

Gür tycker att det är för mycket Marx, Hegel och Platon och för litet Smith, Hayek och Popper. Ja, för mycket av allt skämmer. Varför inte låta Popper och Marx samsas och sparka ut de övriga?
Men det kräver en större sant liberal öppenhet både från Gür och från vänstern.